Halla-aho, splittraren

Ledaren

Jussi Halla-aho meddelade i går i en webbstream att han, som väntat, ger sig in i ordförandefajten. Han och Sampo Terho är liknande kandidater, men Halla-aho kallar Terho för tronarvingen, medan han själv säger att han inte kommer från partieliten. Halla-aho var också noga med att påpeka att invandringsmotstånd är drivkrafterna i de kommande europeiska valen och var det också i det amerikanska presidentvalet. ÅU-foto

En rad val i Europa, alla med starka högerpopulistiska och invandrarfientliga inslag, kommer att öppna för en orolig vår och sommar.
Samtidigt kommer alla dessa valrörelser och extreminslag att ramas in av att flyktingströmmen över Medelhavet tilltar.

En ny våg av mänskor är på flykt uttryckligen till Europa och den här gången borde vi rimligtvis ha bättre förutsättningar att göra rätt saker rätt. ”Vi” betyder här alla som konkret gör eller känner för att hjälpa flyktingarna till en ny start i livet.
Men det är inte säkert att vi är bättre rustade för det. Igen: ”Vi” är alla – också EU, FN och Röda Korset.

Vi vet nu att då EU:s gränsbevakningsorganisation Frontex patrullerar i Medelhavet för att komma åt mänksosmugglare, har detta närmast lett till att antalet flyktingar över Medelhavet har ökat.
Det ska mycket till för att sätta sig i en knappt sjöduglig farkost och hoppas att man kommer över levande. Nu säljer mänskosmugglarna sjöresan som en säkrare tripp – eftersom det finns Frontexfartyg där ute som räddar en om det skulle gå galet.

Problematiken är förstås tudelad: Å ena sidan gäller det mänskor på flykt. Å andra sidan gäller det mänskor som skor sig på dessa flyende mänskor.
Att få slut på orsakerna till att mänskorna flyr kommer att kräva globala insatser som måste innehålla allt från diplomati, religiös förståelse, kanske vapenmakt och mycket, mycket annat.

Att göra något åt döden på Medelhavet borde vara enklare.
EU:s och FN:s linje tycks fortfarande vara att låta mänskorna ge sig ut på Medelhavet.
Om det nu är smugglandet man vill stoppa, och om man nu vill rädda liv, vore det väl klokare att organisera flyktingtransporten med till exempel passagerarfartyg.

Över måste ju flyktingarna ta sig i alla händelser. Ju större trycket blir på Medelhavets södra och östra stränder, desto större är risken för att flyktingarna ändå dör.
Vore det inte alltså klokare att göra någonting annat åt detta än att vänta och se hur många som klarar att ta sig till ett Frontex-fartyg?

Det är klart att också den här tanken innehåller hundratals svårlösta problem. Men om den primära uppgiften är att minska döden på Medelhavet och att komma åt mänskosmugglingen finns det väl inga andra sätt än att erbjuda en säker överfart.
Vad som händer sedan är en annan fråga.

Det är alltså i den här kontexten valen i Europa kommer att avgöras.
Det är i samma kontext valet av ordförande i det Sannfinländska partiet hos oss kommer att avgöras.
Nu tycks det vara så att ju närmare Sannfinländarnas partikongress i juni vi kommer, desto starkare växer sig den nya flyktingvågen.

Där Sampo Terho gick ut med att sträcka en invandringskritisk hand till Jussi Halla-aho, går Halla-aho, mannen som inte tillhör partieliten, öppet till ordförandefajt med nationalism och invandringshat före.
Helsingin Sanomat gjorde under veckoslutet ett bra jobb och kartlade hur det sannfinländska fältet ser på just invandringen och Halla-aho.

Det kan gå så paradoxalt att Halla-aho blir mannen som splittrar sitt parti helt oavsett vem som blir ordförande. Även om han inte skulle bli partiordförande kommer det självklart att ha direkt inverkan på regeringsarbetet.

Slutsatsen är att man i de djupa sannfinländska leden är trött och förbannad på det det backande partiet har hållit på med då det gäller invandringen. Man är genuint invadringsoförstående och ser till vissa delar en Halla-aho som det bästa alternativet.

Det här är inte rätt, men det är lätt och logiskt att förstå. Där den toleranta inte kan förstå den intolerantas mänskosyn, kan den invandringskritiska populisten inte förstå flyktingmottagandet.
Det här är en motsättning vi ska komma tillrätta med de metoder vi använder i vårt samhälle – genom diskussioner, politiska beslut och vettigt resonerande.
Men detta kräver förstås att båda parter är kapabla till detta.

Och här kan det gå hur som helst.
Halla-aho skulle innebära regeringskris. Men en Halla-aho, som inte blir ordförande, kan trots det splittra partiet.
Hur mycket Soini än vill sitta i regeringen – med samma argument SFP har framfört och som Soini direkt har spottat på – kan det gå så paradoxalt att Halla-aho blir mannen som splittrar sitt parti helt oavsett vem som blir ordförande. Även om han inte skulle bli partiordförande kommer det självklart att ha direkt inverkan på regeringsarbetet.

Vi kommer att få se en ny flyktingvåg i Europa och den kommer att stärka de Halla-ahoska krafterna – med eller utan demonstrationer i Helsingfors.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng