Ledaren: En tajmningsmiss

Ledaren

Att bli yrkessoldat i Sverige har inte lockat. Lönen har varit för låg. Nu dammar svenskarna av värnplikten igen. ÅU-foto

Då Sverige för sju år sedan beslöt att frångå värnplikten och satsa på en yrkesarmé på cirka 50000 man och militärteknologi, var det många finländska officerare som tänkte ”Herregud, vad är det de håller på med nudå?!?”

Det var förstås inte Sveriges tanke på att satsa på militärteknologi som gjorde våra officerare fundersamma. Sverige ligger ju långt före oss då det gäller många avancerade vapensystem.
I våra högkvarter bara trodde man inte på att det svenska upplägget skulle kunna se till att Sverige aldrig skulle tvingas till strid på eget territorium.

Läs gärna Henric Borgströms kolumn som publicerades i HBL i går. Den är givande läsning.
Att Sverige nu dammat av värnplikten beror givetvis på säkerhetsläget, men sannolikt hade Sverige ändå stått inför samma dilemma. Orsaken är att man inte kunde värva tillräckligt med manskap till den lilla yrkesarmé man hade tänkt bygga upp.
Och orsaken till det var – överraskning, överraskning! – lönen.
Då privatanställda väktare hade betydligt högre lön är de svenska soldaterna, blev plötsligt inte soldatyrket så lockande längre.

Om vi i det här landet håller på att sätta världsrekord i att utveckla nya uttryck för ”Kanske till ett Nato-medlemskap”, håller den svenska rödgröna regeringen på med att borra ännu djupare i Nato-semantiken.
Det är klart att man också i Sverige ser hotbilden komma från öster.
Men sedan blir det rätt diffust, då statsministern tänker högt om att om Sverige skulle gå med i Nato tillsammans med Finland skulle hotet komma närmare Sverige.

Här, hörni, görs det kullerbyttor på väldigt hög nivå!
Alla förändringar i det finländska säkerhetsläget hämtar potentiella hot närmare Sverige – helt oberoende av Nato-medlemskap och/eller andra allianser. Härav följer att det finländska försvaret och den finländska försvarspolitiken är en väsentlig del av de svenska försvarslösningarna, helt oavsett vad svenska politiker än kan har för åsikt om detta.

Och för att Finland envist hållit fast vid den allmänna värnplikten, det vill säga mängden, har Sverige kunnat leka yrkesarmé utan att lyckas.
Alltså: För att vår försvars- och säkerhetspolitik har varit tydlig och klar, har man i Sverige kunnat göra experiment som våra försvarsproffs visste skulle misslyckas. Nej, vi är inte skadeglada. Ett säkerhetspolitiskt starkare Sverige ger ett starkare Finland. Men nu har Finland varit konservativt och därför har Sverige kunnat göra experiment.

Det som kommer att hända nu är att Sverige långsamt återgår till värnpliktsförsvar igen. Om svenskarna hade lite mera bråttom i det återuppvaknandet kunde vi ha lättare att se på vilka sätt vi skulle kunna få våra respektive försvarstänkande att passa ihop.

Samtidigt ska vi också skaffa nya jakplan och förnya en del av marinens stridsfartyg i ett ekonomiskt läge som kommer att innebära att man i valrörelsen om två år kommer att ställa relevanta frågor om vilka besparingar som måste göras för att försvarsinvesteringarna ska kunna betalas.
Låt vara att de här jätteinvesteringarna till den allra största delen kommer att finansieras med nya statslån, eftersom det är det enklaste sättet politiskt.
Man gör som man brukar: Skickar notan, det villa säga ett förhöjt skattetryck, in i framtiden. Det är så vi bygger vårt Lottovinst-samhälle.

Det konstiga i allting som hänt i vårt och det svenska försvarstänkandet är att där det verkade som vår förra regering hade kommit rätt långt i allianstänkandet med Sverige, verkar man nu ha stannat upp för en time out.
Varför gör man det? Varför nu?
Säkerhetsläget i Östersjöområdet har inte blivit lugnare och om vi är ärliga så ser vi inget lugn komma på mycket länge. I USA har vi en yrande president, men en erfaren försvarsminister som håller på Natos roll i Europa. Svenskarna har insett att de gjort ett misstag och börjar nu åtgärda det.

Det är klart att man kan tolka den här situationen hur man vill, men det ligger mycket nära till hands att tycka att om man vill ha en allians, så är det nu den ska byggas.
Vi är, som vanligt, rädda för hur ett alliansbaserat försvarsarbete med Sverige ska uppfattas i Kreml.
Men den rädslan kan vi ta som ett tema i det kommande presidentvalet. Vi vet ju att vår officiella ståndpunkt är att vi själv fattar våra säkerhetspolitiska beslut.
Dagens gissning: Vi gör en tajmnigsmiss. Igen.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng