Det sämsta rådet är ett som ingen följer

Ibland skulle det behövas bästföredatum på språkråd. När samhället, språket och medierna förändras måste språkvården också göra det.

Journalister behöver ha en förmåga att anpassa sitt språk efter olika typer av texter eller program. I nyhetsrapporteringen handskas de ibland med en vokabulär som de aldrig tidigare stött på.

I de situationerna finns vi mediespråkvårdare där och ger goda råd. Tanken är att råden ska underlätta för både skribenterna och läsarna, inte uppfattas som ukaser som måste följas till punkt och pricka.

Även regler och råd i handböcker som Svenska skrivregler behöver ibland tolkas och anpassas efter sammanhanget. Inte ens etablerade regler, som att ett namn börjar med stor bokstav, är så självklara längre.

Visst vore det trevligt om alla tolkade skrivregler och grammatiska regler på samma sätt? Då skulle det enda som skiljer våra texter åt vara innehållet och stilen.

Men känslan för rätt och fel varierar, och alla strukturer i språket är inte så fasta som man skulle vilja tro. Det är just då, när konflikter uppstår eller valmöjligheterna är många, som mediespråkvårdarna rycker in.

Med hjälp av handböcker, digitala källor, termbanker och sökmotorer reder vi ut vad som är bäst i sammanhanget. Vi diskuterar alltid med språkvårdarna på Institutet för de inhemska språken, ofta med namnvårdaren och ibland med en terminolog eller andra experter.

Ibland kan ett rekommenderat ord vara för långt för en rubrik, ibland känns ett uttal för onaturligt, och då måste vi tänka om.

Bakom alla språkråd ligger ett gemensamt tankearbete. Om vi inte har vänt och vridit på alla tänkbara former innan vi ger ett råd, dröjer det inte länge förrän någon ifrågasätter rådet eller upptäcker att något inte stämmer.

Det är välkommet med kritik, för språkliga råd är inte huggna i sten. Argumenten måste vara hållbara och bygga på en språkvetenskaplig grund.

De ska även gå att tillämpa i mediespråket. Ibland kan ett rekommenderat ord vara för långt för en rubrik, ibland känns ett uttal för onaturligt, och då måste vi tänka om.

Språkliga rekommendationer är färskvara, brukar dagens språkvårdare säga.

Vi som jobbar med webbplatsen Mediespråk har också insett det.

Ibland plockar vi fram skämskudden när vi upptäcker gamla språkråd som ingen uppdaterat på många år, i värsta fall inte alls på de över tjugo år som Mediespråk gett språkråd.

Inte för att de som skrev rekommendationerna skulle ha haft fel, utan för att värderingarna i samhället har förändrats och därmed också språkbruket.

Det återspeglas i vad vi ger rekommendationer om och hur vi formulerar oss. I dag krävs det att vi motiverar tydligare varför vi rekommenderar som vi gör, och vi inser att det vi rekommenderade i går kanske inte längre håller streck om fem år.

Dessa krönikor skrivs av mediespråkvårdare inom ramen för det finlandssvenska mediesamarbetet.