Reportage

Eldsjäl för Kimitoöns skolmat lämnar sitt kall efter 20 år

Birgitta Parikka går i pension och blickar tillbaka på tjugo år av kvalitetsfokus.

Publicerad:
Emilia Örnmark
Kvinna i ett skolkök
Under Birgitta Parikkas tid som kost- och städchef har många stora förändringar avlöst varandra.

Ett av Kimitoöns flaggskepp har länge varit skolmaten. Den har ett gott rykte och lyfts då och då fram som ett exempel till och med på nationellt plan.

Frånsett all den personal som dagligen jobbar i skolköken är en av de viktiga bakgrundskrafterna kost- och städchef Birgitta Parikka.

Men för henne är det här nu ett avslutat kapitel: Vid årsskiftet går hon i pension efter nästan tjugo år i Kimitoöns tjänst. Hon lämnade 2006 ett motsvarande jobb vid det som i dag är Axxell Brusaby, då i mindre skala och med mer praktiskt arbete.

Varför sökte du dig till dåvarande Kimito kommun?

– För att det rådde en svacka för skolmaten i Kimito kommun. Svångremmen hade dragits åt. Jag gillar utmaningar och förändringar, säger Parikka.

Även om jobbet tidvis varit tufft säger Parikka att hon stortrivts.

Värdesätter den duktiga personalen

Hon är inte sen med att lyfta fram och berömma personalen inom städ- och kostfunktionen. Många har jobbat riktigt länge för att de trivs på jobbet.

Parikka säger att personalen har hög arbetsmoral och brinner för sina arbetsuppgifter.

– Då det blir aktuellt att spara har vi brainstorming. I en stor personal finns många bra idéer och tankar.

Politiker och kommunens ledning ser nyttan

Spariver har rått på Kimitoön bland annat med programmet Balans2020 då även kost- och städfunktionen var i hetluften. Parikka presenterade då funktionens sparförslag på cirka 200 000 euro, men som skulle gått ut över kvaliteten.

På Kimitoön jobbar vi fortfarande med händer och riktiga livsmedel. Vi vill inte tumma på kvaliteten.

—Birgitta Parikka

Så blev det dock inte, utan politikerna backade den gången nästan hela vägen.

– På Kimitoön jobbar vi fortfarande med händer och riktiga livsmedel. Vi vill inte tumma på kvaliteten. Det fina till skillnad från ett privat företag är att vi inte behöver göra vinst, säger Parikka.

Hon uppskattar stort att både politiker och kommunens ledning har sett nyttan av bra skolmat genom åren.

Många fina utmärkelser

En punktlista över kökens utmärkelser har Parikka framför sig under intervjun. Silvaköket i Kimito har vunnit en skolmatstävling som handlade om att ta in barnen som hjälpredor i köket.

En följd blev medverkan i Jord- och skogsbruksministeriets film om kostrekommendationer i småbarnsfostran.

Kimitoöns skolkök har också deltagit i andra skolmatstävlingar, där man åtminstone tre gånger tagit sig till final.

– Sådant här är ju roligt och dessutom innebär det ett lyft för kommunen. Jag har varit på Åland, i Raseborg, Pargas och Pöytis för att berätta om vår skolmat, säger Parikka.

Så ”heimlagat” som möjligt

I upphandlingen vi är med i är det en utmaning att hitta mindre behandlade livsmedel

En stor och uppmärksammad sak var också projektet Heimlaga med start 2010, där köken siktade på att göra så mycket som möjligt av maten från grunden.

Parikka säger att skolmaten har tagit många kliv framåt under åren, till exempel att personalen inte längre behöver skala potatis eller hacka grönsaker.

– I dag har vi fler förbehandlade livsmedel. I upphandlingen vi är med i är det en utmaning att hitta mindre behandlade livsmedel. Många väljer mera färdiglagat. Man kunde alltså välja annorlunda än vi gör.

Köken på Kimitoön

I dag finns sex tillredningskök inom daghem och skola på Kimitoön:

  • Köket i Silva daghem (serverar också Amosparkens skola)
  • Skolcentrets kök i Kimito
  • Köket i Sofia daghem (serverar också Västanfjärds skola)
  • Dalsbruks skolas kök (serverar också Taalintehtaan koulu)
  • Hulta daghems kök i Dalsbruk
  • Köket i Hitis-Rosala skola

Med små steg mot målen

Hon har lärt sig att förändringar är möjliga, men måste ske i små steg. Så jobbar man nu för att få in allt mera vegetabilisk i kosten.

En liten del av det animaliska i bland annat köttsåsen har ersatts med vegetabilier sedan 2023.

Emilia Örnmark
En tecknad tavla som visar risets väg.
Kimitoöns kök jobbar kontinuerligt mot svinn. Den här tavlan, tecknad av lokala Alexander Ginlund, visar på risets väg från andra sidan av jorden till tallriken på Kimitoön.

Hur nära måste närmat finnas?

Frågan om närmat i köken blossar upp med jämna mellanrum och folk frågar sig varför Kimitoöns kök inte köper mer av de lokala producenterna.

– Måste grönsakerna komma från Kimitoön, eller är det okej att ta billigare grönsaker från Sagu? Vi försöker alltid tänka vad som ger mervärde för barnen och eleverna.

Vidare om lokalproducerat säger Parikka att utbud och efterfrågan inte möts, vilket diskuterats med producenterna.

– Vi kan inte låta personalen lägga tid på att till exempel skära morötter i bitar. Pengarna måste användas smart.

Emilia Örnmark
potatis i en låda
Visst är det fint med närproducerat, men för köken är det inte möjligt att göra allt jobb med livsmedlen från början.

Parikka tycker att finländskt ska vara ledstjärnan. 2025 är 73  procent av livsmedlen i Kimitoöns kök inhemska.

Förändringarna har avlöst varandra

Under Parikkas tid har många stora förändringar avlöst varandra: kommunsammanslagningen 2009, nedläggningen av köksförsedda skolor 2010, bygget av Silva daghem med kök 2015 och välfärdsområdets Varhas entré 2023, som gjorde att äldrevårdens kök inte längre hör till kommunen.

– Jag gillar då det händer och det har jag fått vara med om här! För städ- och köksarbetet är det bra med fasta rutiner, men jag har tillsammans med personalen fått möjlighet att utveckla verksamheten.

Till listan kan ytterligare fogas stängningen av bäddavdelningen i Dalsbruk 2018 och gamla Almahemmets plötsliga flytt 2019. Då fick i stället Skolcentrets kök växla upp och fixa mat även till nya Almahemmet, öppna vården och hälsocentralsjukhuset.

Emilia Örnmark
Kvinna i ett skolkök
Birgitta Parikka, här vid Silvakökets imponerande salladsutbud.

Hur känns det för dig då de äldre numera får mat från stora bolag långt borta?

– Jag ryser! Det är ledsamt. Inom maten till äldre var det viktigt för oss att satsa på rätter som var bekanta för dem, som strömmingslåda.

Är du klar med det här uppdraget nu?

– Jo, jag är nog nöjd. Jag har mycket att hinna med! Barnbarnen, min sidosyssla som färganalyskonsult, sömnad, trädgård, motion och kanske också föreningsliv.

Birgitta Parikka ersätts av Tanja Holmström. På städsidan ersätts Holmström i sin tur av Niklas Isomäki som städarbetsledare.

Reporter (Kimitoön)
Publicerad: