En besvärlig granne – ”Stävjar man inte Ryssland nu får man göra det senare”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det känns beklämmande tvingas konstatera att Ryssland fortsätter att leva upp till sina historiska målsättningar att vara en besvärlig granne.
Jag läser för närvarande på nytt J.K Paasikivis dagböcker och finner där att vid den tidpunkten fanns liknande uppträdande mot Finland och de så kallade randstaterna genom Europa som man idag tillämpar på Ukraina.
Det var politiskt förtryck. Detta är förstås ingen nyhet för oss här i Finland.
Opinionerna i Europa särskilt bland dem som inte ligger så nära krigsområdet är nog inte lika medvetna.
Undersökningar verifierar också detta.
Förstås har det politiska ledarskiktet kunskap om de risker som föreligger men inte heller i demokratier betyder det att opinionerna alltid påverkas.
Jag tror heller inte att den svenska opinionen på bred basis är så medveten trots att man befinner sig så nära.
Detta beror sannolikt på historien och att man inte råkade särskilt illa ut under andra världskriget. Dessutom har Finland varit en buffert.
Hur det är idag för Finland och Sverige beror i hög grad på hur Nato agerar om det går så långt.
Vad är det då som gör att Ryssland också i så kallad modern tid ännu har ett extremt behov av trycka ned mindre stater och dominera dem?
Naturligtvis är det fråga om makt, men det man eventuellt vinner förlorar man också ganska lätt i världsopinionens ögon fastän man inte tror det.
Men en diktaturregim som Putinregimen diskuterar inte på detta sätt i all synnerhet när det inte är folkets välbefinnande som utgör huvudmålsättningen.
Då gäller inte samhällspolitisk rationalitet och framförallt inte humanitära värderingar.
Vi vet att levnadsstandarden i Ryssland befinner sig i ett klart underläge jämfört med västvärlden. När man upplever underlägsenhet är det mänskligt att mindervärdeskomplex uppträder.
Detta är en orsak till att bruka makt och våld för att hävda sig i vissa samhällsdestruktiva omgivningar.
Internationella avtal var någonting som den ryska kommunistdiktaturen inte fäste någon större vikt vid under tiden när president Paasikivi gjorde sina dagboksanteckningar. Putin är också kall på den punkten. Vad annat vore att vänta.
Men tyvärr får vi också konstatera att inte heller USA med president Trump som ledare är så noga att beakta internationella avtal som explicita lösningar.
Om det går så att Putinregimen med militära medel kommer att trycka ner Ukraina så kan vi glömma att det sker en återuppbyggnad. Folket kommer att utsättas för ett oerhört lidande.
Vi har erfarenhet av hur Sovjetunionen agerat och Putin och hans maktstruktur har samma målsättningar.
Europa kommer på ett eller annat sätt att utsättas. Stävjar man det inte nu får man göra det senare.
Jag kan på ett konkret sätt känna hur jag upplevde situationen när man tog historiskt strupgrepp på Tjeckoslovakien 1968. Jag lyssnade till angreppet i radion.