En nationalistisk humanist och martyr

Inkommande tisdag, 23 juni, är det hundra år sedan Ashur Yusuf avrättades. Är det något att bry sig om? Ja. Det lär oss något om en historia som fortfarande är högst närvarande samtidigt som den är aktivt förnekad. Och det lär oss något om vår egen tid.
Ashur Yusuf var assyrier, född år 1858 i staden Harput i det osmanska riket (nuvarande Elazig i Turkiet). Han var en oerhört mångkulturell man. Han värnade starkt sitt modersmål assyriska, som är en variant av arameiskan, Jesu modersmål. Samtidigt var han professor i klassisk armeniska och redaktör för en tidskrift som utgavs på turkiska.

Yusuf hör till den generation assyrier som förändrade folkgruppens historia. Till skillnad från så gott som alla assyrier under flera generationer före honom fick han utbilda sig och han hörde till den tidiga assyriska intelligentian av lärare, journalister och andra som tog till sig nya idéer från Europa. Bland dessa idéer fanns nationalismen.
De tidiga assyriska nationalisterna – Yusuf var en central gestalt bland dessa – kom med ett nytt och djärvt budskap. Som det hette hundra år senare i Dresden: Wir sind das Volk. Här kanske inte att vi är folket, utan att vi är ett folk.  Vi må tillhöra olika kyrkor, men vi hör ihop, vi är ett folk. Vi måste ena oss bortom vår konfessionella olikhet och liksom andra undertryckta folk kräva nationellt självbestämmande.

Nationalism är en farlig ideologi som har ställt till med mycket elände. Men all nationalism är inte chauvinistisk. Yusuf var gift med en armeniska och verkade på många språk. Hans nationalism handlade inte om att utestänga andra. Utan om att hävda ett förtryckt folks rätt till att få bestämma sitt eget öde.
Det här var farliga idéer i det osmanska riket och i april 1915 fängslades Yusuf och alla andra assyriska intellektuella i Harput. Den 23 juni avrättades han genom hängning. Redan två månader tidigare hade han skrivit ett avskedsbrev till sin bror i USA. Det andas omsorg om nära och kära: han önskar så att en av hans bröder ska sluta dricka. Och han sörjer att han inte kunde ombesörja att hans son, som tog studenten samma vår, skulle få en högskoleutbildning.

Sen skriver Yusuf: Sörj inte över min död; det är Guds vilja. Jag går till himlen för att försvara assyriernas rättigheter inför den högsta och största domaren.
Föga anade Ashur Yusuf att inte bara han och andra assyriska intellektuella skulle fängslas och dödas utan att hela folket skulle drabbas av folkmord. Föga anade han att den turkiska staten ännu ett sekel senare envist skulle förneka att så var fallet. Och föga anade han att hans folk hundra år senare igen skulle vara offer för folkmord.
Idag behöver assyrierna många som försvarar deras rättigheter – såväl inför den högsta och största domaren som inför jordiska härskare.
svante

 

Svante Lundgren
Docent i judaistik

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng