Ledaren: Låt det aldrig hända igen

Ledaren

Utan Turun Sanomats scoop kunde vanvården i Kuppis ha pågått ännu. ÅU_foto

Det är nu ett år sedan kollegan Turun Sanomat avslöjade vanvård och andra stora brister vid äldrepsykiatriska avdelningen G1 i Kuppis i Åbo.
Vanvård, våld mot patienter, läkemedelsstölder etc., etc. rullades upp i en härva som var svår att kunna placera i Åbo på 2010-talet.
Staden, läkemedelsverket Fimea, Valvira och Regionförvaltningsverket har nu alla undersökt situationen i Kuppis.

Resultatet är att tre vårdare är föremål för åtalsprövning. Ett misstänkt fall av misshandel av en patient utreds och två fall där vårdare kan ha varit obehöriga utreds. Tre chefer har fått en varning.

Själva avdelningen G1 finns inte längre, utan har slagits ihop med en annan avdelning och bildar nu en ny avdelning. Åbo har bett de drabbade och deras anhöriga om ursäkt för det som inträffat vid äldrepsykiatrin.
”Sett i backspegeln borde bland annat rapporteringen skötts bättre inom staden för att trygga patientsäkerheten”, säger stadsdirektör Aleksi Randell i gårdagens ÅU.

Visst. Allt borde ha skötts bättre i den enorma skamfläck härvan har varit för Åbo.
Att det finns anhöriga som inte vågat ta emot vård på avdelningen G1, efter Turun Sanomats avslöjande, är förstås givet. Mänskligt tänkande kan inte få ihop vanvård, äldrepsykiatri och Åbo i samma mening.
Därmed inte sagt att inte psykiatrisk vård skulle vara utmanande. Men det måste finnas sätt på vilka man reder ut sina svårigheter, utan att patienter blir omänskligt behandlade.

Rapporteringen, som Randell hänvisar till, har skötts av Turun Sanomat.
Den medieförnedring en twittrande president gett global fart åt och som fortsattes av Sannfinländarna före Sampo Terhos presskonferens i går, kunde ta och ställa sig frågan var äldrepsykiatrin skulle ha varit i dag utan grävande medier.
Varje tänkande mänska förstår nyhetsmediernas betydelse, men låt nu Kuppisexemplet stoltsera exempel just i dag och just för dem som tycker att det är kul att ösa dynga över medierna.

Den mest akuta fasen i Kuppisproblematiken är över – trots att det ser märkligt ut att två vårdare som misstänks för misshandel fortfarande jobbar i Kuppis.
Ingenting tyder på att det skulle finnas någon allmän epidemi av vanvård i Åbo. Men åtalsprövningar och varningar till trots är det förstås fullkomligt väsentligt att hela vårdapparaten nu inser vad som skett och framförallt vad som kan ske då ledning och kontroll slappar ut sig.

Det förtroende patienter och anhöriga – vi alla – har haft då det gäller Åbos vårdorganisation har givetvis fått en ordentlig repa. Ärret blir kvar, helt oavsett i vems regi vården kommer att ges om några år.
För patienter och anhöriga spelar det trots allt inte så stor roll vem som producerar vården, så länge den är den rätta, den är trygg och mänsklig och ges av kompetent personal.

Formellt är det sannolikt så att staden och övervakande myndigheter nu har gjort det de kan.
Vilket åtgärdssaldot slutligen blir vet vi inte ännu, men trots att psykiatri i sluten anstalt kanske inte är den vårdform som marknadsförs speciellt högljutt, känns det fortfarande som om någonting ännu fattades.

Stadens ursäkt är givets äkta och helt på sin plats. Men nu är det förstås vårdchefer i stadens organisation som ska kunna övertyga oss om att det som inträffade i Kuppis är en isolerad företeelse som inte kommer eller kan upprepas någonstans i Åbo längre.

Cynikerna säger förstås att ingen kan garantera någonting i mänsklig verksamhet.
Men det finns faktiskt tillfällen där cyniker helt kallt ska överbevisas. Kuppisfallet är ett klockrent sådant.

Om alltså landskapet blir en mammutorganisation som ska ha ansvar för vården – fråga då var ledningen, kontrollen och kvalitetsgarantierna finns.

De vårdchefer och kommunalvalskandidater som ägnar tid åt att fundera över vårdreformen, kunde lägga ett ögonblick på ett Kuppisperspektiv. Ledning och kontroll är två ord som nästan av slentrian hänger med i de flesta planer på den offentliga sektorn.
Nu vet vi att ledning, kontroll och kvalitetsgarantierna bara måste fungera inom vården – på alla nivåer, på alla ställen – helt oavsett om det är landskapet, kommunen eller privata som producerar vården.

Om alltså landskapet blir en mammutorganisation som ska ha ansvar för vården – fråga då var ledningen, kontrollen och kvalitetsgarantierna finns.
Om de inte finns i närheten, kan det vara klokt att ringa ett samtal.

Till en nyhetsredaktion.
Det har visat sig vara det snabbaste sättet att ordna upp situationen på.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng