Tajt och taktfast om kärlek

duoPJÄSEN

I LOVE YOU, YOU’RE PERFECT, NOW CHANGE
Skärgårdsteatern
Regi: Samuel Harjanne
Text och musik: Joe DiPietro och Jimmy Roberts
Kapellmästare: Martin Segerstråle
Scenografi: Peter Ahlqvist
Musiker: Martin Segerstråle, Ulriikka Heikinheimo
På scen: Anna Victoria Eriksson, Daniela Fogelholm, Kris Gummerus, Peter Ahlqvist
Spelas i Högsåra 1.7, Nagu 3.7, Pargas 4.7, Korpo 6.7 2014

Den ambulerande Skärgårdsteatern firar fyrtiofemårsjubileum och har i år valt att ta sig an Jimmy Roberts och Joe DiPietros populära off-broadwaypjäs ”I love you, you’re perfect, now change”.
Den handlar om den eviga kampen för mänsklig överlevnad: hur hitta en partner utan att själv dö på kuppen, hur föröka sig utan att äta upp sina egna ungar, hur leva så att man är lite mindre ensam när man dör.
Cyniskt? Ja. Roligt? Ja.
Den som såg samma pjäs på ÅST för ungefär tio år sedan kan utan problem se om den nu. Översättningen är smidigare och tonfallet är lekfullare och barnsligare.

Regissören Samuel Harjanne (som lär älska musikaler) har arbetat med skådespelarnas särskilda begåvningar.
De fyra skådespelarna tar sig skickligt an tjugotalet roller i lika många korta sketcher som alla ger en inblick i den mänskliga varelsens märkliga parningsriter.
Kvällens överraskning är Anna Victoria Erikssons komiska talang och tajming. Hon är hysteriskt rolig och pinsam i tre olika mammaroller men lyckas också visa en patetik och sårbarhet som fördjupar och förstärker det komiska.
Mångsysslaren och ÅST-skådisen Peter Ahlqvist, som också gjort den fiffiga scenografin, är ljuvlig som hemmapappa, flörtig gubbe och frustrerad, bilälskande töntfarsa. Ahlqvist och Eriksson uppvisar särskilt fin kemi på scen – de törs dra ut på pinsamheterna tills det gör riktigt ont.
Daniela Fogelholm är känd bland annat som clownen Torabella och hon spelar clown mycket duktigt också här. Bäst är hon som vansinnig kursledare för singlar med grymt minspel och som kåt småbarnsmorsa.
Också Kris Gummerus, som fått sin utbildning i Storbritannien, känns helt rätt i ensemblen. Han gör flera mycket roliga och fint smålöjliga versioner av desperata män som plötsligt befinner sig invid en hisnande kärleksavgrund. Vad är det här? Hur funkar det? Hur ska jag komma undan?

Musiken känns likaså helgjuten.
Kapellmästare Martin Segerstråle skapar fina komiska intermezzon med hjälp av pianot.
Det känns helt naturligt att den duktiga musikensemblen bestående av Segerstråle på piano och Ulriikka Heikinheimo också deltar i spexandet på scen och accentuerar komedin med musik.
Sången fungerar likaså osedvanligt väl.
Både Eriksson och Fogelholm är rutinerade vokalister och det märks, de behärskar det finlir som gör en kärleksballad inte bara vacker utan också rolig. Också Ahlqvist och Gummerus fixar biffen ur sångarsynvinkel.

Det är specifikt heterokärlekens mysterier som står i centrum.
Pjäsen utforskar den mytbildning kring könen och de könsroller som män och kvinnor i tusentals år vårdat för att kunna avfärda den egna partnerns beteende som obegripligt, mystiskt eller helt enkelt dumt.
Könsroller är ju dock inte bara material för lustigheter, de begränsar människors liv och möjligheter.
Stundvis blir det lite väl Archie Bunker eller Pekka Puupää och Justiina för min egen smak – att säga att alla män gillar ishockey och alla kvinnor älskar att shoppa känns lite ytligt i jämförelse med musikalens övriga budskap om mänskliga tillkortakommanden och kärlekslängtan.

I den här uppsättningen gör regissören Harjanne ett smart drag. Det kanske uppriktigaste och mest avskalade sångnumret ”Borde jag va mindre kär i dig?” utspelar sig i just den här versionen av pjäsen mellan två män, till publikens jubel.
Också vid andra tillfällen insinueras det att den heterokärlek som spelar huvudrollen i pjäsen minsann inte är den enda legitima kärleken.
Det ställningstagandet gör att det går lättare att skratta med i sketcherna som driver med heterolivet. Utan någon referens till all den andra kärlek som finns i världen skulle skrattet fastna i halsen.

Kärleken är pinsam, fånig, aningslös och ofta lite korkad. Det är bra att bli påmind om det ibland.
Skärgårdsteaterns drift med kärleken är en helgjuten liten flört som passar fint ihop med teaterns 45-årsjubileum.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng