Och nu?

Junibeslutet i fjol då stadsfullmäktige i Åbo sade ja till torgparkeringen var inte lagstridigt. Det finns nu svart på vitt på att så är fallet.
Åbo förvaltningsdomstol har fört en juridisk analys av besvärsställarnas invändningar. Man drar den entydiga slutsatsen att enskilda politiker som deltog i beslutet och sitter i bakomliggande intressenters organ inte var jäviga.
ÅU är förvisso så nära en ”underrätt” som en tidning kan komma – men vi har inte kompetens att ifrågasätta domstolsjuridiken.

En lekman skulle kanske nå an annan slutsats än att till exempel TOP inte är part i det föravtal mellan staden och Turun toriparkki Oy som stadsfullmäktige godkände med en rösts övervikt i juni 2012.
TOP och andra företag som gått samman kring Toriparkki har naturligtvis gjort det för att driva sina företags intressen.
De ska Åboföretag få göra – inom de ramar förtroendemännen i stadsfullmäktige bestämmer.

Det finns nu domstolsutslag på att enskilda politiker som sitter i förvaltningsorgan hos t.ex. TOP inte har egna intressen i torgparkeringen.
Förvaltningsdomstolen hävdar den juridiska ståndpunkten också om man beaktar eventuell valfinansiering från Toriparkki-bolagen till enskilda kandidater.
ÅU förutspådde denna tolkning i en ledare i september 2012. Lagen ändrades uttryckligen på denna (jäv)punkt år 1998.

Vad betyder gårdagens utslag för själva torgprojektet?
På en punkt torde spelet vara förlorat ur besvärsställarna synvinkel. Åbo förvaltningsdomstol, som år 2009 fällde torgplanen för att det brast i geotekniska utredningar, uttrycker nu en klar åsikt: Allt är utrett tillräckligt. Det gäller både det geotekniska och det trafikmässiga.
Domstolen är ingen teknisk kontrollant – den bedömer hur omfattande och detaljerade utredningarna har varit.

Att en enig förvaltningsdomstol noterar detta torde garantera att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) når samma slutsats – om den överhuvudtaget beviljar besvärsställarna rätt att gå vidare till HFD.
Biträdande stadsdirektör Jarkko Virtanen säger i dagens ÅU att man för planprocessen vidare i väntan på slutlig juridisk klarhet (som alltså är beroende av om HFD beviljar besvärsrätt).
Ledande politiker i de partier som hittills drivit projektet – Saml och SDP – antyder att alla hinder är undanröjda.

Man missar då två omständigheter:
q Åbo är Åbo, här är allt politiskt möjligt.
q Torgparkeringen har som ingen annan enskilda fråga i modern tid väckt passioner för och mot.
Det torde garantera att det politiska motståndet kommer att utnyttja varje formell möjlighet att aktualisera en ny omröstning i stadsfullmäktige.

Men är det moraliskt rätt? Att riva upp ett fullmäktigebeslut – om det vinner laga kraft?
En första reaktion kan vara ett nej.  Men det är svårt att väga moralisk halt i en fråga som omgetts av manipulativa drag. Åbo stads tjänstemän och politikermajoritet har så att säga bidragit till att de gropar man fallit i har blivit grävda under resans gång.
Det ger en eventuell majoritet mot torgparkeringen en legitimitet om man tar sig före att riva upp beslutet.

ÅU har på denna plats försvarat torgparkeringen som ett inslag i ett upplivande av centrum. Vi tror att Åbo stad generellt och i detta fall i synnerhet borde ha modet att låta saker och ting hända.
Den nejsägarmentalitet som präglat de senaste åren för inte staden framåt. En välfärd som inte byggs under av stark företagsamhet urgröps.
Det är inte bara staden som ska utveckla staden. Också företagarna ska ges en chans att tro på stadens utveckling och sin egen centrala roll i den.

Torgparkeringen kan förverkligas så att torghandeln inte blir lidande. Ägarna bakom Toriparkki kommer självfallet inte att ta några risker när det gäller det geotekniska. De första att lida ekonomiska avbräck är i så fall de själva.
Liknande parkeringsprojekt har genomförts i en så lång rad finländska städer att det inte längre duger att ständigt ta Vasa som exempel på en stad där torgparkeringen tog livet av torghandeln.

De omkringliggande företag som driver på p-projektet har ett starkt egenintresse av att det inte blir tyst kring torget under byggnadsskedet.
En realitet är väl trots det att projektets politiska moståndare kommer att utnyttja alla formella möjligheter att torpedera projektet.
Det kan betyda att spaden sätts i jorden först under andra halvan av 2010-talet.
Staden själv har dessvärre en stor andel i att det har dragit ut på tiden. Att juridiken blir en förlängning av politiken beror inte sällan på dålig politik.

Print Friendly