Kommunkaos

Den famösa karta med cirka 70 kommuner som får nåd inför Staten – nyligen utvikt via läckage i Suomen Kuvalehti – var bara en tjänstemannasyn, säger omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson (SDP) i gårdagens HS.
Ok, det upprepade budskapet accepteras. Regeringens bud skulle trots allt komma i februari.
Det visar sig nu att det inte kommer. HS avslöjar att frågan har tagit en ny vändning.

I stället för en politisk linjedragning tillsätter regeringen 20–70 (!) utredningsmän vars alster – utan politisk vägkost av regeringen – underställs omröstningar i kommunfullmäktige runtom i landet.
Regeringen planerar därtill så kallade kommunrundor i vår. Start: den 14 februari.
Kan det bli mer kaotiskt? Ingen politisk vägkost, men en mosaik av tjänstemannarapporter – existerande och framtida.
Vad ska kommunala förtroendevalda ta ställning till? Vad ska kommunrundorna handla om när tjänstemän hela tiden arbetar parallellt?

Om man håller fast vid att den så kallade strukturgruppen för kommunalförvaltningen ska leverera inom kort och om man går ut med den rapporten till 19 orter, vad kan de diskussionerna kretsa kring om samtidigt minst 20 tjänstemän filar på för helheten viktiga detaljer?
Om 20–70 tjänstemän ska böka om ytterligare krävs därtill tilläggstid.

Det tidigare politiska målet att skära ned antalet kommuner kraftigt har fått ett parallellt spår vars avsikt verkar vara att baxa kommunreformen över kommunalvalet.
Det politiska mod som är inskrivet i regeringsprogrammet är som bortblåst.
Och som pricken på det saknade i:et lanserar omsorgsministern i HS en modell där social- och hälsovården sköts av egna områden med 250 000–300 000 invånare. Åboland ingår i den modelen i ett område med ett förstorat Åbo och Loimaa.

Ministerns motivering: En och samma kommunmodell kanske inte lämpar sig för hela landet.
Ungefär vad hela landet har sagt hela hösten.
I Uutispäivä Demari säger gruppordföranden för SDP:s riksdagsgrupp Jouni Backman – mannen bakom den famösa länsslakten – att avsikten är att stärka den kommunala självstyrelsen.
Bra. Men vad betyder det?

Dagens samkommuner kring bland annat sjukvården beskrivs som en demokratisk varg: Kommunerna betalar men någon annan beslutar och producerar tjänsterna.
Samarbetsmodeller mellan kommuner har i decennier baktalats med de argumenten.
Men granska alternativet:
En mindre kommun som i dag är passiv betalare långt utanför beslutskretsen går samman med närmaste storkommun och andra närliggande kommuner.

På vilket sätt ökar inflytandet för politiker och invånare från den tidigare kommunen?
Beslutet sker i den egna kommunen. Men man är fortfarande lika långt från besluten och inflytandet.
Är faktiskt till exempel dagens sjukvårdsdistrikt ur den lokala beslutsfattarnas synvinkel en sämre inflytandemiljö än en primärkommun som är stor nog att själv klara av ansvaret för hälsovården?
Svaret är beroende av hur stora de framtida primärkommunerna ska anses vara.

Om det tiger regeringen. Men den antas laborera med stora siffror.
Därtill saknas andra element i debatten. Är man fortfarande beredd att hålla fast vid den utjämningsmekanism som tar av rikare kommuner i söder och ger åt fattigare kommuner i norr och öster?
Regeringen aktar sig nogsamt att ge ens principiella besked.

Cirka åtta månader efter regeringstillträdet hopar och ror regeringen så att kommunekan snurrar runt som en kompassnål vid magnetisk störning.
Allt medan maningen ljuder att kommunerna ska vara proaktiva.
Vad innebär det? Svar: Att man förväntas fatta beslut i total blindo.
Lokala förtroendemän avkrävs visioner som regeringen aktivt döljer – eller saknar.

Det ultimata vapnet – statsandelarna – finns hos regeringen. Alltså är det regeringen som ska flytta första pjäsen och ange spelreglerna för det forsatta spelet.
De mest optimistiska väntade att det draget sker nu i februari.
Men utifrån läckaget i HS verkar det som om hela paketet flyttas rejält fram i tiden.

Läget i det berömda nötskalet:
q Kommunsektorn hålls fortfarande ovetande om regeringens verkliga vilja.
q En växande tjänstemannastab får axla en tyngre börda av tänket.
q Tiden för något slags politiskt besked flyttas fram.
q Kommunerna går till val i oktober. Vilken framtid ska kandidaterna debattera?

Regeringen berömmer sig över sitt politiska mod. Men över fem miljoner andra finländare ser också annat. Man ser modell efter modell dyka upp. Man hör dem motiveras med hänsyn till demokratiskt laddade ord.
Varannan vecka trillar ur processen mediala läckage som väcker frågor men ger få svar.
Regeringen Katainen kom till som en sista utväg när alla andra hade blockerats. Blockerandet verkar ha blivit dess politiska metod.

•