Ledaren: Kanonerna i fullmäktige

Ledaren

Ett av de starkaste partierna i de flesta kommunalvalen i modern tid är det kombinerade kommun- och riksdagspartiet.
Hos oss är det möjligt att välja in kommunala tjänstemän och rikspolitiker i kommunfullmäktige. Det är det inte i övriga Norden.

En kommunal tjänsteman som är anställd hos kommunen i en ledande uppgift inom kommunstyrelsens eller en nämnds uppgiftsområde eller i en därmed jämförbar ansvarsfull uppgift kan inte väljas till fullmäktige, säger vår kommunallag.
Övriga kommunalt anställda kan i princip sitta och bestämma över sina egna anställningsförhållanden i kommunala organ – så långt jävsproblematiken tillåter.

”Väljarna vill helt tydligt att de sitter med i fullmäktige. Det finns säkert också en tanke om att kommunens intressen tas upp i rikspolitiken om rikspolitiker sitter med i fullmäktige. Samtidigt kan man konstatera att det största partiet i riksdagen är ”kommunpartiet”. Men syns det?”, undrar Kommunförbundets forskningschef  Marianne Pekola-Sjöblom på webbforumet Kommuntorget.

Rikspolitikerna säger att de vill sitta med i de lokala beslutande organen för att ha en direkt kontakt med det lokala – läs sin valkrets, alltså väljarna.
Kommunalt anställda väljs in för att de anses vara bra på det de gör, det vill säga de är kommunala experter.

Det är klart att det finns nytta och problem då det gäller båda kandidattyperna. Man kan inte per slentrian beskylla en rikspolitiker för att hon eller han inte känner till ”det verkliga livet”, och samtidigt säga att det är fel att en riksdagsman eller en minister sitter i fullmäktige eller andra lokala organ.
Rätt gjort är det helt klart så att en rikspolitiker i lokalpolitiken blir en bättre beslutsfattare – både nationellt och lokalt. Men det är klart att en riskpolitiker kan påverka det vi allmänt kallar för fältet, för att kunna utnyttja denna reaktion i rikspolitiska sammanhang.

Problemet är förstås tidsanvändningen.
En minister har minimalt med tid. Minister Jari Lindströms utbrändhet är ett bra dåligt utropstecken. All utbrändhet är förstås både hemsk och beklaglig. Men diskussionen om ministerantalet, och uttryckligen minister Lindströms hälsa i anslutning till allt detta, visar att de som ska fatta nationens viktigaste beslut bara är mänskor som lever efter samma klocka som alla vi andra. Lägg nu till detta det finländska sättet att sitta klockan runt och förhandla om löneuppgörelser.
Vi tycks alltså tro att besluten blir bättre ju tröttare beslutsfattaren är.

Det blir ganska klart att en riksbeslutsfattare inte kan sätta sig in i de lokala frågorna på den detaljnivå den borde. Detta leder förstås till att de lokalpolitiskt styrs av de lokala partiorganen och/eller medhjälparna.
Bra eller dåligt?
Tja, en bra assistent gör ett bättre jobb än en dålig minister.

Stora kanoner ser till att partiet får fler platser lokalt. Efter det är det en helt annan sak hur mycket denna stora kanon har möjlighet att uträtta lokalt.

Alltså betyder det att kända rikspolitiska profiler – som till exempel partiledarna Li Andersson, Ville Niinistö och Petteri Orpo, som alla ställer upp i valet i Åbo – kommer primärt att innebära att de drar en mängd tilläggsröster till partilistan.
Stora kanoner ser till att partiet får fler platser lokalt. Efter det är det en helt annan sak hur mycket denna stora kanon har möjlighet att uträtta lokalt.

Rätt eller fel här då?
Så här har vi det och om detta har skapat skevhet har vi kunnat leva med den.
Vårt system tycks grunda sig på att väljaren vet vad den vill och vad som händer med den avgivna rösten. Om det är så, är det lugnt. Om väljaren inte förstår vårt valsystem, är det förstås någonting som får vårt sätt att välja lokala beslutsfattare att te sig väldigt märkligt i nordiska ögon.

Till skillnad från till exempel Sverige är vi person- eller kandidatdrivna i våra val. Diskussionen om huruvida det vore bättre att bara rösta på partier som sedan utser beslutsfattarna förs hela tiden. För oss känns det bakvänt.
Vi vill ha den ”konsumentgaranti” det innebär att rösta direkt på en kandidat – låt vara att många röster trots det går till att ge helt andra kandidater platserna i det beslutande organet.

Någon orsak att frångå vårt kandidatfixerande valsystem finns inte.Men så som vi väljer kommunfullmäktige krävs det att väljaren är insatt i hur vårt valsystem fungerar och hur bra eller dåligt det är med ministrar, riksdagsmän och kommunalt anställda i fullmäktige.
Och med detta sagt blir allting ännu mera komplicerat – det är klart att en fullmäktigeledamot ska delta i fullmäktiges arbete. Men samtidigt kan man som fullmäktigeledamot uträtta massor utan att det syns i närvarostatistiken.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng