INSÄNDARE: Hur tryggar vi likvärdigheten i skolornas digitaliseringsprocess?

Digitaliseringen förändrar samhället i grunden och den liknas ofta vid den massiva transformation som industrialiseringen gav upphov till på 1800-talet. Ordet ”digi” upplevs som något av ett mantra som dyker upp i de mest varierande sammanhang. Detta gäller även skolvärlden:

”Ordna digitala prov. Skaffa digitala läromedel. Hjälp barnen fatta medvetna beslut på nätet. Se till att eleverna har tillgång till teknik. Förstå hur algoritmer påverkar vårt samhälle. Välj rätt appar. Förstå hur tekniken fungerar. Hjälp barnen bli innovativa och kreativa. Undervisa programmering. Skapa digitalt med barnen.”

Det kan kännas övermäktigt för både lärare och rektorer, men man kan börja med små steg – inget blir bättre av att försöka svälja den digitala elefanten på en gång. Att digitalisera skolans verksamhetskultur måste få vara en process, en resa – inte ett skutt som man ibland hör nämnas i samband med digitaliseringen av den finländska skolan. I denna process är ledarskapet på nationell, kommunal och skolnivå den viktigaste framgångsfaktorn.

Vad är då resans riktning? Då det kommer till digital kompetens inom grundläggande och andra stadiets utbildningar anger såklart läroplanerna målsättningarna, men hur når vi dem? Implementeringsansvaret ligger på kommunal nivå, men har kommunerna det kunnande och de resurser som behövs för en så omvälvande process som digitaliseringen?

Att digital kompetens skrivs in i läroplanen föranleder ett fortbildningsbehov bland skolledning och lärare. Det nya innehållet inom områden såsom programmering, algoritmer och digitaliseringens påverkan på samhället och oss som individer är nytt för de flesta. Teknik, datorer och mjukvara kan bidra till ett mervärde för eleverna först när de används så att lärandet effektiveras. Forskare menar att digitaliseringen innebär en förändring av andra graden, där det inte räcker med små förändringar på ytan i form av t.ex. nya arbetssätt, utan man behöver se över hela verksamhetskulturen för att anpassa skolan till den pågående samhällsutvecklingen. Att leda denna process kräver kunskap, långsiktighet och en gemensam vision.

Mycket görs redan bl.a. via tutorlärarutbildningar, fortbildningsinsatser och utvecklingsprojekt, men dessa satsningar når inte alla lärare. Med enskilda insatser kommer vi en bit på vägen, men utgår vi ifrån att detta ska ske ett klassrum, en skola och en kommun i taget så kommer alltför många elever, skolor och kommuner att stå utanför processen i större eller mindre grad. Dessutom främjar många av satsningarna i första hand de kommuner som har en kultur av att aktivt söka pengar och projekt, vilket leder till en ojämlik situation mellan kommuner, skolor och därmed även elever.

Det är inte heller nödvändigtvis så att alla läser in samma sak i begreppen digitalisering och digital kompetens. Det kan ses som resursslöseri att alla tar fram egna innehåll och målsättningar. Dessa borde ju vara gemensamma i hela landet om vi fortsättningsvis vill måna om den finländska skolans likvärdighet. Hur man sedan når målsättningar kan variera från skola till skola och kommuner emellan.

Vi frågar oss om det från statligt håll finns en helhetsbedömning över det nuvarande läget i skolor och kommuner? Finns det en konkret plan för att nå de målsättningar som läggs fram i läroplanen? Vem har det huvudsakliga ansvaret för att målsättningarna uppfylls? Hur följs arbetet upp? Hur kan vi garantera att alla elever får liknande möjligheter – oberoende av var de råkar bo och vilket språk de råkar tala? Vi saknar en arena för att gemensamt diskutera och komma framåt på ett konkret plan i dessa frågor.

Vi vill göra något och ser detta som ett första steg i att lyfta diskussionen kring den digitala elefanten i rummet. Vi saknar en nationell satsning för att främja likvärdigheten runt om i landet, samtidigt som vi också behöver säkra att det svenska inte hamnar i skymundan. En finlandssvensk satsning är också möjlig. Vi har dessutom den fördelen att enkelt kunna dela erfarenheter och arbeta tillsammans med Sverige och övriga nordiska länder.

Om vi skrev en ansökan med målsättningen att arbeta för en konkret, produktiv och likvärdig diskussion kring digitalisering i skolan och implementering av de nya skrivningarna kring digital kompetens – vem ska vi då rikta oss till? Vilka aktörer kan och är villiga att ta ett ansvar i detta omfattande arbete?

Linda Mannila
Forskare vid Aalto universitet och Linköpings universitet, utbildare och konsult

Liliane Kjellman
Direktör för svenskspråkig fostran och undervisning, Åbo

Charlotta Hilli
Universitetslärare i pedagogik vid Åbo Akademi, postdoc forskare

Rikard Lindström
Utbildningsdirektör, Borgå

Bernt Klockars
Ledande rektor, Vasa övningsskola

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng