Det är mycket man kan se i ett klassrum med 20 elever

I ett klassrum med 35 elever är det inte mycket man kan se. Dels är eleverna så många att de flyter ihop, dels har jag suttit uppe halva natten med deras uppsatser.

Det är mycket man kan se i ett klassrum med 20 elever. Hur Nora följer med så mycket bättre om hon sitter längst fram.

Hur Alina himlar med ögonen när Viktor svarar på en fråga. Hur Jonathan vänder bort blicken varje gång William går förbi.

Hur Vilma och Sophie inte längre verkar komma överens. När Freja frågar om jag har tid att prata en stund efter lektionen tror jag mig veta precis vad det handlar om.

En klass är så mycket mer än en samling elever som råkar befinna sig i samma rum samtidigt.

Som lärare är det inte bara intressant att observera det sociala spelet i klassrummet, det är enligt min mening fullständigt nödvändigt för att kunna bedriva en vettig skolverksamhet.

Det är människomöten, sociala hierarkier, vänskaper som uppstår, fördjupas eller rinner ut i sanden. Det är unga människor på var sin resa till att hitta sig själva och vem de vill vara.

Som lärare är det inte bara intressant att observera detta sociala spel, det är enligt min mening fullständigt nödvändigt för att kunna bedriva en vettig skolverksamhet.

Att ha koll på vem jag har i mitt klassrum, vad de vill, hur de mår och hur de förhåller sig till varandra är lika viktigt som att ha koll på innehållet jag vill förmedla till dem, kanske till och med viktigare.

Det är fortfarande ganska mycket man kan se i ett klassrum med 27 elever, men lite mindre.

Vem av dem är Vilma och vem av dem är Sophie? Brukade de inte sitta bredvid varandra förut? Eller blandar jag ihop dem med någon annan?

Varför verkar Viktor så obekväm ibland? När Freja frågar om jag har tid att prata en stund efter lektionen nickar jag, och försöker att inte visa hur bråttom jag egentligen har.

I ett klassrum med 35 elever är det inte mycket man kan se. Dels är eleverna så många att de flyter ihop, dels har jag suttit uppe halva natten med deras uppsatser.

Att drunkna är något som sker ljudlöst, och det gäller inte bara den som drunknar i vatten.

Det är bara de mest högljudda som syns och hörs, och de som inte gör så stort väsen av sig smälter in i bakgrunden.

Samtidigt är det ofta just de som inte gör så mycket väsen av sig som kan ha det största behovet av att bli sedda.

Att drunkna är något som sker ljudlöst, och det gäller inte bara den som drunknar i vatten. När jag möter Freja på stan och hon försöker fånga min blick tänker jag att hon ser bekant ut och undrar om det kanske är en av mina elever.

Det är många som har åsikter om skolan, om hur viktig den är, om vad det är för fel på den, om vad som borde förändras. Man vill gärna att det ska tas i med hårdhandskarna när något problem uppmärksammas.

Det kan verka lockande att försöka toppstyra skolan på olika sätt, och det är väl det som är ens uppgift om man är ett utbildningsministerium eller en bildningsnämnd, men det är sällan toppstyrningen som är det viktiga.

Men min erfarenhet är att det sällan är hårdhandskar som behövs. Det är en helt annan typs handskar man behöver när man med små diskreta medel försöker vara med och styra det sociala spelet.

En förändrad sittordning, en ny gruppindelning, att fördela ordet och ställa frågor på ett nytt sätt. Att notera en spirande potentiell vänskap som kan behöva lite hjälp på traven för att blomma ut.

Det kan verka lockande att försöka toppstyra skolan på olika sätt, och det är väl det som är ens uppgift om man är ett utbildningsministerium eller en bildningsnämnd, men det är sällan toppstyrningen som är det viktiga.

Det viktiga är fingertoppskänslan som endast den som står på verkstadsgolvet kan ha.

Den man får genom att observera, lyssna och känna in.

En lärare kan göra väldigt mycket för sin klass, men då behövs det tid och arbetsro.

Också för de äldre eleverna är det viktigt med tillräckligt små grupper.

Ett riktigt välformulerat styrdokument eller en detaljerad handlingsplan kan aldrig ersätta en stund av tystnad då man hinner observera sin klass och ta in vad som verkligen händer.

Här kan du läsa fler kolumner av Henrika Simons.