Nu vill många prata med testpiloten

Jyrki Laukkanen i Kotka får en hel del samtal med anledning av olyckan i Jämijärvi. I bakgrunden en Gloster Gauntlet som Laukkanen gör uppvisningar med.
Jyrki Laukkanen i Kotka får en hel del samtal med anledning av olyckan i Jämijärvi. I bakgrunden en Gloster Gauntlet som Laukkanen gör uppvisningar med.

Jyrki Laukkanens telefon har gått het de senaste dagarna. Förutom pressen så ringer flygarkollegor med teorier om hur olyckan kunde ha gått till.

Såväl lokalradion som riksteven har kontaktat honom. Helsingin Sanomat har ringt. Kolleger ringer.

Alla vill veta mera om olyckan i Jämijärvi i Satakunta där åtta människor dog i en förödande flygkrasch.

 

En del piloter ringer gärna till Laukkanen med teorier, så nu också. Han stirrar på telefonen, som ringer för tredje gången på en kvart, bara för att lägga den tillbaka i fickan utan att svara.

– Äsch de har sina teorier. Vissa talar dessutom i en timme när de kommer i gång.

Att alla ringer Laukkanen beror på den enkla orsaken att han flugit planet i fråga. Han svarar artigt på frågor, men börjar bli lite trött på att pressen verkar fiska efter negativa kommentarer.

– De tänker sig att jag ska säga något förkrossande. Men det var ett mycket bra flygplan.

 

Själv vill han ogärna spekulera om orsakerna, även om han har sina funderingar om vad som hände.

Om någon är rätt person till det så är det han, med över trettio år som testpilot i flygvapnet bakom sig. Hans jobb gick ut på att testa huruvida och varför ett flygplan fungerar eller inte.

Det var också vad han ville. Erbjudandet var att jobba som flygplansingenjör, som han var utbildad för, men det tackade han nej till om han inte fick flyga. Slutresultatet blev den enda testpiloten som var sin egen ingenjör.

 

Som testpilot har Laukkanen sett mer eller mindre alla flygplanstyper som flygvapnet använt. Han har suttit bakom spakarna på fyra olika varianter av det ryska jaktplanet Mig-21 och styrt det senaste förvärvet F-18 från baksätet. Han har flugit Saab Safir, Learjet, Hawk och Fouga. Han är sannolikt den flygvapenpilot som har flest timmar i luften.

Han har över tiotusen flygtimmar i flygvapnet, varav hundra i F-18.

Sedan 2002 är han pensionär, och tillbringar dagarna med segelflygplan på Kymi flygfält i Kotka.

 

Jobbet som testpilot går ut på att testa flygplan som ingen flugit tidigare, eller att se om en reparation är lyckad.

Av naturliga skäl har det därför varit nära ögat flera gånger.

Bakom sig har han fyra nödlandningar. En gång stannade motorn, en gång vecklade inte landningsstället ut sig.

 

Med ett propellerplan är det ingen större sak att nödlanda, åtminstone jämfört med en Mig-21. Dess vingform, en så kallad deltavinge, kräver en hastighet på 500 kilometer i timmen för att kunna glidflyga.

– Du kan tänka dig hur lätt det är att träffa rätt första gången med sådana hastigheter. Och man måste träffa på första. Det kräver långa landningsbanor.

Därför fick han hjärtat i halsgropen när han flög på nitton kilometers höjd och allt plötsligt blev tyst efter att just ha gasat på med efterbrännkammaren. Motorn stannade helt. Hastigheten låg på 1,9 gånger ljudets hastighet.

– Tystnaden var fullständig. I normala fall för en Mig ett stort oväsen.

 

Laukkanen tänkte igenom bruksanvisningens direktiv om att starta motorn i luften. Det gick att försöka på femton kilometers höjd igen, så han lät flygplanet glida. Fyra kilometer nedåt startade den inte. Men, om motorn inte skurit sig, så garanterades en start på tio kilometers höjd.

– Jag gled vidare i 500 kilometer i timmen. Och till sist startade motorn igen. Jag flög hem och försökte röra i gasen så lite som möjligt.

Det hela försvårades av att luften är så tunn på nitton kilometers höjd att piloten i en Mig-21 måste bära rymddräkt. Hjälmen är fastskruvad i en aluminiumkrage, vilket gör att den inte rör på sig.

– Huvudet rör sig inne i hjälmen, så det blir lite svårt att se åt sidorna och neråt på mätarna.

 

Telefonen ringer igen. Det är någon annan som vill veta om Jämijärvis olycksplan.

Laukkanen har ägnat planet en del tankeverksamhet. Det verkar som om det började störtdyka efter problem med höjdrodret som styr planet i höjdled. I det skedet har det börjat på en inverterad looping. Loopingen ledde sannolikt till stora negativa G-krafter som spräckte vingen. G-krafterna gjorde det också svårt att lämna flygplanet.

Han slår ut med händerna.

– Men varför höjdrodret slutade fungera är en annan fråga. Det lossnade inte, för de som sett vraket säger att det ännu satt kvar i vingen.

 

En rådande teori är att flygplanet flög för högt, på nästan fem kilometers höjd där luften är tunn. Piloten kan i det skedet ha gjort ett misstag som ledde till att flygplanet började överstegra, ett begrepp som är mera känt under sitt engelska namn stall.

– Det tror jag inte på. Jag stallade det på tre kilometers höjd, och det betedde sig fint. Dessutom har det flugit på hög höjd i flera år.

Skribent: Max Nyberg-Östra Nyland/SPT/ÅU

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng