Döden är en bortglömd del av livet – ”Tystnaden kring döden har ett pris”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den som någon gång burit sorgen vet att det inte bara är hjärtat som brister. Det är också kalendern och ekonomin som fylls av uppgifter.
Alla vi som lever kommer att dö.
Det är en sanning som förenar oss, oavsett bakgrund, tro eller livsstil.
Döden hör till de mest demokratiska av alla erfarenheter – och ändå är den så bortträngd.
Om en människa aldrig möter döden under sitt liv, beror det troligtvis på att hon själv dör som ung.
Vi vet att slutet kommer, men vi väljer att tiga och planerar semesterresor mer noggrant än detaljer som har att göra med vår egen bortgång.
Tystnaden kring döden har ett pris.
Den gör oss oförberedda, både existentiellt och praktiskt.
När döden väl inträffar står vi anhöriga ofta ensamma med känslorna, men också med en byråkratisk chock: Banker, försäkringar, digitala konton, avtal som ska avslutas, minnesstunder som ska ordnas.
Den som någon gång burit sorgen vet att det inte bara är hjärtat som brister. Det är också kalendern och ekonomin som fylls av uppgifter.
Det är därför vi behöver våga se döden för vad den också är, ja, en affärsmöjlighet.
Inte i betydelsen av cynisk exploatering, utan som en sektor för omsorg, innovation och mänsklig närvaro.
Nya yrken växer fram, som dödsdoulor, människor som med empati och närvaro stödjer både den döende och de anhöriga genom livets slutskede.
Alla de människor med vårdutbildning och erfarenhet från sjukhus, omsorg och till exempel palliativ vård sitter på kunskap som kan bli grunden för helt nya företag.
Företag erbjuder hjälp med digitalt arv: Vem stänger ned Facebook-kontot, vem säger upp strömningsabonnemanget?
Andra utvecklar miljövänliga alternativ till kistor och urnor, eller skapar personliga ritualer som speglar den dödes liv.
Alla de människor med vårdutbildning och erfarenhet från sjukhus, omsorg och till exempel palliativ vård sitter på kunskap som kan bli grunden för helt nya företag.
En person med vårdkompetens kan förstå vad oro, dödsångest och sorg gör med en kropp och en själ.
Med rätt stöd och mod kan professionella speciellt inom vården, men även från andra branscher, bli pionjärer i ett nytt slags företagande:
– Rådgivning i livets slutskede – där man hjälper familjer att förbereda både det praktiska och det känslomässiga.
– Stödtjänster för anhöriga – samtalsstöd, sorgegrupper, hembesök, praktisk hjälp i vardagen.
– Ceremoniella tjänster – skräddarsydda minnesstunder, personliga ritualer, musik och symbolik som speglar den avlidnas liv.
– Utbildning och föreläsning – att sprida kunskap om död och sorg till skolor, arbetsplatser och organisationer.
Det finns affärsmöjligheter som väntar på att organiseras, och personer med vårdbakgrund har en trovärdighet, empati och erfarenhet att bygga upp den
Att våga tala om döden öppet gör skillnad. Det är först då vi kan bygga bättre tjänster, mer mänskliga processer och skapa trygghet för de efterlevande.
Det handlar inte om att kapitalisera på sorgen, utan om att erkänna att den är en del av livet.
Precis som vi har byggt hela branscher kring födsel, vård och pension, behöver vi också skapa strukturer kring livets sista kapitel.
För egentligen är samtalet om döden också ett samtal om livet. När vi sätter ord på våra rädslor och våra önskningar, blir det tydligt vad som betyder något.
Att tala med sina närmaste om vad man själv vill, kan skapa närhet redan nu.
Att våga vara öppen med sin egen bortgång och kanske till och med planera detaljer kring den kan kännas märkligt, men det kan också vara en kärlekshandling, en lättnad för dem som annars står där utan svar.
Alla vi som lever kommer att dö. Frågan är därför hur vill vi möta döden, och vad kan vi bygga tillsammans, om vi vågar bryta tystnaden?