Bevara stödet till föreningar som arbetar för svenskspråkiga personer med minnessjukdom
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi, undertecknade föreningar och förbund, uttrycker vår djupa oro över finansministeriets förslag (8.8.2025) att ytterligare minska stödet till social- och hälsovårdsorganisationer (STEA-bidragen) med 100 miljoner euro.
Förslaget innebär en total minskning på 63 procent av stödet mellan 2024 och 2027. Om det genomförs kommer stora delar av den verksamhet som idag bärs av tredje sektorn att försvinna, med allvarliga konsekvenser för tusentals människor.
Årligen diagnostiseras omkring 23 000 nya fall av minnessjukdom i Finland. Tidig diagnos, anpassat stöd och tillgång till rehabiliterande verksamhet är avgörande för både individens och anhörigas välbefinnande, då det kan bidra till att bevara funktionsförmåga, stärka livskvaliteten och förebygga onödigt lidande.
För många svenskspråkiga personer med minnessjukdom och deras anhöriga är läget redan nu mycket utsatt.
Möjligheten att få kommunicera på sitt modersmål är för den här målgruppen en grundläggande förutsättning för trygghet, delaktighet och förmågan att förstå och göra sig förstådd, särskilt när kognitiva svårigheter försvagar förmågan att använda ett andraspråk.
Samtidigt bär anhöriga ofta ett mycket tungt omsorgsansvar, utan tillräcklig avlastning eller emotionellt stöd.
Tidiga insatser, tillgång till pålitlig information och möjligheter till gemenskap är avgörande för att bevara livskvalitet och förebygga isolering.
Tredje sektorn når människor i deras vardag, skapar lågtröskelverksamhet och erbjuder språkligt och kulturellt anpassat stöd.
Genom långvarig närvaro och förtroende i lokalsamhället kan vi nå även dem som annars inte söker hjälp, till exempel på grund av stigma, sjukdoms förnekelse eller brist på information.
Vi kan anpassa verksamheten efter lokala behov, oavsett om det handlar om att skapa trygga mötesplatser, erbjuda rådgivning eller ge dessa personer möjlighet till gemenskap, erfarenhetsutbyte och stöd i den nya livssituationen.
Denna flexibilitet gör att vi kan komplettera den ordinarie vård- och omsorgs strukturen och bidra till att människor får stöd i tid.
Om detta arbete försvagas riskerar välfärdsområdenas, kommunernas och statens kostnader att öka markant, bland annat genom ett större behov av mer resurskrävande vård.
För varje person som inte får rätt hjälp i tid växer behovet av mer omfattande vård- och omsorgsåtgärder längre fram.
Om föreningar och organisationer inte längre kan erbjuda målgruppsanpassade stödinsatser kommer utsattheten och ojämlikheten inom social- och hälsovården att öka.
För äldre personer med minnessjukdom är vård och omsorg på det egna modersmålet en grundförutsättning för säkerhet, meningsfullhet och jämlik behandling.
Vi uppmanar regeringen att avstå från de föreslagna nedskärningarna och istället värna om och upprätthålla förutsättningarna för organisationer inom tredje sektorn att fortsätta sitt värdefulla arbete.
Det nuvarande budgetförslaget är kortsiktigt och tar inte i beaktande de långsiktiga följderna av att skära ner på de insatser som bidrar till trygghet och delaktighet i människors vardag.
Nedskärningar skulle öka risken för både mänskligt lidande och samhällskostnader, när fler människor lämnas utan stödformer som kan förebygga tyngre vårdbehov.
Att säkra organisationers fortsatta verksamhet är en fråga om mänskliga rättigheter, jämlikhet och värdighet i livets mest sårbara skeden.