Dagis ordnas enligt vuxnas behov

Borde ses över. Det behövs klarare instruktioner på vad ett daghem egentligen är, säger docent Marjatta Kalliala.

Småbarnspedagogiken i Finland har negligerats till den grad att tiden som barn tillbringar på dagis i värsta fall bara går ut på meningslöst häng.

Det anser docenten i småbarnspedagogik Marjatta Kalliala på institutionen för lärarutbildning vid Helsingfors universitet.

I sin bok ”Lapsuus hoidossa?” (Gaudeamus) skriver Kalliala att det bland dagispersonalen råder en kultur där alla barn ska dras över samma kam.

På grund av de stora skillnaderna i utbildningsnivå bland personalen tonar man ut skillnaderna i kunskaper för att undvika gräl och maktkamper.

Samtidigt slutar man göra sådant som kräver småbarnspedagogisk utbildning med barnen.
– En barnträdgårdslärare med en fyraårig universitetsutbildning kan till exempel ha 6.15-skift trots att barnen hon anställts att hand om inte kommer till dagis före klockan åtta. Motiveringen är att alla andra också kommer till jobbet 6.15, säger Kalliala.

Kalliala anser att arbetsfördelningen på daghem borde ses över utgående från hur de vuxnas kunnande bäst gynnar barnen.

I början av 1980-talet började det förekomma kritik av småbarnspedagogiken – den sågs som alltför schematisk, vilket ledde till att till exempel den dagliga musikfostran på dagis slopades.

Och när man slutade med en sak blev det lättare att sluta med annat.
– Men det fanns ingen som sade vad man sedan skulle göra. Nu råder en sådan otrolig frihet att göra eller låta bli på daghemmen att det leder till en stor variation. Det är förbluffande hur mycket man kan göra på en del ställen och hur hög kvaliteten kan vara.

Kalliala säger att förmiddagen i värsta fall går åt till lite fri aktivitet efter frukosten, följt av en lång lek- och sångstund och efter det väntan på att det blir dags att gå ut.
– Barn klarar inte av att bygga upp en lek som ger långvarig tillfredsställelse om dagen splittras upp på ett oändamålsenligt sätt.

Kalliala efterlyser klarare instruktioner på vad ett daghem egentligen är. Barnen och deras familjer borde garanteras mera än bara att barnet får vila, äta och vara ute.

Dagvården i Finland är överlag ordnad utgående från de vuxnas, inte barnens behov, anser Kalliala. Hon kritiserar hårt småbarnens långa dagisdagar.
– Det finns en bild av småbarn som en grupp som kan pressas till det yttersta om det gynnar de vuxna.

Hon säger att arbetstidslagen skyddar de vuxna från överlånga arbetsdagar och längden på skolelevernas dagar är noga stipulerad men småbarn får inte motsvarande skydd. (FNB)