Svar till Jan Otto Andersson
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jan Otto Andersson gav ett par intressanta kommentarer (ÅU 1.8) som är värda att diskutera vidare.
Enligt den israeliska myndigheten Coordination of Government Activities in the Territories (COGAT) har Gazaremsan försetts med 1 488 290 ton mat mellan krigets början och 10.8.2025.
Räknat på estimerande från World Food Programme (WFP) krävs 1 364 000 ton mat att för att räcka åt två miljoner människor i 22 månader.
Under det första kvartalet 2025 infördes 380 223 ton mat erfar COGAT, vilket endast det skulle räcka nästan ett halvår framåt om man ska tro WFP.
Israel har ingen begränsning på matinförseln, enligt både COGAT (10.8.2025) och IDF:s ansvarsperson för koordinering överste Abdullah Halabi (24.7.2025).
Tyvärr innebär införsel inte nödvändigtvis att maten når fram till dem som behöver den. FN uppger (UN2720) att sedan 19.5.2025 har 88,4 procent av lastbilar kapats inne i Gazaremsan innan de kunnat nå sin distributionspunkt
Att det i Gaza finns lidande av matbrist råder det inget tvivel om. Forskaren Andrew Fox kom 24.7.2025 fram till att den rimliga slutsatsen är att orsaken är ett distributionsproblem, inte ett tillgångsproblem.
Antydandet att Israel har massvält som strategi är således utan grund och missvisande.
Andersson har därutöver en rimlig förväntan att människor högt uppsatta inom den akademiska världen är ärliga individer med sunda världsbilder. I en vettigare värld skulle han ha rätt i sin förväntning. Det är dock inte den världen vi lever i.
Israel utkämpar ett krig som de inte startade och krigsmålen är tydliga: förinta Hamas och frita gisslan.
Sanningen passar inte dem som föredrar konspirationsteorier: målet skulle enligt dem istället vara ”att i möjligaste mån tömma Gaza på dess befolkning” (ÅU 21.7).