Demokrati är inget arv, utan en gemensam uppgift

Internationellt har demokratins tillbakagång pågått i omkring tjugo år. Tyvärr lever allt fler människor under auktoritärt styre i stället för demokrati.

Finland har en lång demokratisk tradition, men den har inte uppstått av sig själv.

Allmän och lika rösträtt infördes redan år 1906 och de första riksdagsvalen hölls 1907.

I det avseendet var Finland en föregångare inom demokratin: vi hade ett demokratiskt parlamentariskt system ungefär tio år innan självständigheten.

Demokratin har dock aldrig varit en självklarhet, inte ens i Finland.

I början av självständigheten slets landet sönder av inbördeskriget. Demokratin bestod ändå och stärktes gradvis.

Till skillnad från många europeiska länder gled Finland inte in i diktatur under mellankrigstiden, trots att osäkerhet och extremism prövade hela kontinenten.

Lyckligtvis visade sig demokratin vara mer hållbar än alternativen.

Jag reflekterar över den finländska demokratins historia och stabilitet nu när den demokratiska utvecklingen åter oroar på många håll i världen.

Genom tiderna har ekonomiska, säkerhetsrelaterade och geopolitiska kriser skakat samhällen och samtidigt undergrävt förtroendet för demokratiska institutioner.

Internationellt har demokratins tillbakagång pågått i omkring tjugo år. Tyvärr lever allt fler människor under auktoritärt styre i stället för demokrati.

Just nu är demokratin en av de mest centrala värderingarna som måste värnas och stärkas.

De kriser vi står inför kan i värsta fall ytterligare försvaga demokratin, men de kan också tydliggöra värderingar: Rysslands anfallskrig mot Ukraina har intensifierat diskussionen om europeiska värden och stärkt viljan att försvara dem.

Samtidigt har det nordiska samarbetet fått ännu större betydelse.

Just nu är demokratin en av de mest centrala värderingarna som måste värnas och stärkas.

Den kräver inte bara fungerande val, utan också oberoende medier, respekt för rättsstaten och fria verksamhetsmöjligheter för medborgarorganisationer.

Utan dessa grundpelare urholkas demokratin, och därmed försvagas också individens frihet och möjligheter.

Demokratin existerar inte utan medborgarna, och var och en av oss kan bidra till att stärka den genom att rösta och delta i samhällsdebatten.

Demokratin är alltså inte statisk, utan utvecklas och anpassas ständigt. Om vi vill hålla vår demokrati stark måste vi fortsätta att utveckla den.

Demokratin existerar inte utan medborgarna, och var och en av oss kan bidra till att stärka den genom att rösta och delta i samhällsdebatten. Här har vi till exempel konkret förbättringspotential: valdeltagandet i Finland ligger efter övriga Norden.

Finlands historia påminner oss om att demokratin inte uppstod under enkla tider, utan tvärtom.

Mitt i auktoritära vågor, osäkerhet och rädsla gjordes i Finland medvetna val för demokratin. Tack vare det kan vi i dag uttrycka våra åsikter, välja våra ledare och byta ut dem på ett fredligt sätt.

Demokratin skapar grunden för stabilitet, rättvisa och förtroende – förutsättningar för välfärd och säkerhet. Den ger utrymme för olika åsikter och skyddar minoriteter, vilket gör samhället starkare och mer hållbart.

När vi försvarar demokratin försvarar vi rätten att leva i ett fritt och rättvist samhälle. Den rätten får inte tas för givet.

Jag ser historien som en skyldighet för oss nuvarande beslutsfattare.

Finlands demokrati har aldrig byggt på enighet eller strävan efter den, utan på förmågan att acceptera oenighet.

Finland har förblivit en stark demokrati eftersom kompromisser har ansetts bättre än konfrontation och institutioner starkare än enskilda ledare.

Här kan du läsa fler kolumner av Saara-Sofia Sirén.