
Fullträff i Kimito. Veckoslutets tävling samlade 1 650 ryttare och storpublik. På bilden Britt Nigal från Estland som blev trea i klassen 120 cm. Foto: Monica Sandberg
Veckoslutets stora nationella hopptävling ”Kemiö Jumping” i Kimito blev en fullträff. Trots regnskurar fungerade den gräsplan där alla hinder hade byggts.
Redan nu var tävlingen den största i sitt slag i landet men den kan växa ytterligare.
– Det kan bli en hel veckas evenemang, säger Jukka-Pekka Leskinen, ordförande för Finlands Ryttarförbund.
Pia Larsen, vars man Pekka Larsen kom på idén med tävlingen i samarbete med Axxells naturbruksskola Brusaby, säger att området är så mångsidigt att här fanns något för alla.
– Både för hästsportintresserade men också för ortsbor och stugägare. Då tävlingen blir mera känd tror jag att evenemanget kan dra mängder med besökare som på så vis blir bekanta med Kimitoön och kanske vill komma åter.
Pia Larsen tillägger att redan nu var det många som kom första gången till Kimito – efter att ha frågat hur många körtimmar det behövs och fått veta att en räcker.
– Till och med Åbobor måste fråga var Kimito ligger. Kimitoön är inte alls så självklar på allas karta. Men ett sådant här evenemang breddar kontaktytan samtidigt som det visar ungdomar att man kan bli hästskötare inte bara i Ypäjä utan också i Brusaby. Då lär man sig svenska på köpet.
Man kan också kombinera gymnasiet med några studieveckor i Brusaby. Det gjorde Elli Mikkola från Halikko i höstas. Nu återvände hon för att delta i hopptävlingen, med hinder på både 1 meter och 1,20 meter.
Janina Honkala och Essi Joronen – studerande vid hästskötarlinjen – tillägger att det visserligen har varit mycket jobb med att förbereda tävlingen men otroligt intressant att få se hur går till ”bakom kulisserna” i en så stor tävling, med drygt 1 650 deltagare.
Väldigt fint att få delta med skolans hästar, man behövde inte ha egen häst för att få den här erfarenheten, säger Joronen.
Marika Grön, också hon Brusaby-studerande, säger att det var lite nervöst med stor publik och en gång missade hon domarens startsignal, annars gick det bra. Hon fick också sin häst intagen i stambok. Stambokföring av ston var en ny grej, tänkt som service för alla tävlingsstoägare som var på plats.
Hur var det att rida på det våta gräset då, var det halt?
– Det är som att köra bil, man måste anpassa farten till situationen, annars går det åt skogen. Och förstås behövdes hockar under hästskorna, säger de.
I publiken satt bland andra Kimitoöborna Gösta och Anne von Wendt.
– I framtiden kunde tävlingen ha också dressyr, hoppas de.
I så fall krävs det bättre underlag på en del av tävlingsområdet, som ligger innanför skolans travbana. Gräsplanen har tidigare varit bete men ska nu permanent förbli derby-fält, med vatten- och andra stationära hinder som behövs vid hopptävlingarna.
Cirka 10 ryttare från Kimitoön deltog, dels Brusaby-studerande och dels medlemmar i Kimitoön Ryttare, som också bidrog med några talkojobbare.





































Cafépatrullen



En ridande språkpolis m.a.o.
Gnägg!
”som man broddar får man ligga ”! ber om ursäkt att jag är en ”språkpolis” men ska man få svenskan på köpet ska det ju vara korrekt svenska – och går man en häst(skötar)utbildning ska man väl som svenskspråkig få ”hästspråket” på köpet – gärna på många språk
”Ju fler hockar desto sämre broddar” – ja Kerstin Janssons undran
är berättigad här liksom i många andra sammanhang. Men i Brusaby
får man ju kunskaperna i svenska på köpet och då kan man väl inte
reklamera. Jag ber om överseende med att jag halkade in på ett känsligt ämne men jag har tagit av mig broddarna under sommaren.
Ej på fullaste allvar!
Ingvald Hermansson
PS Det bästa vore om vi kunde anpassa oss och ikläda oss Fridolins
skepnad: ”Han talte med bönder på bönders vis och med lärde
män på latin” (Erik Axel Karlfeldt) DS
Jaså man lär sig svenska i Brusaby? I så fall borde man väl veta att de mojänger man skruvar fast i hästskorna så att hästen inte ska halka heter ”broddar” på svenska och inte ”hockar” (på finska heter det ”hokit”)