Kolumnen / Johan Werkelin, akademilektor i kemi
Så här års läser småhusägare utetermometern som andra läser börsnotiser. En kall vinter är en dyr vinter. I mitt fall är det extra besvärligt eftersom huset tillsvidare saknar vindsisolering. Värmen går rätt ut. Och inne surrar elektriska värmefläktar och elmätaren snurrar som en cd-skiva. Huset renoveras som bäst och värmefläktarna är tack och lov bara temporära. Husets värmesystem har annars en oljepanna med möjlighet att elda med ved. Detta ska dock bytas mot någonting som är billigare, bekvämare och miljövänligare.
Hur ska man renovera ett småhus för att få billigast möjliga boende med minsta möjliga miljöpåverkan? Det får samtidigt gärna vara bekvämt och enkelt för de som bor där. Oljeeldning är bekvämt men dyrt. Oljan kostar 10 cent per kWh och i vår gamla panna med en verkningsgrad på knappa 70 procent är priset uppe i 15 cent per kWh. Det är lika mycket som elektriciteten kostar och då är det faktiskt bekvämare att värma huset med el. Men är det mer miljövänligt? Svaret är nej. Visserligen kommer inga utsläpp från vår skorsten, men eftersom elektriciteten kommer från ett kraftverk som för varje kWh el måste elda tre kWh olja är det verkligen ingen vinst för miljön. Verkningsgraden blir bara 30 procent vilket är betydligt sämre än vår oljepanna från 1986.
Olja och el är alltså bekvämt men varken billigt eller miljövänligt. Elen kan visserligen komma från förnyelsebara energikällor som vindkraft eller vattenkraft. Men det är ändå korkat att använda direktverkande el för att värma huset, både ekonomiskt och miljömässigt.
Men vedeldning är väl ett grönt alternativ? Vi skulle kunna elda ved i vår panna för att hålla huset varmt på vintern. Dessutom är det nästan gratis om man äger skog eller känner någon som äger skog. Jag anser att vedeldning är ett grönt alternativ i många hus. Men inte i vårt hus, åtminstone inte som huvudsaklig värmekälla. Vårt hus omges nämligen av andra hus. Det ligger i tätbebyggt område.
Vedeldning ger inte något nettotillskott av koldioxid i atmosfären, vilket är ett globalt miljöproblem. Men vedeldning ger upphov till oförbrända rökgaser och fina partiklar. När dessa släpps ut genom skorstenen som ligger 13 meter över marknivån kan den inandas av våra ca 100 grannar som bor inom en 200 meters radie. Det är inte ett globalt miljöproblem. Det är ett lokalt miljöproblem. Konstigt nog skulle inte myndigheterna ingripa om vi beslutade oss för den lösningen. Det är min egen moral i kombination med min lathet som sätter stopp för det alternativet. Inte nog med att jag skulle förpesta luften i grannskapet. Jag skulle behöva släpa in 10 ton ved in pannan varje år. Vedalternativet är måhända billigt men varken miljövänligt eller bekvämt.
Så återstår solenergi, eldning av träpellets eller värmepump som alternativ till uppvärmning. Ytterligare ett alternativ vore fjärrvärme, men det ströks i tidigt skede och förtjänar en egen kolumn. Solvärme vore fantastiskt. Gratis energi från himlen! Problemet är bara att när behovet av värme är som störst är tillgången på solvärme som minst. Det fungerar inte som huvudsaklig värmekälla i huset, men eventuellt som ett komplement. Träpellets för småhusuppvärmning skulle kunna vara en riktig kioskvältare i Finland. Vi har ett väl utbyggt produktions- och distributionssystem för träpellets och priset på träpellets är bara hälften av priset på olja. Konstigt nog så går den största delen av den inhemska träpelletsproduktionen på export – till Sverige.
Småhusägare i vårt västra grannland har i högre grad insett pelletseldningens fördelar. Kanske får vi se en boom också här i landet. Vi valde bort träpellets av utrymmesskäl. Redan oljetanken i källaren med sina 4 kubikmeter är skrymmande i vår mening. Ett årsförråd av träpellets skulle kräva 12 kubikmeter. I det aktuella rummet vill vi i stället ha en tvättstuga. Träpelletseldning är mycket skonsammare än vedeldningen vad gäller utsläpp av oförbrända rökgaser. Det är också mycket bekvämare än att släpa 10 ton ved i året eftersom bränsleinmatningen är helt automatiserad. Priset jämfört med oljan och el är mycket förmånligt. Egentligen tre rätt av tre möjliga, men vårt val föll på värmepump.
En värmepump är en sinnrik maskin som omvandlar elektricitet till värme. Det sinnrika ligger i att för varje kWh el man tillför får man 3 kWh värme. Verkningsgraden blir alltså 100 procent eftersom det går åt 3 kWh bränsle för att åstadkomma 1 kWh el i kraftverket men man får ut 3 kWh värme från en kWh el av värmepumpen. Värmepumpen fungerar som ett kylskåp. Alla vet att det blir varmt bakom kylskåpet och kallt inne i kylskåpet. Värmepumpen jobbar så att det blir varmt inne i huset och kallt någonstans utanför huset. Beroende på om man väljer bergvärmepump (i Finland säger många jordvärme) eller luftvärmepump så är det berget eller utomhusluften som kyls ned.
Den här vintern får det bli som det blir med värmekostnader och miljöpåverkan. Men redan nästa vinter ser jag fram emot att ha en värmepump som värmer golvvärmen och ved eller vedpellets som värmer varmvattnet i huset. Så föll valet för oss i nådens år 2012. Framtidens energipriser och forskning får utvisa om vi valde rätt.
*
Vår nya kolumnist Johan Werkelin är 36 år och bor i Åbo men kommer ursprungligen från Sverige. Han är naturvetare och ingenjör och jobbar med forskning och undervisning vid Åbo Akademis kemitekniska institution. Forskningen handlar om förbränning och hur man kan minska utsläppen av farliga ämnen i rökgasen.
– Jag gillar att diskutera både stort och smått. Atomer och molekyler är väldigt små. Kärleken och livet är stora saker. Ibland reflekterar jag över skillnader mellan mina två hemländer och på skillnader i språkbruket där och här.
Cafépatrullen
ÅU på Facebook
