18 år utan tillväxt – Finland måste hitta vägen framåt

Hela mitt vuxna liv – 18 år – har jag levt i ett Finland som inte haft reell ekonomisk tillväxt.

Jag har funderat mycket över hur det har påverkat mig. Jag har blivit sparsam till min natur. Det här gäller inte bara mig, utan också många av mina jämnåriga vänner.

Vår ekonomi släpar efter i jämförelse med övriga Västeuropa. Vi skuldsätter oss över öronen. Trots att regeringen redan genomfört anpassningar på 10 miljarder euro syns ännu inga tecken på en bättre ekonomisk balans.

I den här takten kommer nästa regering att stå inför nya, svåra anpassningar.

Varför är ekonomin i så dåligt skick? Svaret är egentligen enkelt: Vi har inte haft tillväxt. En åldrande befolkning, ökade försvarsutgifter och ett osäkert internationellt läge förvärrar situationen. Dessutom är konsumenternas framtidstro låg – många finländare vågar inte konsumera.

Men ständig åtstramning skapar ingen tillväxt. Vi behöver därför rikta mer uppmärksamhet mot tillväxtfrågan: Hur får vi fart på ekonomin igen?

Finland har stor potential. Den gröna omställningen, ny teknologi, försvarsindustrin och läkemedelsindustrin – allt detta kan bli våra styrkor. Men det kräver vilja, mod och långsiktighet.

Titta på Danmark. Där har man valt att strategiskt satsa på forskning om diabetes, vilket lett till läkemedel som säljs världen över och ger stora intäkter till statskassan. Det visar att det går att ta sig ur en ekonomisk svacka.

Det vi också saknar i Finland är en företagar- och utvecklingsanda. Om vi vill bevara vård, skola och socialskydd, måste vi skapa förutsättningar för tillväxt. Det negativa samhällsklimatet påverkar viljan att satsa och investera. Ekonomi handlar också om psykologi – och just nu saknar Finland kämparanda.

Vi behöver samsyn mellan höger och vänster för att få ekonomin på rätt spår.

Därför har jag föreslagit att Finland borde ta fram en tioårig tillväxtplan, som godkänns parlamentariskt. Vi behöver samsyn mellan höger och vänster för att få ekonomin på rätt spår.

Vi måste också inse att utveckling sker lokalt och regionalt. I min hemregion har jag följt diskussionen om det planerade stålverket i Joddböle i Ingå. Om projektet blir verklighet kan det skapa flera tusen arbetsplatser i hela värdekedjan.

Än har inga beslut fattats, men redan nu möts projektet av en massiv våg av besvär – trots att det gäller ett redan planlagt industriområde.

Är det här något som främjar tillväxt? Nej. Att överklaga är en rättighet, men när det sker med avsikt mot varje delmoment i ett etablerat industriområde får det negativa konsekvenser med tanke på Joddböles och Västnylands rykte.

Jag ser på hela projektet med sund realism och det kan bra hända att projektet inte blir av. Men det är viktigt att visa att vi är redo i Västnyland att utvecklas.

Samtidigt diskuteras skolnedläggningar i Västnyland, bland annat i Raseborg. Om vi vill ha närservice i framtiden, måste vi också skapa jobb i regionen. Det gäller både Västnyland och hela landet. Jag hoppas att Västnyland kan bli en föregångare i den nationella tillväxten.

I dagens Europa är Finland som en ö. Jag oroar mig för att vi är på väg in i samma långvariga stagnation som Portugal, Grekland och Irland drabbades av tidigare under 2000-talet.

Jag hoppas att vi i Finland börjar se på framtiden med en mer positiv syn. Att ständigt måla upp skräckscenarier skrämmer bort investeringar – både nationellt och regionalt.

Vill vi ha en framtid med service i Västnyland – som Raseborgs sjukhus, närskolor och kollektivtrafik – då krävs det utveckling. Den utvecklingen ska ske med förståelse för vårt närsamhälle och våra värderingar.