Bebisproduktion – men inte med honom eller henne!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi behöver en större ung befolkning för att finansiera vården av vår gråare befolkning. Men det blir svårt att grunda en familj om man har olika syn på hur hushållet ska skötas och av vem.
Under de senaste åren har vi fått höra om en stundande befolkningskris.
SDP efterlyste förlossningstalko – ett uttryck som är svårt att glömma – och Sannfinländarna har vänt sig till ”ersättningsteorin”. En konspiration där en elit styr och ställer för att ersätta den europeiska befolkningen med folk från andra delar av världen.
Det som man ändå verkar vara överens om över partigränser är att vi har det illa ställt med vår sjunkande bebisproduktion. De stora kullarna på 1940- och 1950-talet gick på 80 000–108 000 barn årligen medan det endast föddes 43 720 bebisar 2024.
Då folk blir äldre får de problem med hälsan som kostar ganska mycket att sköta.
Trots medicinska framsteg varar problemet inte för evigt, men vi kommer att behöva någon som kan stå för notan de kommande 10–20 åren.
Då har vi endast hanterat den värsta piken i statistiken. Vi behöver alltså en större ung befolkning för att finansiera vården av vår gråare befolkning.
Nu är vi i en situation där folk inte har skaffat barn i den takt man gjorde ännu i början av 2000-talet.
Man överväger ifall problemet är brist på ekonomiska incentiv, individualistiska livsstilar, eller en osäker framtid – typ klimatförändringen – som orsakar motviljan att producera bebisar i Finland.
Men tänk om problemet ligger någon annanstans? Tänk om unga kvinnor och män helt enkelt har svårt att hitta någon som de kan tänka sig tillbringa sitt liv med?
Forskning tyder nämligen på att unga kvinnors och mäns värderingar har börjat glida i sär allt mer.
Där liberala värderingar fått större fotfäste hos unga kvinnor har konservativa värderingar blivit starkare hos unga män.
Då pratar vi om Generation Z, det vill säga de som är födda i millennieskiftet till början av 2010-talet.
Där liberala värderingar fått större fotfäste hos unga kvinnor har konservativa värderingar blivit starkare hos unga män.
Det betyder att det finns grundläggande skillnader mellan hur man relaterar till bl.a. mångfald och jämlikhet eller till könsroller och familjeroller.
Det blir svårt att grunda en familj om man utgångsmässigt har olika syn på hur hushållet ska skötas och av vem.
Speciellt då det blir en fråga om värderingar och inte praktikaliteter blir det svårt att enas – ett sådant förhållande kan bli som att leva i en permanent kulturkrock.
Situationen blir knappast bättre av att män är sannolikare att bli kvar i landsbygden medan kvinnor söker sig till städer.
De flyttar heller inte tillbaka till landsbygden eftersom där finns färre möjligheter att hitta jobb som motsvarar en högre utbildning.
Karikerat har vi alltså unga konservativa män i periferin som gärna skulle hitta en partner men det lyckas inte för att kvinnorna finns i städerna där de utbildats och fått jobb som inte finns på landsbygden.
Däremot vänder sig unga män allt oftare till väckelserörelser vilket knappast höjer deras pappapotential bland den liberalare dampopulationen.
De här regionala och kulturella skillnaderna skapar två bubblor som ytterligare förstärks av ekokammare i sociala medier.
Om utvecklingen fortsätter på samma sätt så kunde vi teoretiskt hamna i en situation där den ömsesidiga upplevelsen över könsgränser är motbjudande.
Då kanske fler kvinnor vänder sig till andra kvinnor och män till Jesus – men bebisproduktionen ökar inte.
Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.