Malung – världens största dansbandsjippo

Malungs IF har investerat vinsten i flera dansbanor efterhand. Sedan 1987 har varje år givit vinst. Foto: Ann Stålhammar

Då sisåsär 50.000 personer i söndags åkte hem från Malung så suckade 27-årige Per Larsson att jaha, då är det bara älgjakten att vänta på då. Och förstås nästa års dansbandsvecka.

Så är det – en glesbygdskommun i Dalarna i Sverige har det inte så himla livat året om, men vecka 29 är det full fart och väldigt många som återkommer varje år.

– Årets höjdpunkt för mig. Massor av vänner som jag träffar bara här, säger Ewa Lindgren, nu bosatt i Stockholm men uppvuxen i Dalarna och en av dem som kommer uttryckligen för att dansa.

Det kan man göra på sex olika dansbanor. I år spelade 82 orkestrar och nästan 7000 personer dansade varje kväll. Bugg och fox på fem banor, fox och gammeldans på en.

– Bra att det var så ordnat så man kunde välja, och bra ordnat överlag, tycker Johan ”Jussi” Lindberg, dansbandsmusiker från Kimitoön.

Han upplevde nu Malung-veckan första gången, och kan inte ge annat än högsta betyg.

– Alla var glada. Inget bråk. Inga köer. Allting väl genomtänkt från minsta småsak. Hela evenemanget var en upplevelse. Musikaliskt mycket att välja på – ville man ha nostalgi så fanns band som Lasse Stefanz, Flamingos, Streaplers.

– Flamingos spelade samma låtar och med samma sound som på 1970-talet – låtar som ”Sjätte september” och ”Kärleksbrev i sanden”. Det var så jag ryste då jag hörde dem, en riktig nostalgitripp, säger Lindberg som själv har fullt upp som sångare i Kimitoö-dansbandet Showdown och också som trubadur på egen hand.

Nu var det 31:a året av dansbandsvecka i Malung, där idrottsklubben Malungs IF år 1987 på förslag av Bertil Elfström gjorde en djärv satsning – dans en hel vecka. Detta då föreningens traditionella dansaftnar började gå allt sämre och frågan var om man skulle lägga ner eller satsa stort.

Det blev alltså att satsa, och nu har antalet besökare stigit från 5000 till det tiodubbla.

– Största orsaken så är nog Grönlandsparken, säger ”Tur-Åke” Lindkvist, sedan många år konferencier och nyckelperson.

I parken uppträder nästan alla orkestrar vid gratiskonserter som vanligen är fullsatta, ja långt ut på gatorna runt parken kan det stå folk och lyssna. Musiken når ut över hela samhället, också på så vis att ortsborna har chans att tjäna en slant.

Ridklubben och en mängd andra föreningar säljer ätbart eller något annat och finansierar hela året. Husägare hyr ut. Malungs skinnhandlare – kommunen är berömd också för sin stora tillverkning av skinnkläder – får liksom övriga företag ett jättelikt tillskott av kunder. Camping- och husvagnsområden är fullsatta.

Också de som gillar veteranbilar träffas – hundratals gamla godingar ställs ut.

På kvällarna har ungdomarna ”bonncruising” med världens mest obeskrivliga råttsoffor vars bakparti smäller i asfaltens alla upphöjningar – och det är också meningen, det ska skrälla.

Ingen vanlig cruising alltså, och ingen vanlig vecka. Men kan rekommenderas!

Grönlandsparken. Här uppträdde bland andra finlandssvenska Linda och San Marino.
Dagtid var det danskurser – här fr.v. Ann Stålhammar, Tony Irving, Siv Snabb, Cecilia Ehrling och Ewa Lindgren. Tony och Cecilia undervisade i East och West Coast Swing. Ann och Ewa bor i Stockholm, Siv i Esbo/Dragsfjärd. Foto: Lars Bälter
Också annat än dans fanns det, bland annat ett flaskrace då 3000 flaskor tippades i älven.  Malungshandlarna ordnade jippot med hjälp av lokala fiskeklubben där bland andra Karl-Einar Brodén är aktiv. Gärna får flera från Finland hitta hit, hälsar han.
Tur-Åke Lindkvist, konferencier och nyckelperson.
Avslutningen består av ett fyrverkeri till musik – det vill ingen missa så klockan två på natten mot söndagen samlas så många som möjligt vid Orrskogens dansbanor.
Bonncruising. Men även om bilarna ser ruggiga ut är det inget bråk, vill man titta in i bilarna är det inget problem.
Väl genomtänkt i minsta detalj – så som marschaller för dem som kom sent hemvandrande till Bullnäs camping.
Malung och Västerdalälven i stilla sommarnatt.
Under veckan lever många enkelt campingliv. Här fr.v. Frida Tunander, Ewa Lindgren, Monica Tunander, Ann Stålhammar, Siv Snabb och Bernt Åhrlin.
Finlandssvensk filmare. Johan Stolpe – vars bror jobbar med pensionatet på Nötö – var inhyrd från en reklambyrå under dansveckan. Per Larsson t.v.

 

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng