Det världspolitiska läget förutsätter ett enat EU!

Det som står helt klart är att Putin inte i verkligheten är intresserad av fred.

En härlig sommar är bakom oss. Jag hoppas att ni har njutit av den lika mycket som jag. För första gången på drygt tio år kände jag mig riktigt ledig. Det kändes bra att återvända till arbetet i Europaparlamentet som nu är i full gång.

Då det gäller den världspolitiska arenan har sommaren varit allt annat än lugn.

I Ukraina fortsätter Ryssland med sitt brutala anfallskrig och de våldsamma attackerna mot Kiev har bara tilltagit i styrka.

Oskyldiga civila mister livet varje dag.

För Putin spelar ett människoliv ingen roll. Inför Trumps och Putins möte i Alaska måste jag erkänna att jag kände ett stort obehag.

Putin fick just det han sökte: ett mottagande på röda mattan av världens mäktigaste nations president som kablades ut i hela världen. Vad annat kunde han önska sig?

År av isolering var förbi för hans del, och internationella brottsmålsdomstolens arresteringsorder på Putin var av noll värde på amerikansk mark. Samtidigt kan man säga att mötet med Trump hade kunnat gå sämre också ur en europeisk synvinkel.

Det som står helt klart är att Putin inte i verkligheten är intresserad av fred.

Därför är vår viktigaste uppgift nu att hålla ihop i Europa, att fortsätta stöda Ukraina och att sätta ännu hårdare press på Ryssland.

Han skulle kunna uppnå fred redan idag genom att avsluta sitt krig.

Men det vill han inte. Han har större planer än så.

I spelboken ingår att försvaga Europa och att skapa så mycket instabilitet och oreda som möjligt. Det ska vi inte låta honom göra.

Därför är vår viktigaste uppgift nu att hålla ihop i Europa, att fortsätta stöda Ukraina och att sätta ännu hårdare press på Ryssland.

Ur den här synvinkeln var också mötet i Vita huset där Europas toppledare, inklusive vår duktiga president Alexander Stubb, förde direkta diskussioner med USA:s president väldigt viktigt.

Ukraina behöver förstås säkerhetsgarantier för att fredsavtal en dag ska kunna nås.

Europa kommer att ha en viktig roll, men USA:s stöd behövs också.

Naturligtvis kan Putin och Ryssland inte få någon vetorätt då det gäller de säkerhetsgarantier som nu planeras för Ukraina.

Vi har alla också anledning att glädjas över Stubbs aktiva roll i förhandlingarna. Hans relation till Trump är speciell och hans insatser för att hitta en rättvis väg framåt är oerhört viktiga.

I Gaza är det humanitära läget katastrofalt. Det handlar om brott mot mänskligheten enligt FN.

Israels avsikt att nu överta hela Gazaremsan gör det – om möjligt – ännu värre.

Det är obegripligt att Israel förhindrar den humanitära hjälpen att nå fram.

Världssamfundet måste klara av att ingripa betydligt kraftigare. EU borde sätta associationsavtalet med Israel på is och den vägen skapa större press.

Kommissionen behöver ta kraftigare tag. Det måste vara Europaparlamentets budskap nu. Finland i sin tur borde ta emot sjuka och sårade palestinska barn från Gaza för vård.

HUS har signalerat att de skulle ha möjlighet till det.

Frågan om Finland ska erkänna Palestina har också fått sorgliga drag.

Två regeringspartier (Sannf. och KD) håller regeringen som gisslan, samtidigt som president Stubb klart markerat att det vore läge nu att erkänna Palestina i samband med FN:s generalförsamling senare i höst.

En hållbar fred i området förutsätter både palestiniernas rätt att bilda en egen stat och Israels rätt att leva i fred. Finland behöver göra det vi kan för att uppnå en tvåstatslösning och i den här situationen vore det inte fel att låta riksdagen ta slutlig ställning till frågan.

Dessa frågor var också viktiga samtalsämnen då jag de senaste veckorna haft tillfälle att träffa folk i vackra Åbo såväl på torget som i samband med Europaforum.

Här kan du läsa fler kolumner av Anna-Maja Henriksson.