Kvinnorna på sjätte våningen

Av
Krister Lindberg
– 21:09, 2 marsPublicerat i: Film, Kultur, Recensioner

Kvinnor som kan koka ägg

”Kvinnorna på sjätte våningen” är en charmig historia som berättats otaliga gånger tidigare. Men regissören och manusförfattaren Philippe Le Guay tillför komedikonsten något personligt. Han berättar, delvis självbiografiskt, om en förmögen börsmäklare i Paris året 1962. Jean-Louis Joubert (Fabrice Luchini) bor med sin vackra fru, som klättrar på samhällsstegen, i ett av familjen ägt hyreshus.  Sönerna är i fin internatskola. Joubert gör en klassresa i sitt eget hus.

En vacker dag har han ärende upp på vinden. Där träffar han kvinnorna på sjätte våningen. De bor i minimala kyffen, de har en gemensam toalett som inte fungerar, och en vattenpost, kran med kallt vatten. De är livsglada de här damerna från Spanien. De utför hushållsarbeten åt de många rika franska familjerna i det stora huset.

Gamla hushållerskan säger upp sig efter 25 år i tjänst. Herr och fru anställer en ny, en flicka  från Francos och inbördeskrigets Spanien. Hon heter Maria (Natalia Verbeke) och får bo med sina landsmän. Frukostägget skall koka 3,5 minuter, mer eller mindre och dagen är förstörd. Maria kan koka ägg. Den torra börsmäklaren låter en barnslig nyfikenhet, en altruism och så småningom en åtrå blomstra.

Hembiträdena är gästarbetare och invandrare (försök jämföra med dagens samhälle och det är inte roligt längre). Några skickar pengar hem, en är gift i Paris med en hustrumisshandlare, en är politiskt aktiv. På sextiotalet fanns ännu solidaritet och talkoanda.

Filmen är skriven för Fabrice Luchini, och ingen annan än han hade kunnat göra den här rollen (han övade på rollen också i Ozons film ”Potiche”). Men han ser äldre ut än rollfigurens 45 år, och en objuden underton av gubbsjuka smyger in. Även om komedins uppgift är att göra det otroliga trovärdigt. Samhällskritiken finns mellan raderna, men den är mera vitsig än påträngande. Visst ser vi en klasskamp, och vi får höra vad fransmännen visste om sitt grannland då; fördomar och dumheter.

Han är en fascinerande skådespelare, Fabrice Luchini, men så är också damerna som alla är och har fantastiska personligheter. Inte bara Carmen Maura, hela ensemblen liknar en från vilken Almodóvar-film som helst. Om man vill kan man fråga sig: Hur hade filmen sett ut med en kvinnlig regissör och manusförfattare. Eller en Almodóvar?

  • FILMEN
    KVINNORNA PÅ SJÄTTE VÅNINGEN
    (Les femmes du 6ème étage)
    Frankrike 2010
    3/5*
  • Regi: Philippe Le Guay
    Manus: Philippe Le Guay, Jérôme Tonnerre
    I rollerna: Fabrice Luchini, Sandrine Kiberlain, Natalia Verbeke, Carmen Maura, Lola Dueñas, Berta Ojea, Nuria Solé
    1:44  T
Print Friendly