Stefan Crämer kliver ur lökbastun. Foto: Frida Eriksson
Ett konstverk man kan basta i, en bastu man kan lyssna på och ett soligt landmärke vid åstranden. Allt det är Jan-Erik Anderssons lökbastu som i sommar finns i Ekoluotoparken vid Wäinö Aaltonens museum i Åbo. Bastun är granngul och ser ut som en jättelik vitlök.
Ur blasten ljuder den amerikanska ljudkonstnären Shawn Deckers skapelser som smälter samman med stadsbruset. Någonstans hörs det gälla tjutet av bildäck samtidigt som bastun börjar sjunga som en tekanna.
En trogen bastubesökare är finlandstyske fotografen Stefan Crämer som redan som liten bekantade sig med bastukulturen hos släktingar på en liten ö i Pyhäjärvi. Hans farbrors fru kommer nämligen från Finland.
– Där fanns allt man behövde: ett ställe att laga mat, ett ställe att sova och ett ställe att bada bastu.
Crämer uppskattar möjligheten att kunna bada bastu i det gula konstverket och gör det så ofta han kan.
– Hit kan man komma närhelst man behöver en paus under dagen. Jag tycker också om att det är ett konstverk med vackra ljud.
Crämer förklarar att kombinationen personlig hygien och social aktivitet är en intressant aspekt av bastukulturen. Den traditionen dör ut om alla badar bastu för sig själva där hemma.
– På vintern brukar jag bada i vak i Uittamo. Inget får finländare att prata som möjligheten att berätta om bastubadande.
Själv är jag bastuskeptiker och inser inte charmen i att sitta naken i ett hett rum tillsammans med andra människor. På sommaren kan jag uppskatta bastu som en del av en sommarstugeupplevelse, men annars nästan aldrig.
Det allra värsta är att bli tvingad i bastun på fest när man redan har fixat håret och försökt göra sig fin.
Lökbastun tycker jag ändå är intressant, eftersom den gör bastubadande till något annat. Vill man inte basta kan man bara lyssna på bastun och se på folk som går förbi. Och visst blir det lite sommarstugekänsla utanför, med utsikt över ån.
Bastun heter egentligen ”The Sounding Dome Sauna”, eftersom den också liknar en ortodox kupol.
Skaparen Jan-Erik Andersson berättar att man kan verka förvånansvärt radikal då man återskapar färger och former som finns i naturen.
– Jag undrar varför grått anses vara typiskt finskt. Här finns fullt av vildvuxna blommor med rena, starka färger.
Han anser inte att stram gråhet skapar en människovänlig levnadsmiljö. För att kunna ge bastun den runda formen gjorde han den i glasfiber.
– Former i naturen är både vackra och funktionella. Klyftorna i bastuns väggar gör att ljudet resonerar och värmen omger den som bastar, berättar Andersson.
Bastun är öppen tisdag–söndag kl. 12–18, till 19.8. Det är gratis att bada, men bastun kan också reserveras för privat bruk.
Mariann Hilli
Cafépatrullen
ÅU på Facebook
