Finland har behandlat snattare med snäll hand. Är man egendomslös och döms till böter för snatteri men inte betalar dem vet man att ingenting händer. Sedan 2008 kan inte straffet omvandlas till fängelse.
Nu stundar hårdare tider dem som upprepat ägnar sig åt detta olagliga hantverk. Ett lagförslag som väntas nå riksdagen nästa år, inför bötestjänst för snattare som åkt fast fyra gånger på ett år och inte betalat av polisen utdömda böter.
Bötestjänst innebär att man ska göra samhällstjänst. För en som åkt fast fyra gånger kunde det betyda 20 timmar samhällstjänst. Med det här vill man hjälpa snattarna att få ordning på sina liv. Samhällstjänsten kan kombineras med rusvård och skuldsanering. Bryter snattaren mot bötestjänsten regler förpassas han eller hon till fängelse för att avtjäna straffet
Köpmännen välkomnar förslaget. De har inte alls varit nöjda med den ändring som infördes 2008. Varor försvinner årligen till ett värda av 500 miljoner euro på grund av stölder och snatterier. De har ökat.
Ansvaret för ordnandet av bötestjänsten åläggs kommunerna men de får ersättning för kostnaderna. Man har räknat ut att ungefär 200 personer i året döms till bötestjänst vilket kostar 380 000 euro.
Kommunförbundet har inget att invända men det kan bli svårt för en del kommuner att ställa upp med det som krävs. När det gäller rusvården har somliga kommuner redan nu svårt att ge den service som skulle behövas. Till exempel Helsingfors stad har påpekat att de som dömts till bötestjänst inte kan få gå före andra i kön.
Vilken form av samhällsarbete kunde man då tänka sig att kommunerna kan ställa upp med när det gäller konkreta arbetsuppgifter. Om man ser till var resursbehovet finns faller blickarna nästan genast på vårdsektorn där behovet av arbetskraft är i det närmaste omättligt men svårt att tillfredsställa på grund av personalkostnaderna.
Avsikten med bötestjänsten är att den ska upplevas som krävande och ett straff som gör att man vill lämna snattandet.
Det låter lite som att man uppmanas att sätta snattare på arbetsuppgifter ingen annan gärna utför. Vi ska ändå komma ihåg att allas arbete är viktig för vårt gemensamma bästa.
Humanast är det att använda dem där de har de bästa förutsättningarna att göra en insats. Redan att man döms till bötestjänst i egenskap av snattare är stigmatiserande och man får vara beredd på att mötas av misstänksamhet och kanske fientlighet vad man än sätts att utföra. Det är en tung börda.
Cafépatrullen
ÅU på Facebook
Tiggare, tattare, snattare, vårdare av långliggare -
idén är nog inte så dum…
En varningstext invid sängen är möjligen på sin plats:
Förvara icke Edra pengar och värdesaker i nattduks-
bordslådan – sy in dem i madrassen i stället!
När skämtlynnet kom till byn då fanns allvaret där
och folk hade sten och grus i sin galla
Nu sprängde man sönder stenar som ännu fanns här
om inte snattarna tagit dem alla….
En tokstolle – vem annars?
Mvh
ih
SKA VI HOPPAS PÅ ÖKAT SNATTERI?
ÅU skriver:
”Det låter lite som att man uppmanas att sätta snattare på arbetsuppgifter ingen annan gärna utför. Vi ska ändå komma ihåg att allas arbete är viktig för vårt gemensamma bästa.”
Alla vet vi ju hur mycket arbete det finns som ingen vill utföra, så kallade skitjobb., i synnerhet inom hälso- och åldringsvården.
Jag som tillhör den största årsklassen som blivit född i Finland, vill nog att mina blöjor i tiden ska bytas åtminstone en gång i dygnet.
Därför är det ytterst tacknämligt att så många som möjligt idkar sig åt snatteri, och att straffet inte får vara alltför strängt så att folk helt lämnade snattandet.
Det skulle sätta sprätt på bruttonationalproduktens tillväxt och det skulle rendera mycket mera pengar till alla stackars greker, portugiser, cyprioter, italienare och alla andra kufiska latmaskar.
Tänk om ökat straff skulle leda till att snatteriet helt tog slut. Katastrof!
Vem skulle då utföra skitjobben?
Alla skulle bara jobba som börsmäklare, riksdagsmän, statssekreterare, analytiker eller journalister.
Och vad skulle Jyrki Katainen säga, för att inte tala om alla stackars sydeuropéer?
Man bör vara empatisk och tänka på sina medmänniskor.
Man får inte tänka alltför egoistiskt.
Det är fult.
ÅU avslutar:
”Redan att man döms till bötestjänst i egenskap av snattare är stigmatiserande och man får vara beredd på att mötas av misstänksamhet och kanske fientlighet vad man än sätts att utföra. Det är en tung börda.”
Vad händer om stigman och bördan av bestraffningen blir oöverkomlig?
Om omgivningens fientlighet blir outhärdlig?
Det kan hända att gärningsmännens samvete förstenas och att de i stället stjäl lastbil och tömmer i stället hela affären efter stängningsdags.
Ungefär på samma sätt som jag tänkte, då jag för flera år sedan besökte New York för första gången med min hustru. Då såg vi på kvällen hur samhällets utstötta hade hela sin förmögenhet i en stulen köpvagn: papp, filt, plastpåsar och kanske en dyna.
Då slog det mig.
Om jag vore i deras byxor, skulle jag kanske inte dra mig för att pröva på ett bankrån om jag fick tag i något vapen.
Våga vinna, tappa får man alltid!