Det vackraste ordet och det svåraste
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Om det är svårt att be om förlåtelse, hur svårt är det då inte att förlåta?
”Miksi on niin hankala pyytää anteeksi?”
Frågan ställs i Helsingin Sanomats frågespalt för barn och vittnar om ovanlig klarsyn.
Frågeställaren Elias är nämligen bara fyra år gammal men har – av allt att döma – redan ställts inför, eller på annat sätt kommit till insikt om, en av livets obönhörliga realiteter. Den att förlåtelse är en svår konst.
Svaret på Elias fråga är självfallet dolt bakom betalmur. Den vägkost han får sig serverad måste lämnas därhän i hopp om att hans föräldrar prenumererar på tidningen.
Så länge svaret förblir ord på papper kommer Elias hursomhelst inte att bli klokare – förlåtelse måste praktiseras och utövas för att kunna förstås. Och inte ens då, fastän han skulle öva en hel livstid, finns det någon garanti för att detta med förlåtelse blir enkelt.
En sång från min barndom – som frågespalten väcker till liv hos mig – vet nämligen berätta att ”Det vackraste ord som jag vet / är ett ord som så sällan blir sagt / det väntar på stora och små / det lilla ordet förlåt”.
Om man får tro sången är förlåtelse alltså inget som nödvändigtvis blir lättare med åldern. Det lilla, vackra ordet förblir svårt att säga även för vuxna.
Ett möjligt svar på Elias fråga läser jag i stället i en annan artikel i tidningen Vi läser. Artikeln handlar om försoningen mellan prästen och författaren Bengt Pohjanen samt den man – Per Törevall – som i sin ungdom och i berusat tillstånd sköt Bengts bror till döds.
Händelsen ger nytt perspektiv åt förlåtelsens svåra konst. Om det är svårt att be om förlåtelse – en insikt som redan fyraåriga Elias har – hur svårt är det då inte att förlåta? Särskilt om förbrytelsen är så stor som den som Bengt fått vara med om.
En antydan om att förlåtelse trots allt kan vara möjlig – och vilken betydelse den kan ha – ges av Per:
”Då tänker man att kan jag bli förlåten för det där, då måste jag kunna förlåta andra människor också. Det är nog de orden som har gjort mest i hela mitt liv faktiskt”.
I vittnesbördet ekar Jesu ord i Luk 7: ”Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek”.