Dammsäkerheten vid Kevitsa-gruvan är i världsklass

Boliden-gruvan i Sodankylä är en av världens mest ansvarsfullt drivna gruvor. Betydelsen av självförsörjning inom metallproduktion betonas också i den nuvarande världspolitiska situationen.

Kevitsa är Finlands största dagbrott sett till produktionsvolym. Gruvans huvudprodukter är nickel- och kopparkoncentrat. Utöver dessa producerar gruvan också betydande mängder platina, palladium, guld och en liten mängd kobolt.

"Det är en enorm lycka att vi har dessa ädelmetaller här i Finland, eftersom de kan utvinnas på ett så ansvarsfullt sätt som möjligt. Det är inte möjligt att helt eliminera gruvverksamhetens miljöpåverkan, men man kan sträva efter att minimera dem", konstaterar Johanna Holm, EHSQ-chef på Kevitsa.

Betydelsen av självförsörjning, även när det gäller metaller, betonas särskilt i den nuvarande världspolitiska situationen: inhemsk produktion minskar beroendet av länder som har nästan monopol på kritiska råvaror.

"Dessa metaller är nödvändiga för vårt samhälle, särskilt med tanke på den gröna omställningen. Om det inte fanns inhemsk produktion är alternativet att skaffa metaller från länder som Ryssland, Indonesien och Kina, där till exempel miljövärden inte behandlas på riktigt samma sätt", betonar Holm.

Anläggning som uppfyller internationella toppstandarder

Dammsäkerheten, det vill säga hanteringen av vatten och anrikningssand, är i världsklass på Kevitsa. Vatten hanteras enligt standarden Water Stewardship och dammsäkerheten enligt den internationella GISTM-dammstandarden (Global Initiative on Sustainable Tailings Management). Kevitsa har implementerat strukturer, riskbedömningar samt program för dammsäkerhetshantering och övervakning i enlighet med standarden.

"En extern revision har bekräftat att vår dammsäkerhet är i världsklass och att vi är en anläggning som uppfyller den senaste internationella standarden. De krav vi följer är strängare än i finsk eller EU-lagstiftning", understryker Johanna Holm.

Boliden tillhör den internationella gruvbranschorganisationen ICCM (International Council on Metals and Mining), som endast accepterar aktörer som uppfyller ovannämnda standarder som medlemmar. Boliden har varit medlem i ICCM sedan 2021.

99 % av anrikningssanden har låg svavelhalt

När ädelmetaller separeras från malmen, genereras anrikningssand som avfall i anrikningsprocessen, och dess svavelhalt varierar. På Kevitsa separeras sand med hög svavelhalt från sand med låg halt i den så kallade svavelkretsen.

"Normalt sett genereras bara en typ av anrikningssand som avfallsfraktion i gruvor, men tack vare svavelkretsen genererar vi två. Svavelkretsen är en central process som gör det möjligt att separera material med hög svavelhalt. 99 procent av anrikningssanden har låg svavelhalt, så andelen med hög svavelhalt är endast cirka en procent", förklarar Holm.

Sand med hög svavelhalt kan bilda syra om den reagerar med syre, och detta förhindras genom att sanden hålls täckt med vatten i en mycket tätt konstruerad damm. Sand med låg svavelhalt producerar inte syra.

Miljöpåverkan på vattendrag minimeras

Anrikningssand pumpas till dammar, och dammarnas konstruktion bestäms utifrån avfallets egenskaper. Särskilt separat lagring av sulfidhaltig (det vill säga högt svavelhaltig) anrikningssand i en damm med tät botten förhindrar bäst påverkan på grundvattnet.

"Endast anrikningssand med hög svavelhalt är syrabildande, och läckage av skadliga ämnen förhindras genom att sanden hålls täckt med vatten", förtydligar Holm.

Dammen har en flerskiktsstruktur som gör den mycket tät. Längst ner finns tät, lerliknande bentonit, ovanpå vilken det finns ett ännu tätare bitumen-geomembranskikt. Under dessa finns dessutom ett 1,6 meter tjockt skikt av finmorematerial.

"Detta flerskiktiga tätningssystem garanterar att inget vatten släpps ut från dammen för anrikningssand med hög svavelhalt", säger Holm.

Dammen för anrikningssand med låg svavelhalt, som inte bildar syra, har strukturer som är svåra för vatten att tränga igenom, men små mängder vatten sipprar igenom. Detta läckvatten samlas upp för att återanvändas i processvattenkretsen. Åtgärderna förhindrar läckage av skadliga ämnen och att metaller hamnar i de mottagande vattendragen.

"Dammstrukturerna kontrollerar alltså läckvattnet och leder det tillbaka till processen. Läckvattenpåverkan övervakas dagligen. Redan i MKB-skedet (Miljökonsekvensbeskrivning) var det känt att när mer sand deponeras, kommer även läckvattenpåverkan att öka. Därför har vi redan effektiviserat insamlingen av läckvatten", konstaterar Holm.

Positiva regionala effekter

Kevitsa sysselsätter direkt och indirekt cirka 860 personer. 87 % av den egna personalen kommer från Lapplands län. Företaget köper varor och tjänster för 17 miljoner euro från lokala leverantörer och betalar cirka 30 miljoner euro i skatt årligen.

Kevitsas produktion är för närvarande planerad att fortsätta fram till år 2034. För närvarande utvärderas miljömässiga och ekonomiska konsekvenser av en eventuell femte brytningsfas, vilket skulle innebära att produktionen fortsätter fram till år 2045.