Hård, hårdare, hårdast. På Ruisrock finns en hel del inhemska band som behagar vänner av tyngre musik, konstaterar ÅU:s Ruisrock-experter Johanna Bruun och Frans Rinne (som inte syns på bilden). ÅU-foto
Ruisrock kör i gång på fredag. Folkparken fylls då av musikvärldens mera och mindre fräscha stjärnor och festivalbesökare. Tack vare förra årets lyckade evenemang är förväntningarna höga.
Årets artistutbud bjuder på en nostalgitripp till nittiotalet och många inhemska storheter. Överlag saknar utbudet en röd tråd och är egentligen inte heller eklektiskt på ett positivt sätt. Men vissa ljusglimtar finns, av dem är Pulp det tydligaste dragplåstret. Bandet som efter en längre paus återförenades 2011 har sedan dess fått utmärkt respons på sina liveframträdanden. Det finns ingen orsak att anta att Pulp bara bjuder på ljumma nostalgitrippar. Deras torra cynism och Jarvis Cockers överlägsna karisma lär ha åldrats väl. Pulp är ett bra festivalband eftersom de har trovärdighet bland musikelitister utan att sakna stora hittar med enorma ”kom-sjung-med-refränger”.
Fredagen bjuder i övrigt på få blodtryckshöjare, men indiebandet Yessayer kan bli intressant. På skiva är bandet stundvis roande, live får man se om det bär eller brister.
Åbobandet Burning Hearts kan det löna sig att se, deras debutskiva ”Extintions” var en sympatisk och välgjord dos av standardindie.
Refuset och Disco Ensemble duger säkert för dem som gillar radiovänlig post-hardcore.
Lördagen präglas av många inhemska superstjärnor, till exempel Pariisin Kevät, Scandinavian Music Group, PMMP och Chisu. Den tyngre ändan av finsk musikindustri representeras av Stam1a, Apocalyptica, Children of Bodom och Nightwish.
Vill man fortsätta på fredagens nittiotalsfest kan man alltid gå och kolla The Cardigans. Santigold från New York hade för några år sedan ett par mycket lyckade singelspår som fortfarande nöter skivspelaren regelbundet. För den elektroniska musikens vänner är Huoratron, den finska elektrogiganten som börjar vinna mark utomlands, nog ett säkert val.
Söndagens höjdpunkter kan bli progebandet Mars Volta som säkert kan bjuda på en energisk söndagskväll, Bloc party som för några år sedan var bland det hetaste som fanns, och överraskande nog Snoop Dogg. Kvaliteten på hiphoplegendens spelning hänger på hur entusiastisk världsstjärnan själv är; inte för att underskatta hans professionalitet men om man har slapphet som varumärke finns risken att det hela blir lite för oberört.
Thrashpunkpionjärerna Suicidal tendencies kan ha ett kuriositet- och nostalgivärde.
För den som orkar koncentrera sig på en lågmäld singer-songwriterspelning kan Mikko Joensuu vara en hit.
Musikmässigt finns det få riktigt heta namn på årets Ruisrock, men om vädret är vackert och artisterna bjuder till finns definitivt möjligheten att bli positivt överraskad.
Cafépatrullen
ÅU på Facebook
