Kolumnen: Tanten i skidspåret

Jonas Lagerström

Halvvägs in i Vasaloppet kastar jag in handduken. I flera timmar har jag tagit rygg på en äldre tant. Hon är som en maskin och har blicken fastborrad i snön framför sig. Säkert närmare 80 år gammal stakar hon sig fram över myrarna som en Terminator i blå toppluva.

Själv har jag ett skavsår på lilltån och är gråtfärdig av trötthet. Helst vill jag bara lägga mig i en snödriva och tröstas med varm choklad och korvmackor. Jag sätts i en buss för transport till målet. Det luktar skam och förnedring i bussen. Här sitter vi som inte är av det rätta virket. Med beundran och lite avundsjuka i blicken stirrar vi ut över de tiotusentals skidåkare som fortsätter mot Mora.
Men i det stora hela är det vi i bussen som är normala och tanten i skidspåret som avviker från trenden. De flesta rör sig nämligen allt mindre. På 1950-talet gick vi ungefär ett maratonlopp i veckan mer än vi gör nu. Det syns också tydligt på vågen: 24 procent av finländarna lider av fetma, ytterligare 33 procent är överviktiga.

Ändå vet vi att de som rör sig lyckas bättre i livet. Idrottare får till exempel högre betyg och tjänar mer än vi soffpotatisar. Mina bästa studenter är inte sällan också duktiga idrottare, och det är fascinerande många före detta uthållighetsidrottare som har fått höga poster inom näringslivet. Kanske är det inte så konstigt. Simmaren som går upp i ottan för att köra 100 längder gör sitt bästa för att också skaffa sig en bra examen och ett bra arbete. 800-meterslöparen som fortsätter trots blodsmak i munnen och mjölksyra upp till naveln tycker att det största problemet med den finländska högskoleutbildningen är att den kräver för lite.

Men frågan är om idrottarna lyckas tack vare idrotten eller om de redan från början har andra egenskaper som gör att det går bra för dem i livet? Tanten i skidspåret kanske är född med en järnvilja som gör att hon slår mig både i skidspåret och på jobbet? Kanske lyckas simmaren och löparen så bra i skolan för att de har mer välutbildade föräldrar eller bor i rikare områden än vi vanliga dödliga? I själva verket kanske det inte har ett skvatt att göra med hur mycket de rör sig!

För att verkligen mäta idrottens effekter skulle man därför helst vilja lotta vem som ska idrotta mycket respektive lite och sedan jämföra hur det går för dessa grupper senare i livet. Vilket lyckligtvis är precis vad man har gjort.
I ett svenskt experiment följde man nämligen tusentals barn under många år. En slumpmässigt utvald grupp fick idrottsundervisning fem dagar i veckan under årskurs 1–3, medan resterande barn fick två lektioner idrott i veckan. Gruppen som idrottat mer visade sig ha högre slutbetyg i nian. Störst var skillnaden bland pojkar, där 96 procent av idrottsgruppen blev behöriga till gymnasiet, jämfört med 83 procent i den vanliga gruppen.

En annan experimentliknande situation uppkom på 1970-talet, då man förbjöd könsdiskriminering inom idrottsundervisningen på offentligt finansierade skolor i USA. Över en natt tvingades skolorna öka andelen kvinnor i idrottsprogrammen. När dessa kvinnor några år senare skulle ut i arbetslivet var det ovanligt många som fick jobb och en större andel än tidigare sökte sig till mansdominerade yrken. Allra störst var effekten i just de delstater som tvingades öka andelen kvinnor allra mest.

Att människor som idrottar lyckas bättre i livet bero alltså inte bara på att det är en speciell sorts människa som väljer att syssla med idrott. Idrotten i sig gör också att du lyckas bättre i skolan och i arbetslivet. En satsning på utökad idrottsundervisning i den finländska skolan kan därför mycket väl vara ett effektivt och relativt billigt sätt att förbättra skolresultaten. Exakt varför idrotten har så positiva effekter på lärandet är däremot fortfarande omtvistat. Vissa säger att fysisk aktivitet gör att barnen orkar koncentrera sig bättre. Andra säger att det beror på att hälsan förbättras eller på att barnen lär sig att samarbeta.

Även för oss dysterkvistar i förlorarbussen på landsväg 70 mot Mora är det här glädjande nyheter. Det går tydligen att påverka sitt liv genom träning.
Om 364 dagar står vi på startlinjen igen.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng

Close