
Vilken artist! Gunhild Carling spelade, sjöng och spexade med samma energi. Här på avslutande parad genom en förtjust publik. Foto: Monica Sandberg
Det är bruksmiljö, det är okomplicerat, det är naturnära, det är avslappnat finlandssvenskt.
Gunhild Carling – en av de 150 artister som i helgen medverkade i Dalsbruks Baltic Jazz-festival – listar snabbt allt som enligt henne talar för att uppträda vid en så relativt liten festival.
– Jag bara älskar Dalsbruk! Och jag har haft Baltic Jazz som förebild då jag har ordnat en liknande festival i närheten av den by där jag är född, säger hon, med skånska härliga r.
Det är från Skåne hennes band och hennes familj
kommer, the Carling Family.
Deras musik – jazz, swing, dixieland – och show fick stående ovationer. Då gjorde familjen en parad genom publikhavet vid den gamla masugnsruinen. Applåder, applåder, applåder…
Applåder fick också en annan tjej som det är fart på, nämligen Erika Dunder, åländska med rötter i Dalsbruk. I Mariehamn driver hon ”en dansande fritidsgård” där tiotals flickor lär sig dansa.
”Bara” 32 av dem uppträdde i Dalsbruk men de övertygade med sin dans, antalet dansnummer, koreografin, farten och glädjen.
– Flickorna måste absolut komma nästa år igen, tycks Dalsbruksborna Tuulikki Karlsson, May Sjöblom och Margit Nyholm.
Någon klagade att det här är inte jazz, men dels uppträdde flickorna på jazzgatan alldeles gratis för den som ville se – annars var det bara att vandra vidare i festivalbruket – dels försöker festivalen få in lite nytt.
Också blues och rock bjöds det på. Söndagens avslutande rockkonsert med E-band, The Capital Beat och Trrr Trr Trr var fullsatt.
Förstås handlade de flesta konserterna om jazz, med konstnärlige ledaren Antti Sarpila i täten. Fredagens öppningskonsert var däremot planerad av hans föregångare, Kaj Kulla, festivalens 25-årsjubileum till ära.
– Då stod 60 blåsare, dragspelare och sångare på scenen tillika – unikt i öns musikhistoria; alla var öbor. Hoppas att vi kan framföra samma program igen, säger Kulla.
Magi Kulla, som tillsammans med sin man grundade BJ, var konferencieren som lyckades binda ihop alla de gamla godbitar som nu plockades fram.
Det var en höjdpunkt, men också en mer stillsam konsert – Johanna Grüssner med Patrick Wingren Trio – drog folk.
– Jag vet inte så mycket om jazz, jag bara njuter, sade Ulla Sontag-Himmelroos från Ekenäs, med stuga på Kimitoön.
– Vi är med om festivalen nästan varje år, det hör till. Och det vi nyss hörde av Grüssner – det var skickligt, stiligt, njutbart, sade Sten Himmelroos.
Egentligen var det bara söndagens väder som var mindre njutbart. Då fick en del av söndagens utomhuskonsert flyttas in.
– Det blev ändå inga hemska åskstormbyar. Räddningsverket ringde mig på lördagen och varnade för att oväder som då härjade på ryska sidan kunde komma rätt mos oss. Som tur blev det inte mer än ett par åskknallar, säger BJ:s verksamhetsledare Alexandra Walk-Liljeroos.
Cirka 8 000 besökte festivalen och minst 4 000 biljetter såldes, ungefär som i fjol. Drygt 120 frivilliga satsade hela veckoslutet på festivalarbetet.





































Cafépatrullen


