Fjolårsjakt. 52 skarvar fälldes i Nagu och Dragsfjärd. Här Börje Holmberg med ett exemplar. ÅU-foto
– Vi är besvikna och lite arga över att myndigheterna linje ändrar så här. Den lilla skyddsjakt vi fick bedriva i fjol – då 40 skarvar fick skjutas i Nagu fiskeområde och 40 i Gullkrona jaktförenings område – skadade absolut inte skarvstammen, tvärtom blev skarvarna säkert ännu flera i fjol.
Det säger Kaj Mattsson, disponent vid Nagu fiskeområde, om NTM-centralens nej till skarvjakt också i år.
– VI har satt mycket tid på ansökan. Vi motiverar den bland annat med ekonomiska synpunkter. I fjol gick Nagufiskarna miste om fångst värd cirka 50 000 euro, på grund av skarven. Det betyder i medeltal 1 400 euro per yrkesfiskare.
Mattson tillägger att ända till 2009 var Skärgårdshavet en vit fläck, där myndigheterna inte ens ville ta prov av skarvarnas spybollar för att se hur skarvens föda är sammansatt.
– Nu vet man att födan till ungefär 24 procent består av abborre och till 10 procent av gös. Med andra ord består deras föda till en tredjedel av fiskarter som också yrkesfiskarna gärna vill ha. En direkt konkurrens, som snedvrids av att skarvarna gladeligen äter gös under 37 cm medan yrkesfiskarna måste respektera det minimimåttet på gös.
Mattsson påminner om att landets största skarvkoloni finns på Äggskären i Nagu, med ett par tusen häckande par.
– Då man vet att skarvar söker föda inom 15 kilometers radie är det klart att det påverkar fisket i norra och östra Nagu. Skarvarna fortsätter att öka medan det tandlösa regelverket gör att yrkesfisket står för de ekonomiska konsekvenserna. Myndigheternas krav på att verifiera skadorna på fisket gör det i praktiken omöjligt att få lov att skjuta skarv, menar han.
Yrkesfiskaren Börje Holmberg i Dragsfjärd instämmer i att det är svårt att bevisa skarvens framfart – men man ser den överallt.
– Alla ställen där jag fiskar och färdas ser jag skarvar, till och med vid min brygga inomskärs. De är inte rädda för något. NTM-centralen är helt fel instans att ge lov, alla som sitter där är väl medlemmar i Bird Life eller något liknande.
Meningen med skyddsjakt på skarv har varit att skrämma bort dem från områden med betydande yrkesfiske.
Sammanlagt 52 skarvar fälldes i Nagu och Dragsfjärd.
– Vi försökte ställa upp, tog vara på både magsäckar och hela fåglar och sände till myndigheterna precis som de önskade. Tydligen till ingen nytta. Nu funderar vi på att besvära oss, säger Holmberg.
Mattsson menar att det finns grund för att besvära sig – bland annat talar NTM-centralen om lov att skjuta storskarv, men det har det aldrig varit frågan om. Det är mellanskarven som förökar sig så kraftigt.
Cafépatrullen
ÅU på Facebook
MÄNNISKAN LEKER GUD
Nu senast var ålplanteringen i vår skärgård aktuell. Allehanda fiskarters bestånd säkerställs bara med människans hjälp. Sik, lax osv.
Det är inte vår skapare längre som lär förmå styra detta utan det försöker vi människor. Människan har besegrat Gud.
Redan gamle gode Nietzsche konstaterade: GUD ÄR DÖD!
Alltså: Länge leve människan!
Först fiskar och jagar vi så att bestånden hamnar helt i farozonen och därefter kommer naturvännerna och försöker återställa balansen, med obefintlig framgång, tyvärr.
Tigrarna håller på att dö ut då de jagas för kommersiellt syfte. Samma sak med elefanternas elfenben som sågas bort och kadavret lämnas kvar. Och så vidare i all oändlighet.
Det är ‘marknadskrafterna’ och dess osynliga välgörande hand som lär ordna allting till det bästa för oss. Ingenting annat duger!
Demokratin klarar inte av någonting. Den bara råddar bort allting då den inte inser de stora linjerna vilket teknokraterna gör.
Marknadskrafterna, som ingen personligen känner, bestämmer över allting här på jorden och alla andra får städa upp efter dess fruktansvärda framfart.
Hur ska allt detta sluta?
‘Me skiti enda’, som vi i vår dialekt sä förträffligt brukar uttrycka oss.
Til syvende og sidst utgår naturen eller vår skapare som segrare. Inte tu tal om något annat.
Människan har inte kapacitet nog att bemästra hela jordklotet och dess balans. Trots alla nobelister och duktiga jättedatorer.
Med genmanipulation tror människan att hon kan skapa bättre liv än Gud Fader i himmelen.
Det kommer trots allt att ‘helt naturligt’ utvecklas djurarter som börjar livnära sig på plast, skrot och allt annat avfall och de har mat i överflöd.
Människokroppen förgiftas sakta men säkert så till den grad att det snart blir omöjligt för henne att ens förökas, för att inte tala om att överleva till rimlig ålder.
Människans saga är all och därmed även marknadskrafternas, snarare förr än senare.
GUDSKELOV!
”Med uppgift att döda”
En ”autodidakt” borde avhålla sig från att kommentera fackfolks och ”förståsigpåares” teorier om saker och ting men nog slås man av allehanda motstridiga uppgifter som florerar i media beträffande olika djurarters vara eller inte vara. Hur skall vi människor kunna reglera djurens berättigande i vår värld när vi inte ens kan se om våra egna hus , vår miljö och vår tillvaro. När man läser Åke Thudéns i mitt tycke sakliga kommentar och försöker bilda sig en uppfattning om hur det egentligen förhåller sig med ”naturordningen” frapperas man av alla inplanteringar, som gjorts av djur- och fågelarter -
ett sammelsurium till vems fromma undrar en vanlig människa.
Är de till för att vi människor skall få njuta av en rikligare fauna
bestående av ett mångfald av ”vackra” arter – nej sanningen är
snarare den att de är till för att människor med böjelse för att döda
skall få sitt lystmäte. Jägarna tror sig utöva sin sport i syfte att ska-
pa en balans i vår natur – en balans, vilken har funnits, men som de
själva har bragt i obalans. När man talar om sport i detta samman-
hang så är det väl bara en tidsfråga när villebrådsjakt blir en olym-
pisk gren -detta sagt med de nyligen avslutade olympiska spelen
i London i åtanke. Det märkliga är att den jakt, som bedrivs idag in-
är till för vårt uppehälle – vi lär nog klara oss utan tillredd hare. Men -
säger belackarna – vi föder ju upp djur enbart med avsikt att slakta
och ”smörja kråset med”. Det är ju där vår velighet kommer i dagen
- vi vet inte på vilket ben vi skall stå? Personligen hör jag till dem,
som växte ur barnskona ganska snart efter andra världskrigets slut
och fick träda in i en värld full av förhoppningar och med en utveck-
ling, som blottade mina fäders dumhet vad anbelangar deras lev-
nad i det förgångna. För att taga ett enkelt exempel ur barndoms-
livet så var ju flugpapper någonting som hängde hemma i taket och
befriade oss delvis från flugplågan men nu kom DDT till allas hjälp.
Kvinnfolket stod i dörröppningen och sprayade DDT så att flugorna
”dog som flugor” – vilken lättnad för oss människor! Dessa upptäck-
ter och uppfinningar, som kom på löpande band var alla saliggöran-
på sitt sätt. Det skulle visa sig att man först in i nutid kom till insikt
om att allt inte var till mänsklighetens bästa.Problemen idag är in-
te enbart i djurens värld utan nu har vårt föregångsland USA med
sin president i spetsen gått in för att skapa en ordning bland olika
folk i världen där dödandet är vardagsmat och vi hänger på och
krigar på Amerikas sida i Afganistan och världen över. Hur har då
min ungdoms drömvärld kunnat taga sådana former? Svaret är
enkelt – total avsaknad av sunt förnuft och detta pga vårt eget
agerande med användandet av miljögifter i alla samman hang
och detta har i sin tur lett till ett ”fördummande” av oss männis-
kor. Vårt hopp får stå till ”Greenpeace” och olika sammanslutningar
folk, som karaktäriseras som civilt olydiga och hos oss med en kristen tro – till Gud.
” Ett dåligt huvud hade han men hjärtat det var gott”
Sprunget direkt ur hjärtat och sagt med vördnad.
Ingvald Hermanssson
Hej. Fick en förfrågan från en ornitolog/jägare om jag kunde sprida detta vidare.
Den vanliga rödräven ”vulpes vulpes” utför en ekologisk och biologisk sanering i markhäckande kolonier med den inplanterade kinesiska mellanskarven ”sinensis”.
Även grävling ”meles meles” utför detsamma i markhäckande mellanskarvskolonier, men ej lika effektivt.
(Räven är längre i sin kroppsbyggnad, den når även upp i gamla höga risbon på marken och även bon i lägre buskar och träd).
I trädhäckande och markhäckande mellanskarvskolonier utför skogsmården ”martes martes” en ekologisk och biologisk sanering.
Mården lockas med fördel in i ex. en katt eller grävlingsfälla, samt äldre typ av minkfälla (ej slagfälla) med honung som lockbete.
Denna typ av fångstfällor måste vittjas/kontrolleras minst en gång per dygn.
Utplantering av räv/grävling/mård i mellanskarvskolonier bör göras snarast efter eventuell övrig häckande fågel lämnat ön.
OBS. Skogsmård får EJ förväxlas med den inplanterade asiatiska mårdhunden ”nycterutes procyonoides”, som ej har hemortsrätt
i Europa. OBS! Dessa förfaringssätt är olagliga. ”Civil olydnad”.
Havsörnen ”haliaeetus albicilla” har på få öar lyckats störa ut pågående häckning av mellanskarvkolonier.
Det som oftast händer är att skarvkollonin då flyttar till en ny ö närmare land.