Ledaren: Luddet i gissningsvalet

De allra flesta partiet ställer upp färre kandidater i det kommande kommunalvalet än i valet för drygt fyra år sedan.

Nedgången på några tusen kandidater totalt är inte chockerande. Om nedgången är överraskande är det kanske för att den är så liten.
Många fullmäktigeförsamlingar minskar i stolek nu. Samtidigt kommer vårdreformen att halvera kommunerna.
Genomförda, eller planerade, kommunsammanslagningar förändrar atmosfären i de drabbade kommunerna. Detta har inte alltid lett till att man rusat iväg och velat bli kommunalvalskandidat.
Det finns alltså – i princip – mindre att besluta om.

Någon oppositionsattack då det gäller antalet kommunalvalskandidater går inte att se, åtminstone inte ännu.
Nu är det förstås inte antalet kandidater, utan valprogrammen, som definierar riktningen i kampanjerna. Men på något sätt känns det som om man inte skulle hålla på och ladda med oppositionsammunition i det här valet.

Läget skulle definitivt finnas.
Nedskärningarna som sannolikt inte är slut, reformerna, lagberedningen, språkslarvet och en rad incidenter som ifrågasätter regeringschefens agerande skulle vara lätta slagträn att ta till.
Exakt vem man skulle slå och var man skulle vilja träffa rent lokalt med de här svingarna är oklart. Därför kan det vara att vi kommer att få se en valrörelse som fokuserar mera lokalt än på länge.

Samtidigt satsar en del partier på erfarna politiker för att vinna mandat och för att kunna positionera sig på bästa möjliga sätt i reformblåsten.

De fyra år de nyvalda fullmäktigeförsamlingarna kommer att dyka in i, kommer ju inte att likna någonting annat.
Låt vara att mycket av den kommunala makten och de kommunala resurserna flyttas till landskapen. Men kontakten mellan kommun och landskap ska grundas nu. Och det är de lokalpolitiker vi väljer nu som ska mura de grundstenarna.

Det här är ett lite märkligt läge som måste vara svårt att bemästra både för kandidaterna och väljarna.
Vi kan ju bara gissa oss till hur den halverande kommunen kommer att fungera.
Och vi kan bara gissa oss till hur landskapen kommer att fungera.
Och vi kan på sin höjd gissa oss till hur kopplingen mellan landskap och kommun kommer att fungera och inte fungera.

Att engagera ett valdeltagande i det här gissningsvalet kommer att bli en enorm utmaning för vilket parti och vilken kandidat som helst.
Väljare vill ha konkretion.
Hur ger man det i valrörelse då det mesta fortsättningsvis är bara planer? Och framförallt då vi, alldeles säkert, kommer att få se att de stora reformerna kommer att ändra skepnad – om inte annat så för att grundlagen vill det.

Pessimisten blir aldrig besviken, heter det, men peka nu ut den reform som skulle ha sjösätts smidigt och problemfritt.
Alltså är det logiskt att tänka sig att de lokala politiker som väljs kommer att ligga i framkant då det gäller att ta plats i landskapens politiska organ och/eller att skapa dialogen mellan kommunen och landskapet.

Samtidigt som landskapsreformen skrämmer, eftersom den är så luddig, har den lockat fram erfarna politiker som helt rätt har insett att erfarenhet och politisk skicklighet kan vara hård valuta i det jobb som nu ska göras.
Man kan kanske fnissa åt denna politiska retorik, men helt utan grund är den inte. Politisk erfarenhet, skicklighet, flexibilitet och kunskap kommer att behövas överallt på den politiska kartan för att få igång den nya lokalförvaltningen.

Kandidatnomineringen i Åboland följer långt det nationella mönstret.
Det har inte varit lätt att rekrytera kandidater. Samtidigt satsar en del partier på erfarna politiker för att vinna mandat och för att kunna positionera sig på bästa möjliga sätt i reformblåsten.

På Kimitoön står den stora matchen mellan Fri samverkan och SFP. Där verkar som om SFP skulle ha lärt sig att inte ta någonting för givet i valet.
I Pargas syns inte, åtminstone inte ännu, någon uppdelning i det centrala Pargas och öborna – en konstellation, som kunde ha varit möjlig mot bakgrund av kommunsammanslagningen och olika tidigare processer i kommunen. Om en sådan splittring kan undvikas helt och hållet är det förstås en seger för kommunen som helhet.

I Åbo känns atmosfären av att vi-siktar-på-landskapet kanske allra tydligast. Många partier satsar på erfarenhet och jobbar redan mycket koncentrerat med siktet på landskapsreformen.
Det är förstås det enda rätta – bara om Åbo är starkt i det kommande landskapet har Åboland en chans att hävda sig.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng

Close