Äldre är en resurs – inte en kostnad!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Som pensionär har jag ofta känt hur bilden av oss äldre reduceras till en siffra i budgeten. Under Äldres vecka stannar jag upp och undrar: varför pratar vi så sällan om allt vi faktiskt ger? Varför lyfts inte vårt bidrag tydligare fram i samhällsdebatten?
Ofta hör jag påståendet att äldre mest är en kostnad – att vi belastar vården, lever för länge och tynger ner välfärdssystemet. Men den bilden är både förenklad och orättvis. Många av oss är fortfarande aktiva i arbetslivet, betalar skatt, stöttar våra familjer, gör frivilliginsatser och håller ekonomins hjul i rullning. Jag själv är engagerad i flera nätverk – och vet att jag inte är ensam.
Våra pensioner blir inte liggande på sparkonton. Vi konsumerar, anlitar tjänster, reser, renoverar och går på kulturevenemang. Vi betalar fastighetsskatt, arvsskatt – och ofta hjälper vi också barn och barnbarn ekonomiskt. Det här sker varje dag, även om det sällan uppmärksammas.
Vi står dessutom för en stor del av det ideella arbetet i samhället. Vi hjälper barnbarn, tar hand om anhöriga och är aktiva i föreningar, kyrkor och det lokala civilsamhället. Det är insatser som inte syns i BNP, men som skapar socialt kapital och håller samhället samman.
Äldre är inte bara en utgift. Vi är en tillgång. Det är dags att samtalet om oss också speglar det.