Stoppa vansinnet

Europeiska unionen (EU) – enkannerligen då kommissionen –framstår ibland som ett sällskap anonyma elfenbenstornister utan kontakt till verkligheten och utom hörhåll för argumentation. Ordet förnuft ser ut att vara exkluderat från deras arbetsspråk.
EU-kommissionen gick i början av december ut med vad omvärlden har lärt sig kalla ”kommunikation” eller ett meddelande.
Följden av kommissionens isolerade envishet är att våra föreningar om något år måste betala moms för att man har lyckats engagera frivilliga i föreningslivet.
Upplägget är absurt.

Föreningar i Norden har protesterat. EU-parlamentariker Carl Haglund har stått på samma barrikad som svenske finansministern Anders Borg. EU-parlamentet har med förkrossande majoritet – 521 mot 50 (58 avstod) – bett kommissionen att hejda sig.
Men nej, kommissionen anser att frivilliga föräldrar som säljer bakverk på matcher snedvrider marknaden. Det du, anonyma mödrar och fäder runt om i landet.

Vi ska låna ett stycke av kollegan Johan Ingerö på Svenska Dagbladet. Så här skrev han den 7 december:
”Vad är skillnaden mellan en fotbollsmorsa som säljer hamburgare på en knatteturnering och Burger King? I verkligheten: hur stor som helst. Enligt EU-kommissionen: ingen alls.”
Förunderlig är EU-logikens vägar.

Se det ur den här synvinkeln:
Vad är det övergripande målet med EU? Att integrera, sammanfläta europeiska länder i en fredsgenererande ekonomiskt stark enhet baserad på gemensamma värderingar. Att ställa samförståndets kraft i tjänst hos EU-medborgarna.
Vad hotar detta? Om vi rätar ut en del kurvor: Bland annat klyftor mellan etniska grupper. Men också en ekonomisk tillbakagång som pressar tillbaka det offentliga.
Det kommer att kräva ersättande insatser av den i tal omhuldade tredje sektorn.

Tredje sektorn består i hög grad av föreningar.
De som i kraft av timtals av frivilligarbete av föräldrar och andra entusiaster ser till att idrott och annat ungdomsarbete rullar på. De som talkojobbar där en ignorant – och tyvärr rätt stor – del av allmänheten tror att ”någon” sköter det.
Nu ska det här frivilligarbetet momsbeläggas för att hemgjorda hamburgare eller pizzabitar i en bollhall är ett hot mot näringslivet.

EU-kommissionens envishet – en lindrig term – dränerar föreningslivet på pengar. Men vad ännu värre är: det byråkratiseras. Det blir ännu svårare för föreningarna att få kassörer och andra funktionärer.
Det blir svårare för till exempel idrottsföreningar att integrera invandrarbarn via idrotten.
Nu är väl kommissionen så långt man kommer från frivilligarbete.
Här sitter staber av välavlönat folk och ser till att kommissionärerna hålls underrättade om ”snedvridningar” i den gemensamma ekonomin.

Bilden blir tydligare än när kommissionen låter förstå att föreningarna kan utnyttja ett redan existerande ”generellt undantag” för småföretag, som alltså kan anhålla om befrielse.
Jovisst, svarar svenske finansministern Anders Borg. Men då måste vi ge också småföretagen generell momsfrihet och det kostar statskassan cirka 1 miljard kronor.
Det är framför allt fel tänkt och fel väg. Föreningar är inte företag och ska inte jämföras med företag.
Elitidrottens kommersiella bolag är naturligtvis företag – men så är de numera i regel också organiserade så.

Tänk hur klokt EU-parlamentet formulerade sig:
”Ideella organisationer spelar en viktig och mycket positiv roll för att främja demokratin, tillväxten och välståndet.”
Så är det – föreningar är ofta den första arena där unga i praktiken möter demokratins element.
Föreningar innebär välmående i en vidare än ekonomisk mening.

Men för att föreningarna ska klara av detta helt avgörande samhällsarbete måste man kunna räkna med frivilliga insatser.
Svenske finansministern har lyckligtvis insett detta.
EU-parlamentets majoritet har gjort det.
Anders Borg lovar driva frågan ”ända in i kaklet”. Det behövs. Något så förnuftsvidrigt som denna verklighetsvägran från EU-kommissionens sida får man leta efter.

Det må vara varje lands sak att besluta hur man stöder frivilligarbetet.
Det må vara EU-kommissionens sak att borra djupt där den europeiska framtiden faktiskt förstärks. Så gör det.
Får man tro ungdomsförbundet (FSU – ÅU 15.12.2011) kräver frågan enhälligt beslut i europeiska rådet.

Det betyder att ett framtida beslut av finansministrarna kan torpederas av ett enda land. Som offentligheten ser ut får finländska föreningar sätta sin tilltro till den svenske ministern. På hemmaplan är det oroväckande tyst.
Det här vansinnet måste stoppas. Kommissionär Olli Rehn – är du där? Vad vore din moderklubb Mikkelin Palloilijat utan det föräldraburna juniorarbetet?

•