Reportage
Han trivs lika bra på världens minsta Beatlesfestival som på den största
ÅU:s reporter skuggade Clark Gilmour under delar av hans besök på Pargas Beatles Fest. Cavern Clubs residensmusiker trivs bra på resande fot.
– Det absolut bästa är att märka hur musiken, Beatles musik, förenar både yngre och äldre precis överallt i världen.
Det säger Clark Gilmour då ÅU:s reporter träffar honom i She’s Leaving Home-bandets replokal i Manegen i Pargas strax innan det bär i väg på en efterlängtad önskekonsert på Seniorstugan i Pargas.
Vi har världens två bästa klubbar i Liverpool. Cavern Club och Liverpool FC.
– Jag spelade där också i fjol och ville absolut göra det igen. De hade riktigt gott kaffe där, skrattar han.
– Nä, men allvarligt talat så gillade jag att spela för dem, det var en väldigt uppskattande publik och man riktigt såg hur deras ansikten sken upp och vissa blev till och med tårögda då man började spela någon bekant låt. Man är aldrig för gammal för Beatles musik och musiken berör alltid!
Uppskattad trekvart
I seniorstugan hade ett drygt 30-tal åhörare samlats och flera av dem hade hört Clark redan i fjol. En favorit i repris var Gerry and the Pacemakers Liverpool FC-hymn ”You’ll never walk alone” som önskades av Yrsa Nylund.
– På mina önskekonserter brukar det bli mest Beatles, men också andra 60-talshits lyckas bra.
En Elvislåt får han också lov att bjuda på under den uppskattade spelningen för seniorerna.
Att Gilmour kan ta sin publik råder det ingen tvekan om. Han uppmärksammar alla och bjuder upp till allsång alltid då det är läge för det.
”The long and winding road” som han drar på slutet berättar han att är en låt med en särskild betydelse för honom, eftersom det är en låt hans pappa har uppträtt med på engelsk tv i tiderna.
Imponerande repertoar
Han har en repertoar på omkring 200–250 Beatleslåtar (och låtar av olika Beatlesmedlemmar) som sitter i ryggmärgen.
Inget av önskemålen i Seniorstugan blir obesvarat och trots att det ursprungligen var meningen att han skulle spela endast en knapp halvtimme landar setet närmare 50 minuter innan han måste rusa vidare till en planerad flashmob i Reimari.
Den blir också aningen framskjuten, eftersom Pargas Beatles Fests arrangör Riddo Ridberg som ackompanjerar Gilmour i Seniorstugan plötsligt får ett helt annat problem att lösa.
Det visar sig att det portugisiska bandet The Peakles som ska uppträda på festivalen nästa dag har blivit utan sitt bagage på flyget från Amsterdam till Helsingfors.
Hemma från sydkusten
Clark Gilmour är faktiskt inte infödd ”scouser” (Liverpoolbo), utan kommer ursprungligen från den engelska sydkusten. Han har också hunnit bo en längre tid i Glasgow i Skottland.
– Men jag är hemma från Poole i Dorset, avslöjar han.
Under de senaste tio åren har han blivit mest känd som residensmusiker på den legendariska Beatlesklubben Cavern Club i Liverpool och som en av de artistansvariga på världens största Beatlesfestival, International Beatleweek i Liverpool. I år uppträdde inte mindre än 60 olika band från 25 länder på den veckolånga festivalen.
Trivs på resande fot
I vanliga fall uppträder han tre eller fyra kvällar i veckan på Cavern Club och han hinner vid sidan om det delta i en handfull evenemang utomlands per år.
– Förra veckan var jag i Barcelona och nästa vecka blir det Beatles Day i Mons i Belgien.
Gilmour är – förstås – ett stort fotbollsfan och klubben i hans hjärta går det inte att ta miste på.
– Vi har världens två bästa klubbar i Liverpool. Cavern Club och Liverpool FC. Jag såg dem faktiskt första gången någonsin på plats i Bournemouth 1995 i en träningsmatch och har varit såld sedan dess, säger han.
Trots att han spelat på stora festivaler runtom i världen och är van vid betydligt större orter än lilla Pargas, trivs han som fisken i vattnet också på en mindre festivalscen.
– Det är ju helt otroligt vad de har fixat här. Stämningen är hur bra som helst och dessutom är det helt sjukt vackert här. Avstånden är korta och man riskerar aldrig köra fast i någon trafikstockning!
En lokal specialitet som han också fått smak för i Finland är salmiakvodkan.
– Det blev några ”mummon tossu” redan i torsdags faktiskt. Jag packar nog med mig några flaskor salmiak i kappsäcken då jag reser vidare.
Under fredagskvällens konsert i Hunger & Törst hinner Gilmour agera konferencier och uppträda tillsammans med samtliga artister som står på scenen. Dessutom blir det ett kort gästspel tillsammans med Anderson Tombini från Brasilien som hängde med till Pargas för att uppleva ”världens minsta Beatlesfestival”.
– Det är en alldeles otroligt stor ära att få dela scenen med en massa skickliga musiker och dela vår gemensamma kärlek till världens bästa band.
Du kan se flera bilder i bildspelet nedan!