Reportage

Därför lockar Jurmo turister året om

I decennier har det talats om att förlänga säsongen i skärgården. Men det går trögt. Två öar som ändå lyckas locka turister året runt är Jurmo och Utö, längst ute i den åboländska skärgården.

Mörkt som i säcken och flera timmar i förbindelsebåt över ett ibland ganska stormigt hav.

Ändå flockas turisterna till ytterskärgården – året runt.

Öarna Jurmo och Utö i Åbolands skärgård ligger längst ut i havsbandet. Båda öarna är bebodda året om.

För alla de företagare som får sätta lapp på luckan när skolorna börjar i augusti är de här öarnas bokningskalendrar något att vara avundsjuk på.

På Jurmo är Klas Mattssons stugor bokade under veckoslut långt in på nästa års sida. På Jurmo Inn, Hannas horisont på Utö och Utö logi är det nästan fullbokat fram till årsskiftet.

Förlänga säsongen och skärgårdsturism året runt har diskuterats i decennier. Pargas stads statistik över övernattningar i skärgården visar ändå att utvecklingen, alla diskussioner och goda föresatser till trots, stampar på ställe.

Pargas tror på utländska turister

Petra Mannström, turismföretagsutvecklare i Pargas, håller med om att antalet övernattningar i skärgården varit så gott som oförändrat under de senaste fem åren. Enligt Mannström är det bland de utländska turisterna den stora potentialen finns.

– Vi ser en stor potential i att öka antalet utländska besökare under lågsäsong, särskilt genom att erbjuda upplevelser som bygger på vår unika natur och kultur. Vårt mål är inte att skapa massturism, utan att få besökare att stanna längre och uppleva skärgården på ett hållbart sätt – både genom hur de reser och hur de förhåller sig till platsen, säger Mannström.

Havet, lugnet och avskildheten lockar

Exakt hur man ska locka utländska turister till Åbolands skärgård under lågsäsong är oklart. Men vem vet, kanske det i ytterskärgården finns lärdomar som turismutvecklarna kan dra nytta av?

Förbindelsebåten Utö lägger ut från Pärnäs precis när det börjar ljusna. Vinterstängda stugor med halade vimplar glider förbi. I vikarna syns bara svanar.

Ombord på M/S Utö har ett gäng kvinnor på gott humör bänkat sig kring ett gemensamt bord. De är på väg till Utö för ett par dagar.

– Ju hårdare väder desto bättre hördu, svarar de med en mun på frågan vad de hoppas på. Vi är stormjägare och gillar stora vågor.

De arbetar alla inom vården och jobbar eller har jobbat på samma arbetsplats i Åboregionen. Varje år gör de en gemensam resa till skärgården.

– Vi brukar bada bastu, simma och promenera. Dricka öl, som vi kallar smoothies, och förbättra världen, säger Satu Tammi.

Spelkorten åker fram och M/S Utö stävar söderut från Pärnäs, via Aspö över Tränskärsfjärden och sedan Jurmofjärden.

När M/S Utö lägger till i Jurmo står Klas Mattsson och Rita Kääriäinen och väntar på kajen. Gästernas bagage får åka bil till stugorna och värdshuset medan gästerna själva tar till apostlahästarna.

Det är mycket, mycket sällan som ingen stiger av förbindelsebåten här, säger Kääriäinen.

Också så här års doftar enarna. Solen tittar fram bakom präktiga molnformationer och den sydliga vinden fyller näsborrarna med havsluft.

Ilona Auramaa, Mia Heikkilä och hunden Moona har bokat Ethels bastu. Att döma av bokningskalendern den populäraste stugan på ön. För Mia är det här trettioförsta gånen hon besöker Jurmo. Båda är hemma från Satakunta och upptäckte Jurmo för ungefär tio år sedan.

– Vi brukar kliva av båten och sätta oss på verandan i hamnen och skåla då vi kommer fram. Det är en speciell känsla av lugn och ro som infinner sig då man kommer hit, säger Heikkilä.

Hon har upplevt vindar på över 25 meter i sekunden på Jurmo. Strömavbrott och olyckor. Ändå dras hon hit. Horisonten, ensamheten och i viss bemärkelse också utsattheten.

Auramaa är konstnär. Hon målar abstrakta verk i akryl och intryck från Jurmo syns i färgvalen, i det strama uttrycket och stämningen.

– Här är det helt naturligt att sitta långa stunder och bara titta ut över havet, säger Auramaa. Man behöver inte prestera här på något sätt. Ingen bryr sig om man gått en kilometer eller tio.

Det asketiska tvingar fram en välkommen enkelhet. Det finns ingen butik på Jurmo under lågsäsong. Ingen krog, inget påtvingat umgänge. Inget program.

På det viset är det jäkligt bra tur att man har hamnat här. Naturen gör liksom jobbet.

Det asketiska gallrar också bland besökarna. Utedass, vatten som ska bäras in i ämbar, stormar och mörker tilltalar nämligen inte alla. De som beger sig ut till ytterskärgården under lågsäsong vet bättre än att kräva påkostad service.

Sandstigarna ringlar över ön och stenarna i stenåkern knirkar ihåligt under kängorna. Fjädrar som fastnat i enrisbuskar vippar i vinden och längs med stränderna gnistrar grönt sjögräs i kapp med tångruskor i rostrött.

På stranden som kallas Sorgen leker ett gäng kråkor i vinden.

Fågelskådarnas paradis

Teijo Saari är till vardags professor i anestesiologi och intensivvård vid Åbo universitet men ägnar all fritid åt fågelskådning. Gärna just på Jurmo. Tillsammans med andra fågelskådare övernattar han i Åbo ornitologiska förenings fågelstation på Jurmo. Stationen är bemannad till och med 300 dagar om året.

– Under fyra dagar har jag sett 70 olika arter och de bästa i går: två alkekungar och en brunsångare.

– Naturen här är helt unik. Istidens formationer och hedarna för tankarna till Lappland. Det är själavård och en verklig motvikt till jobbet att vistas här ute. Man glömmer nog att kolla e-posten, säger Saari.

Det här är ingen business. Jag hatar det ordet. Finskans ”elinkeino” är ett mycket bättre ord.

För Jurmobon Klas Mattsson, som driver ön gästhamn och hyr ut stugor åt besökare, är vintersäsongen klart lugnare än sommarsäsongen, men också lågsäsongen håller honom sysselsatt.

Är det jättemycket jobb med att hålla öppet här året runt?

– Det är att hämta kunderna och deras bagage från hamnen och föra dem till stugorna. Och tömma skithusen. Och se till att man har ved. Bokningarna är kanske det som tar mest tid.

Varför tror du att folk vill komma till Jurmo?

– Det är nog den speciella naturen som är grejen här. Bara besökarna har tak över huvudet så räcker det. Man behöver inte hitta på nån cirkus. Folk vill ha en plats där de kan sova och laga mat. Sedan vill de ut och vandra. På det viset är det jäkligt bra tur att man har hamnat här. Naturen gör liksom jobbet.

Mattsson säger att det kanske kunde finnas lite fler stugor för uthyrning på Jurmo men samtidigt är småskaligheten ett trumfkort det inte är värt att spela bort. En del av den unika stämning som lockar turisterna är lugnet, ensamheten och enkelheten.

Och ur ett företagarperspektiv är det bra som det är, säger Mattsson:

– Så länge man klarar sig själv så räcker det. Det här är ingen business. Jag hatar det ordet. Finskans ”elinkeino”, som bokstavligt kan översättas med ungefär sätt att leva, är ett mycket bättre ord.

Se mera bilder från Jurmo här!