Se det som en välkommen öppning till en återuppväckt samhällsdebatt: Personalföreningarna vid Helsingfors universitet vill att universitetet säger upp avtalet om företagshälsovård med Mehiläinen.
Delgiven orsak: Mehiläinens bolagsetik tål inte dagsljus.
HU-rektor Thomas Wilhelmsson – jurist – svarar (Hbl 23.2.2012) att den moraliska sidan inte räcker som grund för uppsägning. Men han lovar att senast vid nästa upphandling beakta den moraliska biten.
Vackert så – som första kommentar.
Den här debatten behövs, men den förs inte av vår politiska elit.
Det är ett större problem än vad politiken och partierna verkar varsebli.
Det var i höstas som (riks)svenska medier slog larm om den skatteplanering som omgav internationella vårdbolag med ett växande antal enheter i Sverige.
Företag som gör stora vinster påtvingas av sin koncern just så stora lån att räntan som ”nationell” utgift i praktiken raderar ut vinsten.
De internationella vårdkedjornas ägare lyfter sedan sina vinster i skatteparadis – onåbara för EU, i den mån EU ens har en ambition i frågan.
Skatteplanering av det här slaget är en helt legal hantering.
Men det betyder också att vårdbolagen drar nytta av den nationella infrastrukturen – utan att man bidrar med skatt.
Det urgröper i förlängningen skattemoralen och skapar legitimitetsproblem i den nationella politiken.
Mönstret är inte upplyftande:
q Den offentliga vården konkurrensutsätter till exempel åldringsvård.
q Vårdbolag med öppen skatteflyktväg ut ur landet får betalt av det offentliga men lämnar utöver själva vården ingenting till samhället.
På sikt försvagar det basen för ett sammanhållet Finland.
Det är ingenting som låter sig kvantifieras som andel av BNP eller andra mått. Men tro inte annat: Också moderna samhällen behöver medborgarnas förtroende.
Det är pinsamt tyst kring de här frågorna på den rikspolitiska toppen.
Finansministeriet har visserligen nu – efter ståhejet i höst – lovat att skatteutflödet ska vara stoppat 2013.
Men redan 2009 kartlade finansministeriet hur andra länder har täppt till skatteläckagen. Ansvarig minister då var nuvarande statsminister Jyrki Katainen (Saml).
Åtgärd: ingenting.
Varför behövdes en riksskandal i Sverige med ringverkningar i Finland innan man fick ändan ur vagnen?
Och vad värre är: Vad betyder det för förståelsen av finländsk politik att finansministeriet bara meddelar att lagändringen kommer 2013?
Ingen politisk berättelse som omger ändringen. Ingen värdegrund under beslutet. Stumfilm à la SF.
Personalföreningarna vid HU är mer samhällsorienterade än vår politiska ledning. De tar ett samhällsansvar där de som är valda att göra det verkar vara fullt sysselsatta med det politisk-teknokratiska hantverket.
Lagstiftning är förvisso en politisk hantering. Men det förutsätter att den omges av uttalade värderingar som gör det lättare för medborgarna att orientera sig politiskt.
Vi väntar till exempel på svar på en av upphandlingens nyckelfrågor: Får företagens samhällsansvar vägas in vid upphandling? Hur gör man det? Angelägna frågor både på riks- och kommunalt plan.
Det finns en risk med politiskt stumma samhällen. De blir mera administrativa än politiska enheter. Samhället organiseras bakom avskärmad byråkrati som sitter på problemformuleringsinitiativet.
Emeritusprofessorerna Aulis Aarnio (juridik) och Risto Sänkiaho (statsvetenskap) tangerar ämnet i en debattartikel i Aamulehti (18.2.2012) där de tillskriver tjänstemännen den verkliga makten.
Politikernas roll är att förverkliga vad förvaltningsapparaten styrt upp i form av snäva, om några, alternativ.
Aarnio & Sänkiaho skriver att en stark ämbetsmannakår har minskat utrymmet för politiska valhandlingar, läs: på värderingar baserade beslut.
Professorsduons slutkanet:
”Regeringen försöker stimulera det ekonomiska livet, men nu råder ett skriande behov att återuppliva också medborgarsamhället.”
Hur gör man det?
Det kan ske via medial fokusering på tvivelaktiga fenomen – till exempel på internationellt sammankopplade vårdbolag som tillåts urgröpa nationella samhällen.
Men det är inte nog. Medborgarsamhällets viktigaste ingrediens är att ansvariga beslutsfattare talar om de värden de baserar sin politik på.
Finland är i det avseendet ett stumt samhälle som riskerar skapa en farlig klyfta mellan styrande och styrda – eliten och medbogarna.
Vi behöver mera av öppet ifrågasättande. Vi behöver mera fokus på konkreta fall där värderingar ska ha en roll men inte verkar ha det.
Personalföreningarna vid HU sätter fingret på en viktig gråzon som den stumma politiken har förstorat: Det som är lagligt är inte alltid samhälleligt önskvärt.
Skatteplaneringen av vårdbolagsmodell står för en besvärande dubbelfil. Etiken försvinner med skattepengarna. Finland blir ekonomiskt och andligt fattigare. Det är en svag grund för framtiden.
Cafépatrullen
ÅU på Facebook
