Rätt många kvinnor drabbas av FN-steels konkurs i Dalsbruk.
Bland de 180 uppsagda finns Eva Eskills (tredje fr.v.), som så sent som i februari bytte en fast anställning vid Kasnäs fiskfabrik till jobb vid FN-steel.
– Jag körde truck då det behövdes, annars städade jag. Efter 17 år i Kasnäs ville jag se något annat. Inte kunde jag tänka mig att anställningen i Dalsbruk skulle bli så här kort. Men inte hjälper det att vara arg, säger hon.
Tiina Höglund längst t.v. bytte för ett år sedan arbetsgivare från Kimitoöns kommun till FN-steel.
– Där har jag varit i köket fyra timmar och städat fyra timmar per dag och trivts bra. Det gör gott att byta jobb ibland, och träffa nya människor. Nog kan det komma något gott ur det här också.
Vanja Andersson (andra fr.v.) har jobbat som städare vid FN-steel i två långa perioder, med ett 9 års uppehåll då hon prövade på flera andra yrken.
– Jag längtade tillbaka till fabriken, för där började jag redan som 15-åring. Så jag sökte mig tillbaka dit. Nu är jag för gammal för omskolning. Jag är glad om jag kan hitta ett jobb för några år till, innan pensionen.
Rita Källberg var (längst t.h.) – efter 38 års anställning – sjukledig då konkursbeskedet kom.
– Jag kan inte se mig över axeln längre och det måste man då man kör truck. Något nytt jobb siktar jag inte på, jag är i för dåligt skick.
De fyra är lika omtumlade som alla andra i Dalsbruk på grund av konkursen.
Hade någon av er på känn vad som skulle komma?
– Nej, vi trodde att då firman satsade så stort i Koverhar så var allt i ordning, säger Källberg.
– Ingen förstod att en konkurs var så nära då det inte ens hade varit tal om permitteringar först, tillägger Andersson.
Cafépatrullen
ÅU på Facebook
