På Rivieran är det fest, Mumin

Jodå. Svartsjuka Mumin vinner playboyen i en duell och återvinner Snorkfrökens hjärta och respekt.
Jodå. Svartsjuka Mumin vinner playboyen i en duell och återvinner Snorkfrökens hjärta och respekt.

FILMEN
MUMINFAMILJEN PÅ RIVIERAN
Finland/Frankrike 2014
Regi: Xavier Picard
Manus: Leslie Stewart, Annina Enckell, Hanna Hemilä, Xavier Picard, Beata Harju
Röster: Maria Sid, Alma Pöysti, Kris Gummerus, Mats Långbacka, Carl Kristian Rundman, Ragni Grönblom
1:16 T
3 av 5 stjärnor

Det är fest i Mumindalen. Men någonting saknas. Ett äventyr? Muminfamiljen packar sin segelbåt, råkar ut för en storm i natten och förliser vid Rivieran. Familjen hamnar mitt i ”la dolce vita”, det ljuva livet. Muminpappan (Mats Långbacka) kallar sig i stundens inlevelse von Mumin och vips bor släkt och vänner i kungliga sviten.
”Muminfamiljen på Rivieran” bygger bokstavstroget på Tove Janssons tecknade serier ”Familjen lever högt” från 1957.

Författaren och bildkonstnären besökte med sin mor Rivieran 1954. Allt i serien och filmen är självupplevt, lite överdrivet. Muminpappan dricker whisky med Markis Mongana (Carl-Kristian Rundman), Snorkfröken (Alma Pöysti) blir uppvaktad av en äkta playboy samtidigt som hon beundrar filmstjärnan Audrey Glamour (Irina Björklund). Muminmamman (Maria Sid) och Mumin (Kris Gummerus) trivs inte med glamouren eller det förljugna. De vill hellre odla potatis och fundera i lugn över livets mening, eller egentligen bara leva och vara glada. Lilla My (Ragni Grönblom) är Lilla My och inskriven i filmversionen just därför.

Berättelsen är skildrad med inlevelse och respekt för originalet, Tove Jansson och Mumintrollen regisserad av fransmannen Xavier Picard. De i Kina för hand tecknade bilderna är tvådimensionella, så som i originalserierna som publicerades i en mängd tidningar världen över.

Naturligtvis kunde Tove Jansson skapa djup i sina teckningar, djup med pennstreck, de pennstreck filmmakarna nu varit måna om att återskapa och som ingen dator kan härma. De svartvita originalen är med stilkänsla färglagda i pastell, ibland överraskande.

Berättelsen har framåtrörelse, blir aldrig tråkig ens för barnen. Att trollen dricker och festar, spelar rulett och flirtar gör inte filmen barnförbjuden, men nog så rolig för de vuxna. En härlig stämning av femtiotal med tidens dyrkan av filmstjärnor och det glada levernet, av markiser och konstnärer in spe. Färgerna är mjuka och figurerna är varma, musiken och ljudlandskapet smeker hörselsinnet. Allt är så annorlunda, nytt, en annorlunda nostalgi.

Krister Lindberg

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng