En helhetsskoldag för barnens bästa

Alla barn ska ha rätt till en likvärdig grundutbildning, och det här behöver vi kunna möta trots att verkligheten och förutsättningarna ser olika ut i olika kommuner.

Elevantalet i våra skolor runt om landet sjunker märkbart.

På bara sju år har antalet skolelever minskat med nästan 100 000.

Den låga nativiteten har vi redan talat länge om, och år 2024 konstaterade Statistikcentralen att det inte har fötts så få barn per kvinna i Finland sedan 1776, när antalet födda barn började statistikföras.

När elevantalet rasar måste vi hitta nya sätt att producera service. Alla barn ska ha rätt till en likvärdig grundutbildning, och det här behöver vi kunna möta trots att verkligheten och förutsättningarna ser olika ut i olika kommuner.

För barnen på glesbygden är inte bara vägen till skolan lång, utan även vägen till hobbyer och klubbverksamhet.

Ta Pargas som exempel. Här finns sex enheter för klasserna 1–6 och fyra enheter för klasserna 7–9 som saknar fast vägförbindelse.

För barnen på glesbygden är inte bara vägen till skolan lång, utan även vägen till hobbyer och klubbverksamhet.

Det är därför Finlandsmodellen, som erbjuder en avgiftsfri hobbyverksamhet i anslutning till skoldagen, är så viktig.

Under min tid som minister lyckades vi höja finansieringen från drygt 14 miljoner till nästan 20 miljoner euro per år.

Det ger barn möjlighet att ta del av och utöva konst, kultur, idrott och gemenskap, oberoende bakgrund och ekonomiska förutsättningar. Det här är verkligen något vi får vara stolta över.

Men för barn på glesbygden hjälper det inte att verksamheten är gratis, om man inte kan ta sig dit.

Det största problemet är att skolskjutsen går när skoldagen slutar, inte nödvändigtvis när hobbyverksamheten tar slut.

Utmaningarna ser olika ut i städerna och på landsbygden, men behovet av en trygg och meningsfull fritid är densamma.

Det här begränsar barnens möjlighet att faktiskt delta. Samtidigt ser vi att många barn också i städerna tillbringar flera timmar ensamma hemma eller hängande på stan utan vuxennärvaro. Också det är en risk.

Utmaningarna ser olika ut i städerna och på landsbygden, men behovet av en trygg och meningsfull fritid är densamma.

Det är dags att tänka i nya banor.

Därför borde Finland starta ett pilotförsök med helhetsskoldag, en modell där undervisning och hobbyverksamhet bildar en pedagogisk och trygg helhet.

Skolan skulle börja som vanligt, men avslutas med ledda hobbyer, rörelse och gemenskap innan eleverna åker hem med samma skolskjuts.

Det skulle skapa en enklare vardag för familjerna, men framför allt en tryggare vardag för barnen.

I dagens läge inleder eleverna ofta sin skoldag samtidigt, men avslutar den vid tre olika tidpunkter.

Det innebär att skolskjutsarna kör flera rundor varje eftermiddag. Det är varken effektivt eller vettig användning av resurser. I en helhetsskoldag skulle skolskjutsarna gå en gång, när både undervisning och hobbyer är slut.

Det finns också en annan, allt viktigare dimension av hobbyverksamheten. Ofta pratar vi om Pisaresultaten och hur barn behöver bli bättre på att läsa, skriva och räkna.

Vill vi verkligen se bättre inlärningsresultat hos våra barn är det minst lika viktigt att vi minskar stillasittandet.

Men som tidigare idrotts- och ungdomsminister vill jag påstå att detta inte räcker.

Den fysiska inaktiviteten bland barn ökar kraftigt. Många barn klarar idag inte av att springa, hoppa eller kasta boll på ett naturligt sätt.

Vill vi verkligen se bättre inlärningsresultat hos våra barn är det minst lika viktigt att vi minskar stillasittandet.

Eftersom vi har utvecklat samhället till att vara fysiskt väldigt passivt, måste vi se till att skapa en skoldag som också innehåller rörelse.

En helhetsskoldag skulle samla allt det som barnen behöver för att må bra: pedagogisk undervisning, trygga vuxna, rörelse, gemenskap och möjligheten att delta i en hobby.

Oavsett om barnet bor i skärgården, på landsbygden eller i storstan.

Vår skyldighet är att ge barnen bästa möjliga förutsättningar, både för att klara sig i skolan och livet efter skolan.

Här kan du läsa fler kolumner av Sandra Bergqvist.