Utbrytningsförsök i Åbo Centrum

ÅU:s Annina Suominen och Linda Granback försöker desperat öppna en kista. Foto: Robin Sjöstrand
ÅU:s Annina Suominen och Linda Granback försöker desperat öppna en kista. Foto: Robin Sjöstrand

Det knastrar till i den gamla teven i hörnet och en flimrande videoinspelning sätter igång. En man i skidmask och med stark finsk brytning berättar på engelska att vi är kidnappade. Kidnapparen har en sadistisk, men också lite lekfull sida och ger oss chansen att ta oss ut innan han tar livet av oss.
– Förutsatt att ni kan hitta nyckeln som går till ytterdörren inom en timme, säger han och med ens blir skärmen svart och stora digitala siffror börjar räkna ner från 60.00.

Rummet vi är instängda i luktar unket och är inrett i gammal stil, med fotografier och tavlor på väggarna, prydnader på hyllorna och en del gamla kistor på golvet. Där står vi och ser lite rådvilla ut – tre kollegor som har bestämt sig för att testa den nya flugan ”real life room escape”, som nyligen kommit till Åbo.
Konceptet är enkelt. En grupp på några personer stängs in i ett rum och har en viss tid på sig att ta sig ut. Det här sker via ledtrådar som finns i rummet och med hjälp av kidnapparens mystiska ledtrådar, som man får via en textmonitor i rummet. De fås genom att trycka på en ringklocka på väggen.
– Våga be om hjälp, var spelledarnas sista ord innan vi gick in och några minuter in i spelet börjar vi förstå varför.

Rummet kunde vara taget ur ett mysteriespel på nätet. Ett sådant där man får se ett rum, klicka på olika saker och plocka med sig sådant som man kan behöva i fortsättningen, för att försöka lösa ett mysterium. Här finns en massa saker som ligger och skräpar och allt kan vara av vikt.
Betyder datumet på skrivbordet något? Vilka dolda budskap gömmer tavlorna, spegeln eller böckerna?

När vi gick till Live Exit Games lokal på Universitetsgatan skämtade vi lite om hur knäckande det vore att inte klara av det här.
Tre snabbtänkta reportrar, som dessutom ska berätta om upplevelsen på ett väldigt offentligt sätt – det finns helt enkelt inte särskilt mycket rum för misslyckande. Nu är det skarpt läge.
Vi står där i rummet och gör allt för att försöka ta oss framåt, komma lite närmare nyckeln, och det känns till en början ganska lugnt. Vår taktik blir att kolla igenom olika möbler, hyllor och bord och berätta för varandra vad vi ser, så kanske vi kan ha nytta av det sen.
Men tiden går snabbt när man tar det lugnt. Plötsligt har 20 minuter gått utan att vi egentligen har åstadkommit något och då känns siffrorna som stadigt räknar ner på tv-skärmen i hörnet som ett ovälkommet tillägg till situationen.
Fram till det här skedet har vi varit lite sparsamma med att trycka på hjälpknappen. Bara ett tryck när vi riktigt har fastnat – men nu börjar vi använda den mer frekvent. Pressen att ta sig igenom de olika gåtorna ökar.
Sedan står den plötsligt där – språkmuren. Två uppgifter i rad faller på att vi inte förstår dubbelmeningen i de finska uttrycken och vi börjar ångra att vi inte valde alternativet att spela spelet på engelska. Stoltheten tillät inte riktigt det.

Efter att ha rett ut de språkliga haverierna ser klockan brutalt elak ut – den nästan hånar oss när den slinker ner under tio minuter. Vi ser slutet, men på något plan känns det som att vi har tappat greppet.
Tre minuter kvar. Klockan tickar obönhörligt neråt medan vi står på knäna, rycker i saker, kikar in i saker och panikartat försöker få några lås att öppna sig.
En minut kvar. Ett lås ger med sig och vi får en ny ledtråd. Snabbt, snabbt skruvar vi upp ett lock där vi måste ha en kod för ett annat lås.

En halv minut kvar. Ögonen gör onödigt många rundor mot klockan medan vi försöker utföra våra uppgifter dubbelt så snabbt som det ska gå.
Tio sekunder. Våra händer famlar efter en lösning – om vi bara får den så…
Fem. Försök! Fyra. Kom igen då! Tre. Hoppet börjar dö. Två … och ett. Dörren öppnas och vår maskerade kidnappare kommer in. Vi har misslyckats och det är bara att ge upp.

Jag är knäckt av misslyckandet, men nöjd över själva upplevelsen. Mina kollegor verkar inte vara lika dåliga förlorare som jag och tar saken med ro, men båda två säger i mun på varandra att det här var skitkul.
– Ni var inte långt borta och det var intressant att se er dynamik som grupp, säger Peppiina Aalto, som är en av de två spelledarna som har följt med oss via en övervakningskamera.
Idén är egentligen Samu Hämäläinens och han har hittat den ute i stora världen, där trenden med att bryta sig ut ur rum genom problemlösning har vuxit de senaste åren.
– Tanken är att erbjuda något som får folk bort från datorerna. Åbo behöver en sådan fritidssysselsättning, säger han.

Rummet har han planerat själv och han har testkört det med flera grupper för att hinna ändra på småsaker.
Aalto har kommit med i projektet via sina studier vid Åbo yrkeshögskola.
– För mig har det varit intressant att se hur olika grupper fungerar tillsammans. Olika klurigheter tar olika länge för olika grupper och dynamiken är helt olika också, säger hon.
Hämäläinen säger att det egentligen är svårt att förklara konceptet med room escape. Det är något som måste upplevas.
– Det som är bra är att det passar för alla åldrar, förutom kanske för de allra yngsta. Det finns inget som hindrar att en grupp pensionärer samlas och spelar.

Grupperna som spelar kan vara mellan två och fem personer, eller i värsta fall sex, även om det inte är optimalt. Sedan blir det för trångt i rummet.
I Live Exit Games lokaler finns än så länge bara ett rum, det spelet vi precis har spelat – med titeln ”Kidnapped”. Men fler är på kommande.
– I vår hoppas vi kunna öppna ett rum till. När vi sedan har två rum så har vi möjlighet att alltid hålla igång det ena, medan det andra görs om till ett nytt spel, säger Hämäläinen.

Den som vill testa på spelet kan boka tid på webbsidan www.liveexitgames.fi.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng