Kära Homo Neandertalis, min ädla släkting och vän

Kolumnen / Olav Eklund, professor i geologi och mineralogi vid Åbo Akademi

Vårt ursprung är något som de flesta av oss brukar grubbla på. Med all orsak i en tid (igen) av sjuklig nationalism och rasism.  Men i stället för att ägna sig åt knutpatriotism kan man ägna sig åt hur jorden, särskilt Europa befolkades. En historia som jag tycker är större än livet själv.

En upptäckt som endast har några år på nacken, som jag finner alldeles fantastisk och fantasieggande, är att alla människor på jorden, förutom afrikaner, bär gener av Homo Neandertalsis. Mellan 1 och 9 procent av våra genom förefaller härstamma från neandertalarna. Detta är resultatet av forskning ledd av Svante Pääbo vid Max Planck Institutet för Evolutions antropologi. Följaktligen måste vi ju bära på oss egenskaper som våra ”kusiner” hade.

Personligen har jag funderat på saken länge, främst utifrån att homo sapiens och neandertalarna knappast kan ha så olika gener, att de inte har kunnat föröka sig med varandra. Schimpanser och människor skildes åt för 5–6 milj. år sedan, men DNA är överensstämmande till 98,4 procent. Neandertalarna utvecklades och lämnade sitt urhem i Afrika för 400 000–250 000 år sedan. De emigrerade till Europa och Asien där de utvecklade färdigheter utgående från miljön där de bosatte sig i. Samtidigt utvecklades Homo sapiens i Afrika. Homo sapiens flyttade i perioder från Afrika för ca 100 000– 50 000 år sedan. Med andra ord var inte neandertalarna och homo sapiens så länge separerade från varandra och det är bevisat att de levt sida vid sida i tusentals år i Europa.

Nya rön indikerar att människorna började leva mer monogamt i samband med att hon började bruka jorden. Tidigare (och även i dag i stammar som lever på samlar och jaktstadiet) ägnade sig människan åt hypersexualitet, alla hade sex med alla. Detta för att stärka gruppkänslan (ingen svartsjuka), ge barnen många pappor och en hög status åt kvinnan (se senaste numret av tidskriften Tiede). Följaktligen är det lätt att förstå sexuellt umgänge mellan Homo sapiens och neandertalarna.
Antropologer har räknat upp särdrag som anses vara typiska för neandertalarna. Till skillnad från homo sapiens, utvecklade neandertalarna sin musik i en mer melodiös riktning med hjälp av instrument som t.ex. flöjter. Homo sapiens däremot, utvecklade rytmmusik med trummor och röster.
Man har räknat ut att genom som medför åkommor som t.ex. ADHD har kommit till människan så sent som mellan 30 000 och 50 000 år sedan, alltså under tiden homo sapiens och neandertalarna levde tillsammans i Europa. Andra åkommor som psoriasis, MS, keliaki och autism antas ha kommit via neandertalarna.
Många drag hos Neandertalarna ser vi som positiva, särskilt nordbor, som är associerade till autism. De var beräknande och fokuserade när det gällde att samla matförråd till vintern (de kunde koncentrera sig på en uppgift). De var starka och uthålliga. De var fredliga. Deras sociala struktur var matriarkalisk. Neandertalarnas metabolism avtog till vintern och vissa forskare ansåg att de gick i ide, kanske en orsak varför de blev så gamla. Fynd visar att de lätt blev över 100 år. Att vissa av oss lider av vinterdepression är ett arv från neandertalarnas vilja att gå i ide.

Man anser att Baskerna hör till det folkslaget som mest har anlag från Neandertalarna. Baskerna använder ännu en flöjt som påminner om flöjter man hittat i neandertalarnas bosättningar. Baskiskan är fullständigt separat språk från de Indoeuropeiska språken. Den ursprungliga baskiskan har egna ord för djur som hund, får, ko, tjur, häst och höna, medan djur som introducerats senare på Iberiska halvön som katt, gris, anka är indoeuropeiska låneord. Baskiskan har inga egna uttryck för abstrakta ting, utan lånar abstrakta uttryck från indoeuropeiska språk. Baskerna är kända för sin kreativitet och musikalitet som ett arv av neandertalarna. De mytomspunna Etruskerna antas ha haft många drag från neandertalarna. Deras språk var inte indoeuropeiskt, samhället var matriarkaliskt med många kvinnliga gudinnor (romarna tog över de manliga gudarna, inte de kvinnliga). Musik och dans utgjorde en väsentlig del av deras liv.

Vart tog våra vänner vägen? Nu tror man att de inte alls dog ut, utan assimilerades i homo sapiens. Vi bär alla med oss ett arv av Neandertalarna. Då kan man fråga sig, kan t.ex. autism klassas som en sjukdom om det egentligen är ett normalt beteende hos den ena av våra förfäder?

Print Friendly