Roger Holmström, akademilektor i litteraturvetenskap, avgår med pension den 1 augusti. Han pekar på svarta orosmoln vid ÅA:s horisont. ”Lönetilläggen sänder fel signaler”, säger han.
Det här skulle bli en intervju inför pensioneringen. Men viktigare ärenden överskuggar frågor om böcker, akademisk karriär, passioner och projekt.
– Vi fyrtiotalister som nu går i pension är så privilegierade då vi vuxit upp i en atmosfär av tillväxt, då tjänster tillkom på universiteten i stället för att dras in. Nu har vi en radikalt annorlunda situation, de ramverk som upprätthållit forskning och undervisning håller på att demonteras, säger Holmström.
Hösten 2011 lämnade han in sin avskedsansökan med tanken att ämnet och fakultetsområdet då skulle ha god tid på sig att hitta en fullgod ersättare till augusti 2012.
– Blåögt tänkte jag att det är självklart att tjänsten som akademilektor får fortsättning eftersom litteraturvetenskapen mött alla mål. Det var naivt.
Fakultetsrådet beslöt på grund av akut pengabrist att skjuta upp tillsättandet av en ersättare ett år. Under läsåret 2012–13 kommer Anna Möller-Sibelius att sköta akademilektorns uppgifter på halvtid. Avsikten är att en ny akademilektor ska börja jobba hösten 2013 – men det är ännu osäkert.
De administrativa förändringarna inom ÅA har konkreta konsekvenser. Kraven på genomströmning och resultatansvaret passar inte traditionella universitetsdiscipliner som humaniora, teologi och pedagogik, menar Holmström.
– Man kan allvarligt fråga sig om inte resultatansvaret och den toppstyrda styrmodellen efterhand gör Åbo Akademi till en kommersiell, finlandssvensk teknisk högskola och omöjliggör upprätthållandet av ett fullvärdigt universitet.
Tidigare styrdes universitetet enligt principen ”primus inter pares”, där rektor och dekanerna valdes bland universitetskollegiet och ofta återgick till sin professur efter fullgjort värv och således aldrig riktigt lämnade sin forskning och undervisning. Så är det inte längre.
Akademins topptunga styrningsstrukturer urholkar substansen, varnar han.
– Vi ser en maktkoncentration till universitetets topp. Näringslivets processer adopteras och förtroendeorganen krymper. De som står för själva verksamheten, alltså den undervisande och forskande personalen, blir alltmer frustrerade då svångremmen dras åt.
Nyheten om att ÅA-ledningen får lönetillägg chockade Holmström djupt.
– Vi har ett legitimitetsproblem. Som ÅA-anställd under en lång tid kan man inte undgå att märka hur mycket ilska som väcks då kärnverksamheten kämpar för sin överlevnad medan ledningen får extra pengar. Det här är ett slags sista steg mot att göra strukturen i akademin analog med företagsvärlden – jag hade hoppats att ÅA:s ledning hade visat bättre omdöme.
Den donationskampanj som Åbo Akademi fört de senaste åren hamnar också i dålig dager av bristen på öppenhet kring ledningens lönetillägg. Holmström hoppas innerligt att styrelsen nu ser sitt helhetsansvar – annars blir hotbilden om ett tekniskt kommersiellt universitet sann, förutspår han.
Ett annat exempel på toppstyrningen är akademins hantering av lektor Barbro Schaumans uttalanden om ÅA:s verksamhetsorter som väckte uppmärksamhet i vintras.
– Det är självklart att man som ÅA-anställd ska få gå ut i offentligheten utan att bli näpst av ledningen, säger Holmström. Alla tidningsläsare och radiolyssnare förstår nog att var och en representerar sig själv. Det tillhör universitetsideologin att en anställd ska kunna uttala sig utan problem. Åbo Akademi har även börjat likna näringslivet på den punkten att vi nu har informationsansvariga som kan reglera vem som ska uttala sig i någon fråga – det ser ut som ett försök att lägga munkavle på folk.
Nu uppmanar Holmström personalorganen att stiga fram och ledningen att backa.
– Forskarföreningen, personalföreningen, lektorsföreningen och professorsförbundet måste stiga fram. Nu gömmer sig ledningen som ska representera ÅA bakom det organisatoriska ramverket i stället för att lyssna och ta del av forskarnas, lärarnas och studenternas åsikter. Det är bäddat för förtroendekris.
Han vill lyfta fram det stöd som de humanistiska ämnena fått både av studenter och av utomstående.
Det högljudda stödet kan göra att ledningen nu väljer att göra det rätta: att lyssna. Det stödet hjälper också hans kolleger på litteraturvetenskapen att klara av den ökade arbetsbördan.
OBS! Detta är bara en del av intervjun som finns i lördagens ÅU
Cafépatrullen
ÅU på Facebook
