Mycket vill ha mer

Om bara tretton år, 2025, beräknar man med att människan har tagit i bruk hälften av planetens markyta.
Och om drygt trettio år har människan roffat åt sig minst 55 procent, kanske mer.
I dag räknar man med att människan genom bebyggelse eller lantbruk använder omkring 43 procent av planetens markyta.
Men frosseriet fortsätter alltså i rask takt.

En internationell forskargrupp med över tjugo medlemmar varnar i den ansedda tidskriften Nature för att biosfären tar obotlig skada när mellan 50 och 60 procent av jordens yta utsätts för människans påverkan.
Dit är det bara några få år.

Paleontologen Mikael Fortelius från Helsingfors universitet säger i Aamulehti (7.6.2012) att förändringar i biosfären hör till jordklotets historia.
Den senaste omfattande förändringen i biosfären skedde för drygt 11 000 år sedan vid övergången från istid till nutid.
Skillnaden för oss som lever nu är att den omvälvningen behövde vi inte vara med om.
Men hur är det med det oåterkalleliga som sker om trettio år?

Låter som domedagsprofetior, ja visst.
Men Fortelius är en av medlemmarna i den internationella forskargruppen som undersöker förändringarna i biosfärens tillstånd.
Han vill ha en debatt om biosfärförändringen på samma sätt som klimatförändringen har debatterats och blivit ett välkänt begrepp för de flesta på senare tid.

Forskarna efterlyser också ett förbättrat larmsystem, där redan varningssignaler i ett tidigt skede visar då något håller på att gå snett, för att kunna göra bättre biologiska prognoser på såväl lokal nivå, som globalt.
– Vi måste också göra något åt de grundläggande orsakerna till biologiska förändringar förorsakade av människan, skriver forskarna i inledningen till sin artikel.
För genom att minska befolkningsökningen och minska förbrukningen av resurser kan biosfärförändringarna ännu påverkas, anser de.
År 2050 kan till exempel världens befolkning ha ökat till 9,3 miljarder från sju miljarder i dag.
Det ökar naturligtvis pressen på ett redan pressat jordklot ytterligare.

Biosfären utgör förenklat förutsättningen för oss och andra befintliga arters hela existens. Den sträcker sig från havsdjupen ungefär 6 000 meter upp i luften.
Vad som händer med oss och andra arter vid en förändring i biosfären den här gången vet ingen.
Och vi tror inte heller att vi vill veta.
Och hoppas att vi inte ska behöva uppleva det heller.
Men forskargruppen förutspår att arter försvinner, ekosystem förändras, att det blir hungersnöd och brist på rent vatten.

Men det går – fortfarande – att stoppa fingrarna djupt in i öronen och knipa ihop ögonen hårt.
Inte höra, inte se och framför allt inte bry sig.
För människans behov av exploatering känner inga gränser.
Åtminstone ett privatägt amerikanskt företag har planer på att börja utvinna den värdefulla ädelmetallen platina från asteroider.

Ja, men naturligtvis. Vad ska man suga ut när jordklotets gränser beklagligt nog börjar komma emot?
Rymden förstås.
Världsalltet – tänk bara vilka möjligheter det finns där för den som är hungrigare än vad som är hälsosamt.

Enligt företaget finns det 1 500 asteroider som är lika lätta att nå som månen, skriver Svenska Dagbladet (5.6.2012).
Man kan bara undra vad de har gjort för ont för att drabbas av människan och hennes omåttliga girighet.
En girighet som inte tar slut, även om den alltså inom kort hotar dra oss allihop med sig i fördärvet.

Kommersiella företag väntas få en allt större betydelse i rymden.
I fortsättningen kan det alltså vara miljardärer som Googles samt Microsofts förgrundsfigurer tillsammans filmskaparen James Cameroon, som nyss var den första som nådde djupare ner i världshaven än någon annan tidigare har gjort – Stilla havets botten på 10 898 meters djup – som paxar asteroider och plockar åt sig vad de vill ha av rymden.
De är några av personerna bakom det aktuella bolaget.

Det nuvarande fördraget mellan stater som styr utforskningen av yttre rymden är utformat 1969 och ratificerat 1984.
Det känns som om det borde uppdateras snabbt, bland annat för att beakta att också andra aktörer än stater har intressen in rymden.
Intressen som går över allt annat.
Se bara på hur det håller på att gå här på jorden.
Men det finns ju några års tidsfrist ännu.
Det är ju hela tretton år kvar.
Eller trettio, beroende på hur man ser det.
Det känns tryggt att veta.

•