Mathantvärk

Patrik Laine. Mikrobryggeriet på Rosala. Foto: Johan Backas
Patrik Laine. Mikrobryggeriet på Rosala. Foto: Johan Backas

LEDARE. Mathantverk är stort i Sverige. Småskaliga ysterier, bagerier, bryggerier och charkuterier verkar växa fram i så gott som varje samhälle, också i glesbygden.
Ja, det vattnas riktigt i munnen vid blotta tanken på gårdsostar och enrisrökta korvar.
I Sverige handlar det inte längre om att baka sitt eget surdegsbröd eller syra sina morötter.
Mathantverk börjar vara en bransch att räkna med, i ett land och i en tid där mat är långt i från något man bara stoppar i munnen för att bli mätt. Att mat får ta tid och att mat är ett hantverk, som uppskattas och som man kan ta betalt för, är glädjande.

Mathantverk handlar inte bara om att ta tillvara det närproducerade och det småskaliga. Mathantverk handlar också om att upprätthålla traditioner och om att  uppdatera dem med hjälp av de tekniska möjligheter som finns i dag.
Mathantverk handlar om respekt.
Respekt för råvarorna, respekt för naturen, respekt för hantverket, ja, för nedärvd kunskap som har krävt sitt slit genom århundradena.

Mathantverk ger möjligheter.
Det går att bedriva utanför storstäder och tillväxtcentra. Det skapar arbetstillfällen på orter där kanske få sådana finns i övrigt.
Därför är mathantverk värt respekt.

Det nationella resurscentret Eldrimner hjälper svenska mathantverkare att komma igång med sina företag, med rådgivning och vidareutbildning – ”allt för att det svenska mathantverket ska blomstra”.
Också från Åboland har mathantverksintresserade gjort studiebesök till Eldrimner för att få inspiration och stöd.
Det kan behövas, för det finns en bit kvar att gå för att mathantverket ska blomstra, ja, ens ta fart, också här.
Här kanske man snarast borde tala om mathantvärk.

I reportaget från Patrik Laines bryggeri på Rosala (ÅU 17.1.2015) får vi många exempel på hur motigt det kan vara i dagens Finland.
Speciellt problematiskt är det för honom, eftersom hans hantverk handlar om att brygga öl.
Landets alkohollagstiftning är ingenting att leka med.

Laine har ett enmansföretag i skärgården.
Han kunde anställa fler, åtminstone under sommarsäsongen, då det finns köpare som skulle vilja köpa öl direkt från bryggeriet. Men han får inte sälja öl direkt från bryggeriet.

Han började för två år sedan och bryggde då omkring 7 000 liter.
Redan i år är målet 12 000 liter.
Det kunde betecknas som en framgång.
Problemet är att han får svårt att hinna brygga något lager åt sig till sommaren, eftersom hans städskrubb och lilla kontor inte kan höra till det så kallade skatteupplaget. Alltså måste en ny ansökan göras och beviljas innan han kan komma i gång.

Han vill satsa seriöst och har en ny bryggerilokal.
Den ska underlätta bryggandet, bland annat genom att göra det lättare att städa, och genom ett större kylutrymme, som ska förenkla logistiken.
Flytten av brygghuset handlar om 100 meter.
Men den betyder att alla tillstånd från Tullen och från Valvira, tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, måste skaffas på nytt. Det kostar flera tusen euro, även om företaget och adressen är de samma, liksom produkterna som tillverkas.

Årligen ska bryggeriet inspekteras, vilket också kostar.
Enligt Laine betalar han flera gånger mer för alla tillstånd än vad ingredienserna för ett års ölproduktion kostar.
Den nya alkohollagstiftningen försvårar verksamheten ytterligare, eftersom marknadsföringsmöjligheterna är begränsade.
Till och med så begränsade och begränsande att han själv ska plocka bort eventuella positiva kommentarer om företagets produkter på Facebook och liknande sociala medier.

Mathuvudvärk, inte hantverk.
Hur kan det bli så svårt?
Skärgården behöver alla de arbetstillfällen den kan få.
Laine sysselsätter sig själv och kunde sysselsätta fler – om han bara fick.

Finns det någon möjlighet till proportionalitet när det gäller krav från regelverk och tillståndsmyndigheter?
Kunde till exempel mikrobryggerier i skärgården, där en person gör allt och bokstavligen ”kryper runt på golvet för att rymmas mellan alla tankar och slangar”, bara få tacka och ta emot om någon vill säga något bra om deras produkter i sociala medier?
Kunde de få ha ett litet stånd utanför sitt bryggeri och få sälja några flaskor om dagen i juli när turisterna hittar så långt?
Kunde man se mellan fingrarna om städskrubben är felangiven i en ansökan?

Småskaligt mathantverk är något man kan ägna sig åt också i skärgården.
Kunde man inte därför försöka främja det i stället för att närmast motarbeta dem som vill försöka?
Kan man i svenska Jämtland skapa en nationell framgångssaga, så kunde man väl åtminstone få en chans lokalt i Åboland?

1 kommentar till Mathantvärk

  1. Ibland känns det som det alltid sätts käppar i hjulen för glesbygds projekt, vad än det handlar om! Uttrycket att Finland är paragraf ryttarnas land stämmer fullt ut! Vilken politiker vågar slå näven i bordet och säga att vi måste börja använda sunt bondförnuft i dessa frågor? Svar ingen!

Kommentarerna är stängda.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng