Vem får lura vem?

En vuxen man som är ute i syfte att hitta barn att utnyttja via nätet kan lätt utge sig för att vara en ny jämnårig kompis.
”Jag är en trettonårig flicka som gillar hästar, att umgås med mina kompisar och att ha roligt.”
Verkar trovärdigt och är ett lättare lockbete för någon som vill komma i kontakt med unga flickor än att skriva sanningen ”Jag är äldre eller lika gammal som din pappa, överviktig, tänder på småflickor och planerar att utnyttja dig sexuellt, det vill säga begå brott ”.

Men medan den som är ute efter att locka unga flickor till sex genom att först låtsas vara en extra trevlig kompis, eller en charmig jämnårig kille som kommer med smickrande komplimanger kan utge sig för att vara vem som helst på nätet, har polisen inte samma möjligheter.
Varför inte?
Borde inte också den finländska lagstiftningen uppdateras, så att den åtminstone tar jämna steg med den övriga samhällsutvecklingen?
I bästa fall skulle lagstiftningen naturligtvis ligga steget före, men det kan vara betydligt svårare i praktiken.
Men en uppgradering behövs, så att också polisen har arbetsmetoder som motsvarar verkligheten.

Överkonstapel Marko Forss från den virtuella närpolisgruppen har också tidigare efterlyst möjligheter för polisen att skapa falska profiler på olika chattforum för unga, för att på det sättet kunna följa med vad som händer där.
Men det har den finländska polisen alltså inte rätt att göra i dag.
Forss tankar aktualiseras igen i och med nyheten för några dagar sedan att centralkriminalpolisen utreder flera fall där män i södra Finland misstänks ha utnyttjat flickor som de skapat kontakt med via nätet.

Enligt polisen lockade de tio männen tiotals flickor mellan tretton och femton år till samlag och andra former av sexuellt utnyttjande. Men männen har haft kontakt med hundratals flickor på nätet. De yngsta har varit så unga som nio år.
Flickorna trodde att de skulle träffa en jämnårig pojke då de träffade männen i åldern 20 till 46 år. En del av männen har också egna barn.
Flickorna har fått små summor pengar, alkohol eller tobak och övergreppen har skett i bilar eller i närheten av offrens skolor eller hem från och med sommaren 2007 till och med slutet av 2011.

Forss säger i lördagens Aamulehti att en grupp på 5–6 nätpoliser med falska profiler kunde arbeta landstäckande.
Redan så få personer skulle öka risken betydligt för pedofilerna och övergreppsmännen på nätet att bli fast.
– I dag är risken för att bli fast liten, konstaterar han.

Varför har den finländska polisen under vissa förutsättningar rätt att utge sig för knarkkund, men inte för att vara en tonårstjej bland andra, i syfte att avslöja dem som planerar sexuella övergrepp på barn och unga?
I till exempel Frankrike har polisen möjlighet att skapa sig fiktiva profiler på nätforum för unga. Redan att närma sig en sådan påhittad nätprofil i sexuellt syfte kan vara ett brott i Frankrike.
Varför är det inte så också här?

För att en dylik möjlighet behövs torde stå klart.
Enligt en webbenkät som gjordes i höstas, av Rädda barnen och polisen, hade var tredje av 2 200 unga under sexton år som svarade fått förslag om sex på nätet.
Var femte som svarade hade varit i sexuell kontakt via webbkamera med en person som har varit betydligt äldre eller vuxen.
Åtta procent av de som svarade hade enligt undersökningen träffat en person som på nätet utgett sig för att vara någon annan. Tre procent svarade att de hade haft sex med en vuxen som de hade träffat på internet.

Det är skrämmande siffror.
Vi talar om barn och unga. Vi talar om vuxna som är ute efter övergrepp. Vi talar om brottsliga handlingar, som kan få livslånga konsekvenser för den som utsätts för dem.
Den modell Forss föreslår är anpassad till finsk lag och kunde fungera i flera steg. Polisen skulle få skapa en fiktiv profil och sedan vänta passivt på vad som händer.
Om någon kontaktar profilen i sexuellt syfte skulle man övervaka denna, exempelvis genom teleövervakning.
Personen i fråga skulle ställas till svars på grund av brott som skulle komma fram genom den effektiverade övervakningen eller genom husrannsakan.

Det är väl ingen orimlig begäran?
Syftet är att skydda barn och unga från övergrepp, något som man arbetar med på många andra sätt också i samhället.
Och om brottslingarna och våldtäktsmännen har flyttat till nätet måste också polisen få flytta efter.
Vad får vi annars för ett samhälle?

•