Brev från Berlin: Demokratin vacklar då dess försvarare tvekar

Det var ett varningsrop från framtiden, ett försök att blicka bortom horisonten med hjälp av det förflutna. Salen var fylld till sista plats.

Jag har sedan oktober verkat som gästforskare vid Freie Universität Berlin.

En lördag kväll besökte jag Maxim Gorki Theater för att åhöra ett evenemang som var en blandning av historikerkongress och politisk teater.

Det var ett varningsrop från framtiden, ett försök att blicka bortom horisonten med hjälp av det förflutna.

Salen var fylld till sista plats. Stora förväntningar hade placerats på mina historikerkollegers axlar.

Kvällens fråga var tung: Hur kan historien användas för att bygga upp en motståndskraftig, resilient demokrati? Vad kan göras för att motverka det ständigt växande ytterhögerpartiet Alternative für Deutschland (AfD)?

Ännu några år sedan stod AfD isolerad i de politiska marginalerna. Övriga partier talade om vikten av den orubbliga “brandmuren” mot ytterhögern, en politisk överenskommelse som hållit sedan andra världskrigets slut.

Kvällen präglades av en viss känsla av hjälplöshet och förtvivlan. Det verkar vara en tidsfråga tills muren bryts sönder. Kunde då historisk kunskap blir ett verktyg, eller ett vapen för demokratin?

Hur länge borde man egentligen tolerera demokratins fiender?

När får man agera, när är det för sent?

Tänk om Hitlers NSDAP hade förbjudits 1932 – en alternativ demokratisk framtidshistoria öppnar sig.

Vad göra då demokratins försvarare tvekar med att motarbeta hotet som vill förgöra dem?

En del har redan länge förespråkar ett regelrätt AfD-förbud. Tänk om Hitlers NSDAP hade förbjudits 1932 – en alternativ demokratisk framtidshistoria öppnar sig.

Historikernas blick i Gorki Theater riktades främst på Weimarrepubliken – den tyska demokratin som slocknade strax efter Hitlers maktövertagande år 1933.

Varför misslyckades man då med att försvara demokratin?

Professor Daniel Ziblatt framförde en akut observation: ”Det är viktigt att inse att antidemokratiska krafter ensamma inte kan förstöra demokratin. Konservativa partier och mainstream-politiker spelar en mycket viktig roll i detta.”

En av huvudfigurerna bakom evenemanget var filosofen Philipp Ruch.

Han är en aktiv förkämpe för en radikal humanism och grundare av Zentrum für Politische Schönheit i Berlin.

Ruch hör till dem som länge varnat för konsekvenserna av samhällets katastrofala tolerans för AfD:s politik. Han definierar AfD som den moderna tyska högerextremismens drivkraft.

Ruch ifrågasatte nyligen i en intervju med Frankfurter Rundschau de demokrater som argumenterar för AfD:s existensrätt.

Skulle ett förbud slå till mot demokratins innersta väsen, eller beröva miljontals människor deras rösträtt?

Ingens rösträtt skulle givetvis fråntas, bara möjligheten att rösta på fascismen.

Ruch frågar oss: ”Varför ska vi fortfarande kunna rösta på ett högerextremt parti efter Förintelsen? Var det inte illa nog?”

Ett annan populärt argument mot förbudet är risken för att AfD och ytterhögern då skulle kunna inta rollen som offer. Ruch vänder på steken: ”Skulle du föredra nazisterna som förövare?” Jag skulle kanske helst se dem som åskådare.

AfD:s intensiva expansion stötte tidigare på kraftfulla reaktioner från civilsamhället. I början av 2024 ordnades de största massprotesterna i Tysklands moderna historia då 7–10 miljoner människor demonstrerade mot AfD.

Men sedan dess har protestivern svalnat. Kritiska röster har börjat ifrågasätta vad demonstrationståg egentligen åstadkommer.

Många verkar hoppas och tänka: om vi ignorerar problemet, kanske det försvinner.

Om andra partier anammar deras politik, kanske ytterhögern smulas sönder.

Om vi diskuterar och resonerar med dem, kanske de blir mer moderata.

Om vi ger dem makten, kanske vi får en liberal vändning?

Alla dessa antaganden omkullkastades i Gorki Theater av professor Heike Klüver som leder Humboldt Governance Lab i Berlin. Historien kan in alla fall visa vad som inte fungerat.

Redan om en vecka lär det hetta till igen.

AfD:s skandalomsusade ungdomsorganisation kommer att etableras i ny skepnad.

Redan nu har information läckt om hur de återknutit kontakten till aktiva i den tyska högerextrema miljön.

Massiva protester kommer att arrangeras av demokratins vänner, men AfD:s utmaning kommer att kvarstå. Lösningen kan endast vara en långsiktig pro-demokratisk strategi.

Här kan du läsa fler kolumner av Kasper Braskén.